Jag har suttit på kontoret hela dagen. Booooring... Vill egentlilgen ut, men om man var på äventyr igår så får man lida mer idag. Lida och lida. Det är väl eg. inte fråga om det. Det är ganska kul. Det enda lidandet är att jag vill UT. Jag är en utemänniska och mår fysiskt dåligt om jag måste vara inne fina dagar. Får snudd på depression.... Nåväl, så låg dock landet idag...

Emellanåt tittar jag dock ut genom fönstret och då ser jag dessa små änglahästar :-).

De är så goda och så vänliga att det svider i hjärtat. Jag har funderat och funderat vad det kan beror på att det är så lugn och så vänlig stämning i hagen här... När man pratar med andra så flyttar hästarna varandra än hit och än dit. Det är klar rangordning och mycket konflikter....

Varför ser det inte ut så här? Varför känns detta prat så främmande?

(Nu var det några som sa att det var typiskt hingstar, medan det är mer sånt mellan ston. Intressant!)

På etologin har vi läst om att det är ett är vanligare med konflikter bland hästar i fångenskap. Att det är mycket lite konflikter och aggressioner bland vilda. Det beror på att vi plancerar dem i artificiella miljöer som gör dem frustrerade och där det blir konflikter om begränsade resurser. Nu är ju inte min lösdrift något hästhimmelrike på jorden så vad är det då????

Kan det vara kombinationen av fri tillgång på hösilage, att de går på lösdrift, att det är en stabil grupp och att inga människor möter dem med aggression/korrigeringar utan träningen är belöningsbaserad? Jag undrar om det inte är främst att deras ättid är tillfredsställd. De har inte haft något glapp på över ett år. Sista veckorna har det hänt vid två-tre tillfällen att det varit tomt på hösilage i några timmar... 2-3 timmar kanske.... De har dock haft tillgång till skog och lite ströhalm att peta i om de har velat... (Det har berott på väder, vind och halka men u får det helt enkelt inte hända en gång till både med tanke på hästarnas relationer och att de kanske blir "åpna"..)

De två första gångerna har jag inte sett någon större skillnad, men tredje gången blev det lite gnissel. Gnisslet bestod i att Milou såg sur ut när Fnasket knödde lite och t.o.m Cazal sträckte ut huvudet eftersom Fnasket flyttade sig däråt. M.a.o inga större reaktioner. En sur piraya hals från Milou och en liten knyck på Cazal åt Fnaskets håll......

Nu har de mat igen sedan en vecka tillbaka och det är hur lugnt som helt. Undrar om de helt enkelt mår så jäkla dåligt av att känna av begränsad mat att det triggar grinighet. I det vilda sker inte ändringarna så snabbt.... alla har lika dåligt eller lika mycket. Och det är likadant på större ytor med resurs och inte 2 x2 meter.....

Vad tror ni?????

Edipo "Fnasket", Milou och Cazal.

Fnasket biter farbror Cazal i näsan :-).

Men inte tar Cazal illa upp för det inte :-).

Hingsthög!

Halledudane....

Goooooooossss!

Undrar vem som är ranghögst. Det är ju den som flyttar de andra... Om ingen flyttar någon annan då?   Hmmmm ;-)!                    

 

Ulla

6 mars 2011 17:13

Underbara bilder på underbara hästar:-)! Gose-bilderna är verkligen gosiga!

Ann-Louise Ryrvik

6 mars 2011 17:21

Tack! Och som "mamma" blir man alldeles varm i hjärtat när man ser dem....

 

Gudrun & Alfons

6 mars 2011 19:01

Fantastiska bilder! Det beror säkert på det du nämner! Du ger dem det som de behöver för att må bra som individer och då mår gruppen också bra! Du har säkert sett denna föreläsning med Per Jensen men eftersom han tar upp just det här med begränsade resurser som en anledning till rangordning så passar det bra att länka till den... http://urplay.se/162012 Det är ju bara att gå tillbaka till oss människor: Mår individen så blir det harmoni, mår man sämre utvecklar sig intriger och annat sk-t i gruppen och mår individerna riktigt taskigt så blir man apatisk. Rangordning är alltså en konsekvens/symptom på att något inte är bra. Gud vad man lär sig hela tiden!

http://velourpojkenalfons.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

6 mars 2011 19:07

Åh tack!!!
Tack för länken förresten, den ska jag skutta in på och kika. Per Jensen är my favorite! Så klok och så rolig att lyssna på!!!
Yeah!!!! =D Och då ska vi nog inte bygga vår relation med djuren på det m.a.o :-)

 

AK

6 mars 2011 19:32

Om man kan vara kär i någons hästar på avstånd och bara genom att se foton på dem så är jag det :D
Jag tror det är ätningen, fri tillgång, som ger mycket av harmonin. Jag hade velat ha möjlighet att ge "våra" kusar det men rår inte riktigt över det i nuläget. Dessutom är halvblodet mycket lättfödd tillika fånghäst... Ska dock kolla med hans ägare om jag får börja fodra med halm.
Tack för all inspiration!

http://bacillen.wordpress.com

Ann-Louise Ryrvik

6 mars 2011 19:56

Ja lite söta är de allt de små sockertopparna :-).
Förstår detta. Det är inte lätt för man rår inte alltid över situationen. Alla kan inte ha sin häst på lösdrift av olika anledningar. Och alla kanske inte passar med det heller. Tror det viktigaste är att man i alla fall funderar på hur hästens "natur" är och att göra så gott man kan.

Halm är ju bra!!! En liten "skål med popcorn" till hästen :-)!

Tack själv!!!

 

Margareta

6 mars 2011 22:37

Jag tror på ditt icke-aggressiva bemötande/träningssätt! Jag kan inte mkt om hästar, men i en hundflock är jag övertygad om att vårt bemötande av hundarna påverkar hur hundarna är mot varandra. Vänligt bemötande från mig = lungt och trevligt bland hundarna.
Såg föreläsarna från Hunden i TV och en biolog visade på en klar orsak till problembeteenden (ex. aggression): fysisk bestraffning vid träning!
Har man sedan en positiv attityd till hästarna/hundarna; så är man nog mer mån om att dom skall få sina naturliga behov tillgodossedda.
Det är alltså "Tänket" som styr handlandet och det borde väl gälla alla djur..?

http://www.arctoshundskola.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 06:35

Intressant det du skrev om problembeteende pga fysisk bestraffning... Har varit inne på det förut och att bli mött med aggressivitet skapar aggressiv hos en själv.

Tänker på Casino, shettisen jag hade, mot bättre vetande skulle jag försöka straffa bort hans "vända rumpan emot människor titt som tätt". Jag var rädd att någon unge skulle bli sparkad i huvudhöjd.
Försökte driva honom okunnit a la horsemanship tills han sänkte huvudet eller tuggade. När han gjorde det var jag nöjd. Hade jag "bråkat" så med honom så kunde jag ge mig f-n på att de andra hästarna fick stryk i ett par dagar. Hade jag varit snäll var han också snäll. All aggression han möttes med fick de andra lida för...

Eller hur!??!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...