Mitt lilla Fnask, Edipo, var otursförföljd till en början. Dagen innan jag fick rycket att åka och titta på honom hade han tagit sig ur hagen och lyckats skära sig i karleden på en harv.

För att börja i rätt ände måste jag väl ändå börja från början. Jag hade varit lite sugen på en lusitano sedan jag såg en isabellfärgad lusitano i en dansk annons. Han såg så extrem ut. Sådär ful, snygg, konstig och vacker.... Fascinerande var den! Jag hade ju egentligen hästar så det räckte ändå, men kunde dock inte släppa tanken.... Tittade på några lusitanokillar i Sverige som var jättefina men som ändå inte var DEN jag letade efter... Till slut var jag tvungen att åka ned till Danmark och titta på den hästen som startade det hela. Han var verkligen jättefin, men lite för gammal (3 år), lite för liten och lite för smal över bogen. Annars sååå fin. Jag fick åka hem till Sverige igen utan häst och med uppgivet sinne. Nähepp, det blir ingen lusitano här. Jag slog det hela ur hågen.

Någon vecka senare skulle jag till Lysekil och träna sök. Jag var lite sen så jag skippade färjan och körde runt istället. Strax innan jag var vid samlingspunkten messade jag en träningskompis och sa att jag skulle komma ett par minuter sent. Vart? Fick jag till svar. Söket är inställt!! Hoppsan har vi missat att meddela det.

Oj, luften gick ur min stressade kropp. Ja ja, shit happens. Sånt händer ibland. Jag fick svänga i korset och åka ner mot färjan för att ta den tillbaka hem. Medans jag satt på färjan var jag lite fundersam.... Vad ska jag göra idag då??? En hel dag vikt till sökträninge och ingen träning.. Hmmm..

Och här var jag ute vid kusten. Kanske skulle göra något annat i krokarna... Kom då på att det fanns någon liten lusitano till salu i Göteborg. Äh, jag kan väl åka och kolla i alla fall... Jag skuttade in på hemsidan på telefonen, fick tag på nummer och ringde. Jodå, jag var välkommen fast han var skadad....

Jag åkte förstås. Och där stod han. Den mest bedårande, fula lilla lusitano. Precis sådär konstig, ful, söt och snygg som jag önskade. Kikade på mamman och hon hade en bog som Brennerpasset...

Jag behövde bara kasta ett öga till på honom i boxen.

- Jag tar honom!!!

Ytterligare en vanvettsaffär av fru Ryrvik. En nyskadad, nysydd liten ful lusitano. Såg ut som ett föl och inte som en åring. Nu är inte jag så bra på exteriör, men jag brukar ha lite rätt om vad som är bra även om jag inte riktigt vet vad jag ser. Den här tyckte jag hade alla fel... Var "tom" i överlinjen, toppig över ryggen, karpryggig?, kobent och skygg.... Han var skadad och halt.. "Veterinären trodde inte det skulle bli några bestående men..."

Jamen tjenare, och den ska vi ha!?!??! Vissa skulle nog ha övervakare :-). Men vad gör man? Jag var kär!!!

Vi skrev papper dagen efter och när stygnen var tagna hämtade jag honom. Jag tänkte att om han aldrig kan gå ordentligt vill jag ha honom ändå. Bara som vän och ögonfägnad.

 

annika askengren berg

16 mars 2011 19:24

tack för dina underbara berättelser, jag både skrattar och gråter

Ann-Louise Ryrvik

16 mars 2011 19:29

Tack själv! Fick just ett anfall av att skriva. Tror inte jag skrev när det hände, för det var så hemskt...

 

Kerstin

16 mars 2011 19:58

Jag håller med att vissa borde ha övervakare, intressebevakare eller något liknande. Den här kärringen har just köpt en häst till. Jag måste liksom... den var lillebror till min första häst.... och blod är ju tjockare än vatten, man måste ju hålla ihop släkten, eller hur?? Men.... ingen i min omgivning förstår det och ungarna suckar, mamma!! Väx upp! :) Men det tänker jag inte göra ännu på länge!! ;)

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 00:46

ha ha fast hur fel har man haft?!?! Jag tycker de flesta impulser har blivit himla bra! It´s ment to be. Fast det är klart att familj och omgivningen undrar ju :-)!
Nej gör inte det! Hur tråkigt hade inte det blivit?!? =D

 

Maria Y

16 mars 2011 21:30

Lite galen är du allt ;-)

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 00:44

Inte så lite heller =D! Jag ger efter för många impulser. Övervakare - please :-)!
Faktum är att jag just stått emot en impuls, att ta hand om en kakadua. Att jag står emot säger att jag inte ska, eller hur!?!? Skulle jag ha gjort det hade jag gjort det direkt eftersom inget jag gör är överlagt :-).
Tänk när jag kom hem från en spårtävling och hade köpt Inka =D =D =D!

 

ylle

17 mars 2011 06:42

Du verkar ha lätt för att bli kär! Som tur var för Din MAN så är det i olika djur! Jag måste faktiskt säga att Din gube verkar vara av en tålmodig sort, komma hem med nya djur så där titt och tätt.... Hälsa honom att han har mina sympatier!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 07:19

Ha ha det är en story för sig det också...
Han är helt enkelt för snäll och tålmodig med mig =D! Hans devis är att om jag är lycklig då kommer han också att bli lycklig. Är jag olycklig kommer han också att bli det. Och det ligger nå´t i det!!!

 

Maria Y

17 mars 2011 14:43

OK, då måste du berätta Inka-historien också.
Jag har kommit hem från en hästkurs med en kattunge, men impulsinköp av dk sv gårdhund slår nog ledigt det :-)
Hmm, min "räddning" kanske är att min man inte är fullt lika förstående som din, och att han envisas med att tro att hans personliga lycka inte enbart hänger ihop med min utan även med familjens ekonomi och hans egen bekvämlighet....

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 15:31

=D ha ha ha =D. Jag måste hålla undan min Gubbe så han inte får för sig några dumheter ;-)... =D

 

mattemia

17 mars 2011 15:07

Men asså ful?????????????

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 15:29

Jo, inte var han snygg inte... Men han börjar bli fin. Du vet "fula ankungen"...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...