Jag har ju några dagar i rad skrivit om problem och att tackla dem utan handgripligheter. Nu fick jag kalla fötter så att ingen missförstår hur mitt fokus ligger...
Det ligger på att belöna önskvärda beteenden och jag har ett affirmativt synsätt på djuren och deras träning.
Jag tycker att negativt straff och positivt straff ändå ligger på just straffsidan och där vill jag vara så lite det bara går. Vi människor har så lätt att fokusera, som jag skrev i början av veckan, på att få bort, på ha kontroll, att styra.
I vardagen har jag samma relation med djuren som jag har med övriga familjemedlemmar. På samma sätt som jag uppskattar och accepterar min man och min sons olika intressen och personligheter accepterar jag djurens personligheter och intressen. Och lika lite som jag funderar på hur jag ska ändra människornas betende i familjen, lika lite funderar jag på hur jag ska ändra hästarna och hundarnas. Däremot är jag observant på vad som händer bland två och fyrfota...
När jag umgås med familjen och med mina vänner funderar jag inte på rang, dominans och straff (även om det gäller negativt straff och time-outer.) då bara njuter jag av samvaron och uppskattar våra likheter och olikheter. Ser och bekräftar. Detta gäller djuren också.
När det gäller träning så försöker jag alltid hitta ett sätt att belöna. Kan jag inte hitta ett sätt att belöna, då kanske jag ska göra något annat. Har jag ett djur som jag inte kan BELÖNA till dressyr eller tävlingslydnad, utan måste begränsa deras övriga liv för att de ska prestera, då skulle jag försöka hitta en annan aktivitet åt oss eller hitta ett annat sätt att få utlopp för mitt intresse.
Andledningen till att jag har hästar och hundar handlar inte om prestation utan om relation. Jag tycker om deras väsen och de beteenden som kommer med det!
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 09:43
Du är snäll du!!!
Jag har blivit bättre med åren. Egentligen är jag en satmara och en diktator... fast man får jobba med sig själv :-).
Jocke
11 mars 2011 09:25
Kalla fötter onödigt - mkt spännande läsning om inlärning! Lär mig mkt nytt!
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 09:38
Åhhh tack!!! Fick för mig att jag kanske framstod som en fel-letare och beteende-manipulerare in absurdum....
99,9 % av tiden är bara belöning, skratt och "raggarlydnad"...
AK
11 mars 2011 12:54
Klockrent.
Och ett bra nytt argument när man då och då hamnar i diskussionen rangordningens och ledarskapets vara eller inte vara.
Om man inte håller på och tänka på de begreppen med sin egen art blir det ju inte mer logiskt att tänka på dem när det gäller interagerande med andra arter! Att jag inte tänkt på det strålande argumentet tidigare. Tackar! :D
http://bacillen.wordpress.com
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 20:41
Ja, och familjen som ändå borde konkurrera om resurser som fjärkontroll, kontokort och sånt ;-)
Maria Y
11 mars 2011 15:48
"Beteende-manipulerare" - den kanske skulle sitta fint på ett visistkort ;-)
Om det börjar ta slut i Pandorasken får du en färsking av mig:
Boogie har ALLTID haft en tendens att nafsa mig när jag knäpper eller lossar bogspännena på täcket. Jag har bara ignorerat och ignorerat, det gör inte ont, är mest i luften liksom. Eftersom jag helt saknar ledarskapstänk i relationen till min häst har jag hller inte sett det som ett problem att hon biter mig lite ibland ;-)
Men beteendet har inte försvunnit. Nu är det ju många gånger i veckan andra som byter täcke på henne, vilket försvårar utsläckning. De byter iofs oftast i boxen, och då gör hon inte så, då ÄTER hon och struntar i vad som händer med resten av kroppen.
Hur som, jag tänkte för ett tag sedan att nu provar vi något annat. Så varje gång jag rör bogspännena kliar jag henne ordentligt på alla kliiga ställen på halsen. Sån riktig jackpottkli med alla nagelrester jag kan uppbringa. Nafsandet borta på några dagar!
I rätt många saker med Boogie har jag inte ens haft fokus på vilket "beteende" jag vill ha, jag har mer tänkt på vilken "känsla" jag vill att hon ska ha i situationen. När man har skapat den positiva känslan hos henne, har man fått de goda beteendena på köpet. Då kan man börja förstärka beteendena.
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 20:39
Ja, det får det bli på nästa =D!
Kul, med lite story från dig och Boogie. Och detta med vilken känsla... Det är kanske det som gör att det aldrig dyker upp några större grejer och problem bara försvinner av sig själva. De flesta problemen har väl sin utgångspunkt i osäkerhet, stress och frustration. Hmmm....
Maria
11 mars 2011 16:24
Såå intressant och lärorikt för mig att läsa dina inlägg om motivation och behov snarare än rangordning. Jag måste också passa på att tacka för ditt svar kring mina funderingar om mitt gamla sto. Du kan tro jag studerar nu...
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 20:34
Kul! Huvudsaken att det snurrar i tankarna, oavsett vad man väljer att göra och vad man tycker passar för en själv.
Så lite så, bara kul!!! =D
axel
13 mars 2011 20:00
Tja! Rolig blogg:) Jag är en hästintresserad kille som precis har börjat blogga, ni får gärna hjälpa mig att få fler läsare (det är bara att kika in i bloggen och kommentera vad ni tycker).
http://wenehult.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
14 mars 2011 15:25
Skojigt att du kikade in!
Den bloggen ska vi kika på :-)!