Direktlänk till inlägg 18 mars 2011
Nu har ni bakgrunden om "Fnasket" (Edipo).
Räknar man ihop hans erfarenheter av mänsklig hantering så har de varit ganska negativa. Han var tämligen skygg när jag tittade på honom. Skygg men ändå nyfiken. Stod han utanför boxen kom han fram och öppnade gick han in i ett hörn... Att han sedan fick skadan på benet, blev tvungen att sys plus sedan ta stygn kanske inte var så kanon om man redan innan är lite skygg.
Att sedan hamna i Skara och tvångshållas av en hel arbetsgrupp för att kunna göra rent såren, gjorde det hella ännu värre kan jag tro...
I början hade han ett ganska intressant beteende - kom jag bakom hans bog så sparkade han. Han hade en fantastisk förmåga att stå blickstilla i några sekunder och så - pang- en spark rätt i magen! Han träffade oavsett om jag stod nära, då var det kospark, långt ut -side kick eller snett bakom - en rak kick. Skitsnabb, rejält pricksäker och mycket smidig. Han var som en kobra.
Som tur var så var det kall årstid med många kläder på plus att jag är väl vadderad på dessa platser =D. Ingen ska komma och säga att det är fel med flera bilringar kring magen =D! Huvudsakligen var det nog att han var lite, oskodd, och mest markerade.
Första gången jag skulle ta honom på promenad tog jag grimma och vanligt grimmskaft. Jag kom inte längre än halvägs uppför min backe, innnan jag fick vända. Det var inte smart, han pepprade mig då också. Några goa kickar i magen och en hel del flajs. Stegrade, bockade och for. Jag fick med andra ord vända och sätta på longerlina och långspö så jag kunde hålla honom från mig (och min mage ;-9 ). Varje gång linan nuddade hans sida så slog han. Men med lina och långspö kunde vi promenera, alltid nåt.
Naturligtvis kommer tanken om att åtgärda saken. Om han får hålla på såhär, hur blir han när han blir stor då. 160 cm, hingst och testosteronstinn - uj uj...
Alla gamla röster om att minsann inte komma undan, att mota olle i grind o.s.v börjar snurra i huvudet. Efter lite enskild överläggning med mig själv kom jag fram till min vanliga slutsats; Äsch, det går över!
Han är rädd för mig, annars hade han inte orkat hålla på sådär i onödan. Han kommer säkert att börja lita på mig efter ett tag, eftersom jag är en sån snäll varelse ;-). Och att bli arg på honom kan inte få honom att lita på mig.... alltså jag gör ingenting.
Jag lät hans bakdel vara i fred som mycket som möjligt och fortsatte vara snäll. Efter två veckor provade jag att gå bak och lyfta hovarna - och se! Inga sparkar!
Först ett litet lyft och sedan godis och nöjde mig med det. Jag började med benet som inte varit skadat, för han var mindre rädd om det. Nästa gång tog jag det benet lite längre - godis. Efter ett par dagar gjorde jag samma med det ben han var mest rädd om och det gick bra. Sedan gick det snabbt över.
Hovis kan t.o.m verka utan krångel och det trodde jag skulle sitta långt inne med tanke på hans veterinärserfarenhet...
BILD KOMMER
Ett problem som dock kvarstår - tror jag - är vaccinsprutan. Första grundvaccineringssprutan tog han ute med Junge bredvid sig. Junge fick först och sedan fick Fnasket sin. Jag såg att han hajade till men lade inte så mycket vikt vid det. När han skulle ha andra grundvaccinsdosen, hade jag tagit ut honom ur hagen själv - dumt - fast jag vet inte om det hjälpt med en annan häst med ändå. Han var direkt på sin vakt. Vi försökte men vi gick bet. Alla larmklockor i hans kropp drog igång och han fick i stort sett panik. Jag var rädd att han skulle gå i försvar och vi skulle förlora så vi hoppade sprutan. Jag tror att lusitano är en hästsort som lättare tar till offensivt försvar än många andra och de sidorna vill man ju inte plocka fram. Hua!
Just nu väljer jag strategin; Äsch det går över! i kombination med träning. Att han får träffa många människor och att de bara står för något trevligt. Så småning om peta på halsen = godis. Peta på halsen med föremål = godis. Peta på halsen med spik = godis. Så får vi se hur det går....
Sedan verkar den allmänna mognaden gör så mycket. Jag kommer ihåg hur rädd Cazal var för flugsprayen när han var yngre. Oj oj oj vad läskigt det var. Jag var tvungen att ha på den för alla bromsar och elände. Det var ett aber att få på den, men den kan man ju applicera med lägre precision än en spruta. Året efter stod han lös i hagen och blev sprayad trots att det inte hade tränats.
En annan intressant skillnad är om jag jämför med gamle Junge. Han tolererar allt om han sitter fast i en grimma, var han lös tolererade han inget. Spännande va!?! Antagligen pga att den gängse träning är att de "inte kommer undan". Det betyder inte att de accepterar det egentligen. De har bara gett upp i att försöka komma undan. Han kunde duschas med vatten och sprejas med flugmedel hur som helst om han hade grimma och grimmskaft på, men om han var lös. ICKE! Då stack han och såg rädd ut.
Cazal som har blivit belöningstränad. Står kvar och tycker att det är okey att bli sprayad. Hänger ni med på skillnaden.
Det är dithän jag önskar med Fnasket också. Visst kunde jag stoppat honom i en tvångsspilta eller bundit upp honom på ett sätt så att oavsett hur han försökt komma undan/slagits inte lyckats utan ändå fått sprutan. Efter ett några sådana sessioner skulle han kanske ge upp (om man har tur) och låta sig stickas. Det betyder dock inte att han inte skulle vara rädd....
Fnasket är inte så sparkbenägen längre :-).
Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul. Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 | 31 | ||||||
|