Appropå godis är inte allt.....

Måste bara ta en anekdot om Milou. Lille Milou-pralinen skulle hingstvisas. Jag är ju ingen utställningsmänniska gud bevars. Så fjärran man kan bli, men a girl's gotta do what a girl's gotta do ...

Efter att ha både badat och borstat, piffat och puffat.... (tur det finns G&T och RiksFM ;-) ) gav vi oss av till Småland. Det var visning tillsammans med Welsh-arna av olika storlekar och då förstår ni vilka udda fåglar vi var. Jag tyckte vi var piffade för hästen inte var lerig, manen var borstad och jag hade rena skoridbyxor. Här var det barbie-hästar med dito förare. Guud va´pinsamt det var, by the way!

Nåväl, lille Milou skötte sig exemplarisk. Lasta ur, stoppas i box, veterinärundersökning, ögonlysning, visning - han stod helt stilla inför domarna och var snäll och tyst. Sa inte flaska till någon. Nöjd och glad i hågen trodde jag att vi var klara. Jag tog ned honom till stallet, tog av nummerlappar från tränset, plockade ned pryttlarna och stoppade dem i bilen. Bara att hämta ut papprena och sedan åka hem.

Då kom någon och sa till mig att jag skulle upp och in med hästen igen för att få kritiken. Chock! Nämen, jamen....

Det var bara att springa efter pick och pack, sätta på lappar igen, tränsa på, ta bort det värsta sågspånet ur man och svans och rusa upp till ridhuset. Milou var som en ny häst. Han levde fan. Helt tokig. Slog med frambenen, ruskade, knuffade, skrek och voltade runt mig. Då kände jag först att jag ville strypa honom förstås, stressad som jag var, och så pinsamt som jag tyckte att det var. "Jag som ju hade en sådan välartad hingst."

Det finns väl inget som kan få en att ta till våld som stress och frustration samt andra människors "onda öga". (Nu var det väl inga onda ögon här för de andra betedde sig väl likadant, men ändå.)

Som tur var kunde jag behärska mig och tänka! Vad är skillnaden från förut till nu? Jag är stressad och uppvarvad! Alltså måste jag åtgärda MIG! Jag fokuserade på avslappnade axlar, andning och började gå med honom med avslappnade axlar och ganska hasiga steg. Jag har en kompis som har ett rörelsemönster som är väldigt coolt, där hon liksom tar ut hela stegrörelsen i höften. Henne brukar jag tänka på när jag måste gå coolt... Det tog inte mer än ett tiotal sekunder så var han som förut. Hellugn!!!!

Som vanligt var det mitt fel. Hade jag i detta läge bråkat med hästen hade det också blivit tokigt. Antagligen hade han inte blivit lugnare av det utan snarare tvärt om. Vilka associationer skulle han få till andra hästar och ridhus om jag korrigerat honom. Antagligen mer stressad nästa gång.....

Samma gör jag när jag är ute och går med eller rider någon av hästarna och jag känner att jag är stressad eller börjar bli orolig för att passera något speciellt. Det är så lätt att man blir spänd och håller andan. Hästen känner det bums. Ibland är det svårt att spänna av trots att man vill. Då brukar jag sjunga - endera något klämkäckt så  jag blir lite fnissig eller något med någon svårt text med många verser så jag måste koncentrera mig på texten. Typ "Balladen om den kaxiga myran"...

Ni måtte tro att jag är GALEN, och ja, det är jag nog. Fast för mig funkar det :-). Man skulle också kunna tro att hästarna skulle falla i sken med tanke på min sångröst och tondövhet, men endera är de lika tondöva eller också kanske de  blir så rädda för att jag ska ta en vers till så de knatar snällt med.....

 

Ann-Britt

10 mars 2011 12:27

Härligt med självinsikt! Kul att det gick bra.
Du anar inte hur många Sankta Lucia jag sjungit mig igenom när vi hade vårt stolliga halvblod...Jag har liksom skridit fram i sakta mak stilla sjungande. Ja, jag sjöng tyst inom mig, annars hade folk väl spärrat in mig. Det räckte med att vara skåning och bo i Stockholm. En sjungande skåning till häst... nej det hade blivit för mycket för folk.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

10 mars 2011 13:12

Verkligen häftigt. En markant och direkt skillnad...
Kul att man inte är ensam som är lite småtokig :-). Fast jag måste sjunga så det hörs lite, annars vet jag inte vad jag sjunger :-). Ha ha ha..

 

Kim Paulin

10 mars 2011 14:30

Du skriver så roligt och bra! Vem känner inte igen sig i det här?

http://www.conquistador.se

Ann-Louise Ryrvik

10 mars 2011 15:31

Tack! Det läskiga är att man drar med varandra så i temperament.... Milou har också såsom en kärleksfullt bufflig intensiv liten ponny och får mig att gå och putta kärleksfullt tillbaka =D. Vi är som ett gammalt smågnatande par :-)

 

mattemia

10 mars 2011 15:03

Tänk vad dessa kloka djur lär o utbildar oss 2-bentingar, hela tiden.
För mig är det en omöjlighet att stressa i min hästs närvaro eftersom reaktionen blir omedelbar.

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

10 mars 2011 15:29

Kanon! De fostrar oss både i tanke och tålamod =D.

 

Maria Y

10 mars 2011 21:00

Jag sjunger ju ibland på tävling, och tycker det funkar bra. Har man tur spelar de någon låt som man nästan kan i högtalarna, och då blir det lättare. För de medtävlande alltså...;-)

Äsch, folk får tycka att man är hur knasig som helst, bara det funkar :-)

Kommer ihåg att vi diskuterade det här för ett par år sedan http://cowgirlup.bloggagratis.se/2009/01/08/1265614-med-kansla-for-feeling/

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Ann-Louise Ryrvik

11 mars 2011 06:01

Ja, fast grungrejen är helt annorlunda!!!
Jag sjunger för att jag är spänd eller stressad pga yttre omständighter (eller är beredde pga att jag rider förbi något farligt där det kanske blir en rejäl reaktion) inte för att jag håller på att bli arg för att djuret inte presterar något specifikt som jag önskar.... Att inte hunden står på bakbenen eller snurrar eller gör något annat som jag skulle roas av.
Eller hur!?!

Men fan Maria, var detta nödvändigt!?!? ;-) Nu blev jag ju upprörd IGEN!!!

För mej är dessa punkter så negativt forumlerade i grunden. Fokus på det negativa.

 

ylle

11 mars 2011 09:10

Att sjunga har alltid varit mitt knep också, när nerverna spelat spratt, för att komma ihåg och ANDAS när man rider och det känns läskigt, för man kan inte sjunga och hålla andan samtidigt. ja tänk vad våra känslor direkt smittar av sig på djuren, de känner ju in ALLT!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

11 mars 2011 09:41

Ja, och det kan vara svårt att vara avslappnad när man inser att det finns något längre fram som säkert genererar i reaktion. Och man LÄR få reaktion om man är spänd... Moment 22.
Då kan sången komma in för att mildra....

 

Kim

11 mars 2011 18:43

Sång fungerar jättebra för spända nerver, och om man ger andra ett gott skratt så är det ett plus :-)

Jag hade en gång en lite orolig häst, när jag red henne i skogen så sjäng jag, vi blev båda lugnare av min sång.
Jag brukade bara hitta på lite naiva enkla texter om tex den vackra naturen, vädret eller min fina lilla häst, jag sjöng högt, dåligt och hjärtligt.
Mitt i skogen bakom en gran satt en hel familj med sina uppskrämda blickar på mej =D
Dom glömmer nog inte den pick nicken ;-))

Det får nog bli lite sång med Nelly, för ibland spänner jag mej, skönt att vi oftast är ensamma där på morgonen ;-))

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

11 mars 2011 20:33

Ha ha vilken naturupplevelse för familjen =D!!! Det kanske blir som när fåglarna exploderar när Fiona sjunger (Shrek).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...