Måste skriva en sväng om detta också. Många gånger missar man att det är annat som förstärker beteenden än godis.

Ytterligare ett exempel ur vardagen.

Jag gick och mockade i lösdriften. Skottkärran var nästan full. Casino, min coola lilla shettis kom spankulerande och ville väl ha lite underhållning. (Det var innan jag lärt honom frysa ;-). Han gick runt och kollade läget. Var allmänt ivägen. och efter en stund började han smågnaga lite på skottkärrans skaklar/handtag eller vad de nu heter. Den började vingla lite. Jag hade INGEN SOM HELST LUST att skotta upp en hel kärra igen om han välte ut den.

Detta var tidigt i min klickerbana så jag hade lite korrigeringsrester som skramlade upp ibland...

- Nej! sa jag skarpt och hötte till åt honom med armen.

Han drog undan huvudet. Tittade på mig under lugg.

Jag skottade lite. Han började gnaga och skaka på kärran igen.

F-n också tänkte jag och rusade mot honom och skrek "Sluta!!!!!!"

Han tog ett steg bakåt. Tittade på mig under lugg.

Jag hann bara vända ryggen åt honom så var han på kärran igen och skakade ännu rejälare.

Nämen, nu måste jag ta i ordentligt tänkte jag. Om jag kastar plastgrepen på kärran så det smäller så kanske han tycker att den är obehaglig.

Sagt och gjort - slabadang - grepen for i kärran med en rejäl smäll.

Han tar ett steg bakåt. Kikar under lugg och går direkt tillbaks och börjar dra i kärran.

Såpass hade inlärningsteorin åkt in i min hjärna så jag insåg att vi var på en mycket dålig väg om jag inte ville ha en häst som välter skottkärror.

Jag tog snabbt tag i kärran och körde ut.

Här måste tänkas!

Tydligt var att jag tränade hästen i att bita i kärran med mina åtgärder. Det skedde oftare och oftare och mer målmedvetet för varje gång. Belöningen som ni ser i detta fall var inte godis utan antagligen "att tanten sprattlar och skriker". Det kan vara nog så kul för en uttråkad häst som vill ha lite action =D.

Hästen tränade mig i att sprattla och skrika när han tog i skottkärrans handtag! Min benägenhet att göra det ökade och ökade för varje gång.

Det är nog mycket så det blir med hästar som nafsar - tanten säger till. Hästen nafsar igen - tanten säger till igen. Hästen nafsar igen - och tanten säger till igen. En aldrig sinande sprial av träning.... Skickligt men kanske lite oönskat ;-).

Nåväl vad hade jag nu för val?

Om ja skulle straffa det, speciellt med tanke på upptrappningen som redan skett, fick jag nog kasta grepen PÅ hästen. Antagligen skulle inte det heller hjälpa. Kanske jag skulle halft slå ihjäl honom. Kanske skulle hjälpa men hur kul skulle det vara!??!

Belöna ett annat beteende. Jag skulle kunna träna in ett annat beteende i samband med skottkärran. Stå och vänta en bit ifrån. (Vilket jag så småning om gjorde en variant på, men det var mest för att han inte skulle vara ivägen.)

Ta bort möjligheten att få utdelning av beteendet. Skottkärra och spratteltant ur hagen varje gång han engagerade sig i skakeln... Hmm  jobbigt...

Ignorera beteendet - inte ge någon respons. Eftersom jag är en lat person och dessutom tycker att det funkar så sanslöst bra så valde jag den. Oavsett om han så vände kärran upp och ned över mig så skulle jag inte reagera bestämde jag mig för ;-).

Nästa dag i hagen. Jag han inte mycket mer än komma in i hagen förrän han var där. Han gick rakt fram till kärran och började skaka och dra. Jag fortsatte med mitt. Tittade inte, stannade inte upp, ändrade inte tempo. Han släppte taget och tittade på mig. Testade en gång till - ingen reaktion på tanten - sedan gick han bara därifrån.

Nu hade jag uppmärksammat "träningen" redan efter tre repetitioner och därför var det lätt att ändra beteendet genom att på verka konsekvenserna av det. Hade vi däremot hållit på några månader, något år och tränat varandra hade vi haft en väl inövad vana som tagit längre tid att ändra och hade den dessutom varit under oregelbunden förstärkning, vi har reagerat då och då, hade den varit mycket svår att bli av med.

Med detta vill jag säga. Håll ögonen öppna för beteenden; både önskvärda och oönskade. Fundera på vilka konsekvenser dessa beteenden får för hästen och ändra dem beroende på om du vill ha mer av detta beteenden eller mindre. Gör det så snabbt som möjligt och utvärdera! Man kan tro att man straffar ett beteende fast verkligheten visar att man egentligen förstärker det....

Casino var för övrigt den häst som gjorde det tydligt för mig att aggressioner skapar aggression. Han hade en tendens att vända rumpan till och hota i tid och otid i början. Pojken var liten och jag var rädd att han skulle bli sparkad i ansiktet. Tänkte att det nog var bäst att ta ur ponnyn detta. (Ni förstår att det var ett tag sedan.. ) Fast jag borde vetat bättre så gjorde jag det! Suck! Men man var så osäker och gamla sätt att hantera situationer dök upp. I vilket fall så om han vände baken åt så var det "Det jävlar ger du fan i!" och så jagade jag honom tills jag fick en huvudsänkning eller tuggning. Jag hade väl läst någon horsemanship bok eller nåt.. Jag drev honom och när han sänkte huvudet el tuggade var jag nöjd.

Intressant var att jag inte såg någon minskning av att vända rumpan till men vad jag såg var att om jag hade bråkat med honom då fick de andra hästarna det ett h-vete. Han for på dem som en iller och var allmänt sur och jävlig i ett par dar. Likadant varje gång. Då insåg jag att detta inte var så smart. Hans rumpvändande minskade inte och han plågade bara sina hagkamrater istället. Så jag slutade. Jag slutade att bry mig om denna rumpa som kom vändandes då och då.

Det intressanta var att DÅ slutade rumpan att komma. (Nu på senare år har man ju förstått att detta är ett defensivt beteende och ett tecken på rädsla och osäkerhet, men det visste man inte då. Naturligtvis minskade det när jag slutade bråka och han kunde börja lite på mig.)

Successivt blev denna ponny ursnäll. Från att ha varit en apa att sko blev han snäll. Han slutade att vända rumpan emot och hota. Han slutade slänga av barn. (De fick inte dra i tyglarna bara för då åkte de av!)

 

Maria Y

7 mars 2011 18:11

Jättebra exempel! Men utsläckning kan vara svårt, speciellt när man blir rädd att de ska göra illa sig. Delar man stall med andra hästägare kan det göra utsläckning ännu svårare.
En klassiker på temat förstärkande sprattel-tant är alla hästar som tycker det är svårt att stå uppbundna eller vara själva i stallet och skrapar med hovar och andra "olater". Kommer inte den egna matten farande och säger till, finns alltid någon annan "vän av ordning" som ser till att förstärka beteendet.

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 18:37

Så sant så. Det måste man absolut ta i beaktning! De får ju varken skada sig eller oss. Det är ruta ett förstås.
Och detta med kollektivstallar är ju ofta inget vidare. Jag skulle aldrig fixa det....

 

Carolina F

7 mars 2011 18:33

Nej nu får du sluta skriva så långa innehållsrika inlägg som jag bara måste läsa innan jag kan gå ut! Det blir ju inga hästar tränade här i dag annars ;-).

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 18:34

Välkommen till Yrviks röra =D! haha ha
Här är för halkigt idag så det blir inget hästgrejande mer än pyssel idag :-)

 

Malin

7 mars 2011 19:04

å nej... jag som har TRE skottkärrevältande unghästar... Det är alltså MITT FEL att det är så... Fast jag tror att de gillar att bita i plasten, och de tycker helt klart att det är ganska kul när den välter också, det är nog inte bara uppmärksamheten i deras fall.

Att träna bort "vända rumpan till o sparka" har jag fått övning på med två stoföl. Det funkade super att belöna att ha huvudet mot matte. Den som föddes förra året (när jag hade övat mig på den från året innan) gick det fort att få bort det på (med kli som belöning).

Håller med om att hästen man blir arg på går o är grinig mot nån annan. Har inte tänkt på det när jag har skällt på nån (de brukar liksom strunta i mig haha, håller med om att uppmärksamhet är en stooor belöning), men däremot har jag ett sto som ibland är lite grinigt (hon är "ranglåg" o osäker by the way)och har hon varit sur på nån så går den genast o hackar på nån annan osv.

http://vetmalin.dinstudio.se

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 19:57

Precis. Det gäller att kolla vad det är som är förstärkande. Det är inte alltid bara vi eller godis som man gärna tror.

Kan tro att det gick fint. Människa = bra. Huvud mot människa = bra. Att vända rumpan mot blir liksom onödigt. Man behöver inte vara defensiv mot något som är bra....

ha ha =D

 

Anna Hovskägg

7 mars 2011 19:08

Hej!
Mycket intressanta och kloka inlägg. Jag har själv varit inne på NH-spåret och nosat men har aldrig riktigt förstått vitsen i att "gå så långt" med överdrivna dominans-övningar...

Jag tycker hellre om det sätt du beskriver om positiv inlärning och timing. Åh, det skulle vara kul att vara med på någon kurs/clinic/klickerträning som du håller i... Sugen på att resa norrut? ;)

Ps. Vi har bildat en ny förening här i Skellefteå, gör gärna ett besök på vår hemsida www.ridkonstnorr.se :)

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 19:16

Tack å tack! Så roligt att du är inne och kikar och jag kommer gärna till er. Jag älskar Norrland!!! ( På sommaren vill säga ;-). )
Jag ska definitivt kika på er sida!!!! Kul!!

 

Elisabeth

7 mars 2011 19:47

Så mycket man kan överföra till barnuppfostran ;)

För övrigt så vill jag bara hålla med dig om det intressant fenomen att inte bemöta aggressivitet med aggressivitet tillbaka. Den häst som är tryggast och lättast att placera med alla individer och som ofta blir vän och trygghet för de andra, han har inte bemött rumpor med bortjagande och ilska utan bara struntat i att flytta sig eller så har han tagit några steg bort i början och minskat successivt när den andra hästen lagt ned behovet av att hävda sig. De som är "ledare" i en flock är inte de som gastar högst (och detsamma gäller i människogrupper ;) )

http://www.masboulanger.com

Ann-Louise Ryrvik

7 mars 2011 20:48

Visst är det... Same, same..

Att inte reagera är väl också att visa att "jag är så trygg så det du gör kan inte på verka mig" :-). Det är tufft :-)!

 

Kim

7 mars 2011 22:29

Tack så mycket för dina senaste inlägg!!!
Det var precis vad jag behövde just nu!
Ska läsa igenom allt igen, och sen göra en liten plan för veckans träning.
Nelly och jag har föresten varit goda vänner de två sista dagarna ;-))
En tanke...hon är ju lägst i rang just nu i hagen och det är nog inte alltid så kul, kanske tar hon ut sina aggressioner på mej ibland?

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

8 mars 2011 06:33

Tack... Plus att Pandoras box är öppnad, så det kommer mer =D!!!!

 

Gudrun & Alfons

8 mars 2011 09:24

Ler för mig själv när jag kommer att tänka på min hund som då och då fäller ner locket med sin haka på min dator som jag har i knät när han tycker att jag läser lite väl många bloggar istället för att leka med honom. Han har rätt så jag låter honom hållas!

http://velourpojken.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

8 mars 2011 10:53

Ha ha ha! Du, de vet när man bör sluta =D!
Fniss! Samma om man ligger och läser böcker för länge. Då lägger de sig PÅ boken =D.

 

Viveca

8 mars 2011 11:47

Åh, vad jag känner igen detta;) Men mina knaprar på fyrhjulingen. Husse blir inte glad då när de ger sig på sadeln;) De står väldigt fint när jag sticker ut huvudet ur uteboxen, men sedan hör jag knaper, knaper knus. Det tar en himla tid att mocka då och som du säger de kan ju få matte att göra en massa roliga saker. Men jag har börjat ignorera dem såpass att de tröttnar ganska snabbt. Men för att få behålla fyrhjulingen i ett hyfsat skick har jag istället börjat sätta upp en tråd mellan den och resten av hagen trots att jag gillar sällskapet av hästarna så får man ibland välja sina tillfällen:)

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

8 mars 2011 12:13

Oj, låter lite väl dyrt. Då är det bättre med urvälta skottkärror....

Smart! Jag tror att det är smart att tex stänga för istället för att bli irriterad, som man lätt kan bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...