Varnar för otäck bild!!

Så då var Fnasket på Skara hästsjukhus då.  Flera har frågat efter bilder på skadan. Jag tyckte nog det var så hemskt så jag tog inga bilder. Det jag hittade var bilden som en veterinär tog på honom när de fick av bandaget i Skara. 

Nu ser inte det här så illa ut ändå. Det var här det sprack, men det var ihåligt längre ned på halsen också och även uppåt.

När man sprutade i koksalt mitt i sprutade det ut som strålar lite överallti ifrån längs halsen ned mot bogen. I vilket fall var veterinärerna positiva. De menade på att sårskador är alltid "roligare" än hältor, för åt sår kan man göra någonting. Problemet var att huden var död så det fanns inget att sy ihop, utan det var tvungen att bildas ny hud via sidorna. Det tog lite tid....

Efter en tids vård där skulle jag få hem honom för att sköta resten hemifrån. Svårigheten låg i att det var tvunget att riktigt rensas varje dag. Eftersom det var hål innuti halsen både på djupet och uppåt och nedåt så var det bökigt, speciellt eftersom de hade gett honom lugnande intravenöst och var en hel stab för att hålla honom...

I vilket fall så fick jag utskrivet detta nya lugnande medel som skulle sprutas in i munnen. Första dagen hemma skulle jag spruta i honom detta. Jag gjorde som med avmaskningsmedlet. Jag vet inte om det var det som var felet för i vilket fall hade det ingen inverkan tyckte jag. (Den skulle ha sprutats under tungan läste jag sedan på instruktionerna...) I vilket fall så var han lika alert som vanligt. Vi försökte hålla honom och göra rent, men det gick inte.

Eftersom det inte verkade ha någon verkan sa jag till Gubben. Du får assistera mig här! Jag hackade rejält med morötter i små stavar, fyllde en kasse, och satte gubben på uppgiften - mata så mycket du kan.  Så Fnasket fick stå uppbunden med jättelångt grimskaft och gubben matade i  morötter fram allt vad hästen lyckades tugga i sig. Och se det fungerade!!!!! Jag fick gräva inne i halsen med gasbindebitare med koksaltlösning. (Det var så långt som fingrarna räckte in och lite till och gräva ut var och gegg.) Sedan fick jag sticka in sprutor i gamla dränhål och spruta i koksaltlösning där också. Det var flera dränhål lite här och där och halsen sprutade som en fontän. Sen var det att torka och rengöra hela den köttytan som inte hade någon hud och slutligen pudra hela såret med något sårpuder...

Jag är ju ganska "bonnig" av mig och ganska intresserad av anatomi så jag fixade det ju tämligen lätt. Att Gubben fixade det är ju ett under, för även om han matade morötter fram så kunde han ju inte undgå att se vad jag höll på. Jag är också helt faschinerad. Hur kan de klara det?!?!? Om jag hade ett sådant öppet sår utan hud och någon hade petat på det hade jag ju mördat dem eller svimmat antar jag. Det var inga problem. Trots att jag nästan fick skrubba bort var som kommit ur själva köttet.... Otroligt! För Fnasket verkade det värsta vara att bli fasthållen. Nu stod han som ett ljus! Bättre och bättre för varje gång tills han kunde stå lös och göra detta.

Alla som råkade komma förbi av en eller annan anledning, blev ofta stående och titta på honom helt förundrade. Kan man leva och se ut så!?!?!? Och ja, tydligen.

Det tog nog ett par månader innan det hade fyllt ut så själva "hackspetthålet" var läkt. Det var i grevens tid innan det blev riktigt varmt och flugorna kom. Tänk vilken fantastisk plats för ett gäng flugor att krypa in och föröka sig i! Uääääkk!

Han fick ha en av mina Buffar på sig några dagar när det var varmt och innan det hade slutits. Luften kunde komma igenom Buffen men inte flugorna. Det funkade.

I dag verkar han helt rörlig i halsen. Det enda är att den är skrovlig och buktar lite konstigt på olika ställen. Att han klarade sig så bra var för att han var så ung och hade bra läkkött plus växer och fyller väl ut på något sätt då....

Halsens utseende för 30 minuter sedan. Jag var ute och fodrade och passade på att ta några bilder på halsen....

De blev inte så tydliga för han ville äta, och jag frös, för jag hade skuttat ut i en innefeecetröja och det blåste rakt igenom den... Brrr... Så jag skuttade in igen.  

Eftersom Loke hade många andra synder på sitt register så valde jag att kastrera honom. Jag tänkte att även om han kanske hade gjort detta ändå hade det varit oansvarigt att inte göra det och det hänt en olycka med kanske i värsta fall någon som rider förbi hagen!!! Han kunde heller inte bli godkänd hingst pga travarinslag i sjätte led. (Han hade kunnat bli det om han varit kvar i Norge, men här i Sverige var det kört.)

Nu går alla ihop; Fnasket, Loke, Cazal och Milou och det funkar hur fint som helst. (ÄN måste man väl tillägga för det vet man aldrig hur det svänger.)

 

Ulla

17 mars 2011 18:00

Åh, vad skönt att det slutade lyckligt! Fantastiskt att såna sår kan läka, det ser verkligen otäckt ut!

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 18:04

Ja och att man får TA i dem!!!
Det vet man hur man själv är med ett litet fjuttigt sår... Oj oj ynk ynk.Det här var väl 2 - 2,5 dm i diameter hudlöst och sedan det inuti...

 

Elisabeth

17 mars 2011 18:51

oj vilken historia!! Hur gick det sedan när du släppte ihop Loke och Fnasket igen efter fighten? Hur förändrades Loke av kastreringen? Och har du märkt om Fnasket är mer försiktig med andra hästar?

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 19:20

Ja, då var Loke snöpt. Fast han for ändå som en projektil efter Fnasket när han kom in i hagen. Det intressanta var att då kom Cazal, snälle, goe, lugne, vänlige Cazal också som en projektil och for på Loke. Markerade rejält. Då tvärvände Loke och sprang in i lösdriftshuset. Cazal hälsade på Fnasket och så gjorde även Milou. Sen har Cazal hållt ett öga på Loke hela tiden. När Loke och Fnasket hälsade så fanns alltid Cazal i närheten och när de började leka efter några veckor stod Cazal bredvid och tittade på. Nu kan han vara någon annan stans, men blir det lilla ton av allvar så kommer han direkt. Intressant!
Fnasket är som vanligt som vilken annan häst som helst.

 

Elisabeth

17 mars 2011 20:01

Intressant att Cazal ingrep när Loke blev kastrerad. Så skönt att inte Fnasket blev osäker efter händelsen. Måste bara nerätta en liten anekdot just ang ihopsläpp av hingstar. Vår nyimporterad hingst gick o betäckte ston och i hagen bredvid gick en nyimporterad valack. En tid efter flytten av stona provade vi att släppa ihop hingst och valack i befintliga hagarna. Det blev fight och vi fick schasa bort hingst. Vi avvakta och funderade på att göra gradvis invänjning så småningom. Så ännu ett litet tag efteråt så promenerar vi kvällsrunda och något chockade ser vi TVÅ hästar i hingstens hage. Valacken hade på något sätt tagit sig förbi tre eltrådar utan att lämna ett spår. Och inga tecken på fight heller. De gick som goda vänner och kom väldigt väl överens den tid de fick ihop. Antagligen visste valacken att det var ok och då flyttad ehan helt sonika in. Trots sin akrobatiska sida (han kröp under tråden hos sin nästa ägare också för att flytta ihop med hennes halvblod som hon tänkte vänja in gradvis) så kröp han aldrig ut för att beta gräs el dylikt (inte vad vi vet i alla fall!!!!!) Camarguerna är lite speciella ;)

Ann-Louise Ryrvik

17 mars 2011 20:21

Nejdå Cazal ingrep redan innan! Året innan försökte Loke ta Milou och Casino. Då höll Cazal honom stången. Gick alltid emellan och befann sig alltid emellan Loke och Milou+Casino.
Han gjorde det alltså innan också. Skillnaden var nog att när Loke tog Fnasket så hade den inte blivit "flock" eller kompisar än.
När Fnasket säpptes in efter skadan hade han gått ett halvår drygt i hagen bredvid och hade väl blivit "polare" och en i gänget... En värd att försvara eller nåt....

Ha ha ljuvlig berättelse !!!! Lite synd att hingsten inte kunde behålla sin valackpolare! ja de verkar ljuvliga Camarguerna

 

ylle

18 mars 2011 07:07

Vilken otäck otäck bild! Svårt att förstå hur du kunde få behandla det med hjälp av man och morötter!
Cazal är underbart fin, inte alls tjock tycker jag utan lagom! Men - jag blir fundersam över kapsonens läge ner på nosen, ska den hänga så lågt? Har förstås ställt in mig nu på grundlagen om att alpackagrimman skall dras högt högt upp på nosryggen så det kanske är därför jag reagerar? (Hamnar den längre ner så snörps andningen av och alpackan kan få panik/kvävas)

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

18 mars 2011 08:00

Ja, vad tåliga de är ändå!!!

Nja. Den kapsonen sitter illa på honom (övre stycket är för långt för honom, och för de andra också) den håller inte formen.
Om du kikar ser du att överdelen hänger bara nedåt. Den sitter så löst så överdelen sackar neråt. Jag har en kapson med fast nosdel till Cazal annars, fast den är hos sadelmakaren på lagning.
Det viktiga är att det ligger på näsryggens skelett och inte på brosket längst ned plus att den inte glider sidleds så sidostyckena inte går in i ögonen.
Och skulle man snörpa åt där nere skulle det bli jobbigt med andningen och hur många snörpta remmar där ser man inte på achengrimmor på träns??

 

mattemia

18 mars 2011 08:41

Fantastiska Cazal, han får nog snart änglavingar och en den gloria han gjort sig förtjänt av.
Å du blev nästan fullfjädrad "syrra" på kuppen.

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

18 mars 2011 08:55

Tänk vad man klarar fast man inte tror det...
Man gör det som måste göras :-).

 

Malin

18 mars 2011 13:06

Åh, vad läskigt det ser ut :(
Fin blogg förresten och fina hästbilder!
Kolla gärna in min blogg, bloggar oxå om hästar och min vardag :)

http://thunis.bloggplatsen.se/

http://thunis.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

18 mars 2011 13:23

Eller hur!??!
Tack så mycket!
Det måste jag =D!!!

 

ylle

19 mars 2011 15:02

Ja åtsnörpta nosgrimmor vill vi INTE se!
Får du också peta in alla uppgifter på nytt när du kommenterar nu???

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

19 mars 2011 15:39

Nej det vill vi inte se =D!!!!
Här funkar det som vanligt... Har du strul????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...