Oj, nu hällregnar det ute och storm är på ingång. Det är väl sista stöten mot iskakan som vi är täckta av innan det kommer ny kyla och istid igen :-(.

I morse efter kaffe. dator och lite nyhetsmorgon var det dags för dusch. Innan jag gick in kikade jag ut genom fönstret. Jag så Salle spankulera i ensamt majestät genom paddocken (Det står öppet nu under vintern för ökad rotation och yta i hårdgjorda hagen. Det ska göras om i vår...). Lite underligt var det så jag tittade till. Såg bara Loke stå och glufsa hö i höhäcken. De små ligisterna såg jag ingenstans. Nåväl, jag skuttade in i duschen och tog en riktigt lååång, varm dusch. Gôtt mosig och med inställning lotion och sedan kaffe, spanade jag ut genom fönstret (Det går inte att undgå, då väggarna är helglasade mot hagen o paddocken :-).) Då ser jag Salle spankulera utmed långsidan på paddocken. Ännu konstigare. Då får jag syn på Fnasket och Milou... på utsidan av hagen!!!

Panik! Shit! Jag rullade en handuk som turban över håret, fick på mig en morgonrock. Hittade inget skärp utan slet åt mig ett hundkoppel. Fick tag på mina vinterarraksbrallor och gubbens skor. Repade åt mig ett tiotal morötter och fyllde morgonrockens fickor. Sen var det till att springa.

Medans jag sprang så tänkte jag lite självgott att "det är tur att man är så observant på sina hästars beteenden så man direkt ser när det är något som är på tok". Jag brukar se när det är en liten, liten störning i mönstren i hagen och reagera och jag har haft rätt. Jag springer nu genom skogen för att nå grinden som vetter ut åt det hållet fast en 75 meter i från där jag såg dem i det andra skogsbrynet.

Jag var väldigt nyfiken om de skulle komma när jag ropade på dem. Och kom gjorde de. Och ropa behövde jag inte. Det räckte med att de skönjde mig i hagen så kom de som små projektiler, med Salle i täten, INNE i hagen!!! Hur i h-vete???!? Jag stod som förbluffad (och fattar ärligt talat innte ännu). Hur gick detta till? Hästarna fick morötter och jag gick och kollade staketet. Inga skador. Hela trådar. Det hade alltså varit en synvilla eller kalla det inbillning. Aningen moloken lufsade jag in. Jag var iskall, men jag var i alla fall vaken =D!

Några bilder från, låt oss säga, "dagens pinne";

Rejäla hundar kräver rejäla pinnar!

Med gemensamma ansträngningar orkar man flytta de största berg...

Teamwork

"Gråben" verkar drömmer sig in i att slakta ett villebråd.

Avslutar med en liten länk från Facebook. Det var Ellen Ofstad som hade hittat den. If You give a horse a cookie. Som om vi inte redan visste det ;-).

Mer om detta i morgon.

Go´natt!!!