I helgen var det full fart. Lördag var jag till Strömsholm. Där var Gerd Heuschmann och höll föredrag och clinic i Islandshästsällskapets regi. En av mina studiekamrater var med som arrangör och vi skulle passa på att träffas och diskutera vårt grupparbete.
Gerd Heuschmann föredrag var mycket bra. Jag har läst hans bok "Tug of War" och sett filmen "If Horses Could Speak" så det var väl inte så mycket nytt, men det är aldrig fel att höra det igen. För mig känns det här helt rätt och naturligt, för att inte säga självklart, men jag förstår att det verkligen sticker i ögonen på många.
Otroligt provokativt och svårsmält eftersom kulturen i dressyr ser ut som den gör.
Gerd var en mycket underhållande föreläsare. Både engagerad, rolig och med "små stick" ibland. Sån´t gillar jag. Utan tvekan är det en person som drivs i sin gärning av sin kärlek till hästen och bekymmer för deras väl och ve.
Detta var väl en väckelserörelse för redan frälsta trodde jag nog. De som borde vara där och lyssna ville nog inte vara det. Som jag skulle tycka skulle föreläsningen vara full av Strömsholmsfolk och av dressyrryttare från nejden. Men så var inte fallet... (Fanns inte ens nämnt på Strömsholmssidan. Det borde vara intressant även om man har en annan åsikt...)
Det var islandshästfolk, som visst är väldigt nyfikna och öppna för allt, enligt min studiekamarat och sedan en näve utbölingar som redan tänker i dessa banor.
Nu ska inte jag skriva något större om innehållet i föreläsningen, som innehåll mycket biomekanik, för det skulle säkert bli helt förvanskat. Läs böckerna och se filmen istället!
1,3 miljoner ryttare fanns det i Tyskland. Av dem tävlar 85000. I alla hästtidningar är det bilder av toppryttarna som är ca 1500. Dessa bilder tittar alla unga flickor och pojkar på och vill bli likadana. Då gäller det att det de ser är bra exempel.
(Som jag då kan tänka är att konsekvenserna av det domarna premierar och accepterar blir stora. Det är det som är ridning. Om då denna ridning är mindre hälsosam för hästarna - man sprutar hästar i lederna i parti och minut, och levnadsåldern på hästarna är väl inte alls så hög längre!? - så är det olyckligt.
Rent spontant kom jag att tänka på en hästkvinna som har X-rated dressyrtävlingar för sina döttrar ;-). Ha ha ha... De fick se vad som helst fast inte det =D. Faktum är att jag tror det är pudelns kärna. Vi är inte vana att se hästar som är självbäriga. Hästar som går utan spänning. Jag vet själv när jag kom i kontakt med akademisk ridning så såg jag ingen större skillnade, mer än att det gick långsamt :-). Allt eftersom så började man SE. Och då blir det uppenbart. Kanske är det så att det man inte sett, det som inte är vanligt, är konstigt. Och att det är svårt att smälta att det skulle kunna vara något bra....)
Här kommer några som jag tycker tåls att titta på (hjärtligt snodda på nätet för den goda sakens skull);
Anja Beran Nuno Oliveira
Nuno Oliveira
Bent Branderup
Egon von Neindorff
Anja Beran
På clinicen red man några hästar i taget och Gerd Heuschmann kommenterade lite allmänt om plus pratade och frågade publiken lite av varje.
Vad jag kunde tycka var lite intressant är vägen från instruktion- tanke - handling. Ryttarna hade varit med på föreläsningen (antar jag) ändå var det korta tyglar, lite sågande och mycket sitta i ryggen. Sedan försökte Gerd få lite lättnad på tyglarna, men det hade föga inverkan. Så är det säkert. Ändring tar tid.
Även om man kanske vill och kanske har förstått så kan man ändå inte rent fysiskt göra det. "Ge långa tyglar, ända till spännet" - blev i praktiken lagom tygellängd för ridning... Det kan ta 50 minuter att få ut tyglarna ibland skämtade han lite.
Jag är imponerad över hans lugn och diplomatiska lirkning. Hade det varit jag hade jag nog blivit lite upprörd. (Jag hörde om, jag tror det var Egon von Neindorff som slet ryttarna av hästen om de tog ett tygeltag bakåt :-)!)
Som sagt, inget ont om ryttarna, de gjorde nog så gott de kan. Men det är intressant att reflektera över olika kulturer och detta med från tanke till handling!
MariaY
15 mars 2011 09:10
Min jobbarkompis dotter var med och red. Går på islandsinriktningen på Strömsholm, och jag har förstått att det blir en kulturkrock mellan islandstraditioner och hästhållningen på Strömsholm...
Att omsätta sina (nya) teoretiska idéer till praktik i ridningen är svårt! Fast man vill göra på ett annat sätt har man en massa muskelminnen eller vad det är som gör att kroppen gör tvärtemot!
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
15 mars 2011 14:16
Åh såpass. Ja det var några elever med och red.
Nej, jag vet själv. Jag är en duktig läktarryttare. Ser nog nästan allt och vad som behövs göras men att göra det själv är en helt annan sak :-). Så egentligen ska man bara hålla käft =D ha ha ha
Charlotte
15 mars 2011 10:37
Älskar din blogg nu och dina inlägg! Jag gillar att fundera och ställa frågor, så blir jag jobbig får du ignorera eller nått ;) jobbigt bara att man glömmer bort var man har skrivit en kommentar!
Nåja, det jag funderar på nu är det här med bärigheten. På de bilder du tagit fram, i akademisk ridning så som jag har kommit i kontakt med den, och liknande där hästens egen bärighet är helt i fokus, är det oftast samma typ av häst som används och demonstreras på. Detta är ofta en hästras som har i blodet och är avlad på att gå en egen bärighet redan från start. Min fundering är hur detta skulle se ut på t ex ett fullblod eller dylikt? Kan alla raser med lika lätthet ridas på detta sätt, och gå i en sådan form som bilderna visar? Passar alla raser till akademisk ridning? Genrellt är ju självbärighet ett måste för hästen till en viss grad, men denna "extrema" form av självbärighet är då den som jag funderar över... Inget som du kanske kan svara på, men jag funderar ofta i olika banor så som dessa :)
http://ridersdiary.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
15 mars 2011 14:09
Hejsan Charlotte! Är så kul sååå! Då måste man tänka till och det gillar jag.
Jag tror som så här. Kan med det i åtanke ha helt fel.
Olika hästar har olika lätt beroende på hur de är konstruerade.
Dessa ryttare som syns här skulle nog säga att de rider klassisk dressyr utom Bent då. Akademisk ridning är väl hans koncept på klassisk dressyr.
Jag tror att denna typen av skolning är lämplig för alla typer av hästar medans den mer moderna dressyren tål vissa hästar bättre. Som jag tror är den klassiska dressyren mer uppbyggelig för hästen och man har mer synsättet att "dressyren är till för hästen" medans den moderna är mer "hästen är till fär dressyren". Med det menat är att den klassiska dressyrens enda syfte är att göra hästen till en stark individ som gör att den lättare tål att bli riden. Man försöker anpassa det så att hästen musklas, stärks och byggs upp på ett bra sätt. Dressyrrörelsen i sig har inget värde.
I mer modern dressyr vill man ha en viss rörelse och försöker få hästen att utföra den.
Många har just gått över till tex A.R för att de har haft sjuka eller skadade hästar och på så sätt fått dem att fungera igen.
Jag kan tycka sedan jag sett mer och mer klassiskt skolade hästar att det är så mycket mer sunt. Hästarnas rörelser blir mer avslappnade. Takten blir bättre och hästarna bygger muskelatur på ett sätt som verkar mer förnuftigt.
Hur många dressyrhästar har inte en knyck på nacken, omusklade halsar, sänkta ryggar, går med bakbenen efter sig? Jag tror det beror på att man börjar fram. Man drar in huvudet för att få en böj på nacken, gärna bakom lodplan och sedan stoppar analysen... Ryttaren nöjd och glad för att hästen har näsan in....
Tillbaka till din fråga. Nej alla hästar har kanske inte möjlighet att se lika stiliga ut som dessa, men det har de nog inte oavsett metod. Fast de klassiska idéalen är sundare för hästarna och tar dem så långt det bara är möjligt.
Jag vet att Bent har i en av sina böcker några före och efter bilder på andra raser och skillnaden är stor. Ska försöka lägga in dem.
Maria Y
15 mars 2011 18:05
Pratade lite mer med jobbarkompisen som var där och tittade. Tydligen hade de elever som var med och red inte fått möjlighet att lyssna på föreläsningen. De var borta vid islandsstallarna 8 km därifrån under teorin. Så de kanske inte hade en aning om vad som förväntades av dem?
Ann-Louise Ryrvik
15 mars 2011 18:20
Det var taskigt! För att inte säga helt idiotiskt!!!
Förstår att de var förvirrade med tanke på hur de är lärda innan och så detta som är ganska olikt....
Tänkte just att vara elev och blivit lärd på ett vis och sedan kommer en annan helt appropå och säger något annorlunda.
Inte lätt! Vilkens förväntningar ska man leva upp till???!?!?
Sen var det i min värld alldeles för mycket "handarbete" ändå, vilket naturligtvis beror på hur man är lärd...
ylle
15 mars 2011 19:46
Ja, detta eviga DRAGANDE OCH SLITANDE i tyglarna, ända upp till Grand Prix! Bre definition på klassisk dressyrs mål med självbärighet, tycker jag. En häst som hänger i handen och går på framdelen är ju inte rolig för någon.. ryttarens fel!
"De redan frälsta..." så typiskt!! När Klaus Balkenbol hade clinic och VÅGADE kritisera dressyrryttare för att de satt i baksits och bara drog i snörena, så blev flertalet tydligen sura och ville inte ha dit honom något mer. Man kan ju hålla för ögon, mun och öron som de tre aporna, det är hästarna som får lida! Som alltid!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Madde
15 mars 2011 22:48
Hej! Brukar läsa din blogg (hittat hit via bloggen "Monzan") och tycker det är väldigt bra saker du skriver om.
Appropå det här med akademisk ridkonst och hästraser som det stod lite längre upp om i en kommentar så vill jag bara dela med mig av mina erfarenheter. det är nämligen så att jag själv har ett fullblod som är tränad akademiskt i flera år. Hon är 19 år och dras med en hel del gamla skador bla en rejäl i höften och ovanpå det så har hon en exteriör som egentligen inte lämpar sig för ridning. Men med den här typen av träning så har hon uppnått en otrolig styrka och smidighet som gör att hon nu kan piaffera på lösa tyglar (alltså självbärande :)) och hon har även bjudit matte på terre a terre och galopp piruetter bla. På senaste kursen för Bent (kul att du la ut en så fin bild på han o Hugin :))så jobbade vi med takt och tempoändringar mellan piaff och passage...på min gamla galoppmärr ;D. Jag brukar säga till mina vänner att kan hon komma så här långt så kan vilken häst som helst det! Många lyfter förvånat på ögon brynen när jag nämner hennes ålder :) vilket såklart gör mig glad då hon är jättefin i kroppen trots sin ålder. Hon rids med en otrolig lätthet och självbärighet och jag önskar alla den känslan på hästryggen :).
Ville bara dela med mig av mina erfarenheter :)
Tack för en otroligt inspirerande blogg!!
http://ww.hastohund-utbildning.se
Ann-Louise Ryrvik
16 mars 2011 06:17
Å tack kära du, för att du delar med dig av dina erfarenheter och berättar om din häst!
Härligt!!!
Tack så mycket. Fast tyvärr är det ytterst temporärt. Jag har sällan inspiration att skriva så mycket (och inte alltid tid heller) men man får surfa så länge vågen varar =D!
Fia
16 mars 2011 21:45
Håller med DU! Härligt att få krama om dej <3 goa männska! Förmiddagen var bäst, tycker synd om dom som bara var där på eftermiddagen. Inte ens i den "vanliga" islandshästutbildningen lär man ut sådant "handarbete". Korkat om dom inte var med på teorin! Huvva! På frågan om det bara är iberiska hästar som passar för den här sortens ridning svarar jag hysteriskt: Gå gärna in på Anja Berans sida, där ser man olika varianter på hästar. Alla ridna på detta vackra sätt. Och mina vänner som rider enligt dessa principer? Olika raser och exteriörer. Och min alldeles egna tanke: I SYNNERHET hästar med ofördelaktig kroppskonstitution för ridning är helt klart bäst hjälpta med denna ridfilosofi. Sedan är det ju humant att rida ALLA sorters hästar på detta hästvänliga sätt. Men som sagt... jag är ju redan "frälst"....
mattemia
17 mars 2011 15:01
Oj så intressant, och som vanligt är du full av klokskap.
Min erfarenhet vad det gäller AR, och olika raser är att de islänningar som skolas inom AR redan som unghästar, kan bli helt formidabla. Att däremot omskola en töltsatt islänning tar mycket längre tid än för en häst med naturlig fallenhet för detta arbete.
http://lusitanoqsen.blogspot.com
