eller hur brukar man säga? Nu vet jag inte vilken kategori jag ska placera mig i, men det är antagligen den sistnämnda =D.

Jag kom nyss in från hästarna och är själaglad. Vilka storverk har presterats? Inga, tyvärr. Eller som jag skrev på facebook; ett litet (läs obefintiligt) steg för mänskligheten, men ett stort steg för människan (dvs. mej)!

Det blåser rejält idag. Sist jag skulle rida på Loke och det blåste var han ju helt crazy. Som att sitta på dynamit, fast som han tack och lov behärskade, antagligen med omtanke om mig. Jag vill tro det i alla fall, för det känns bra ;-). Han var så stressad då så han skakade. Jag trodde egentligen inte att det hade med själva blåsten att göra, men man vet ju aldrig och det var inte utan att jag tvekade att gå ut för att rida idag.

Men va fasen. Det var bara att trampa ut med pick och pack. Först slank Milou in i paddocken som en vessla, så jag fick ta honom först. Det blev lite långa tyglar eller som jag eg. väljer att kalla det "långa snören" efter som långa tyglar låter så fint och så fina och duktiga är vi inte. Hursom, gick det kanoners. Lungt, fint, balanserat. Milou lyssnade fint, följde styrningen bra och jag kunde placera honom i öppna längs långsidor med hjälper (utan hjälp av vägg i form av förvänd öppna). Testade ock lite öppnasteg tvärs igenom och det gick också. Skojsigt!

Sen var det Lokes tur. Efter en stund på Lokes rygg drog de andra hästarna bort till hagarna vid grannens hingst och ston. Det kunde väl inte släppa kontrollen för länge. Först undrade jag hur Loke skulle ta det, blåst och kompisar väck, men han var obekymrad. 

Idag hade jag skippat padden som hör till sadeln och använde en vanligt schabrak istället. STOR skillnad!!! Måste prata med min sadelutprovare om det är okey att jag rider så, med tanke på att det blev mycket mindre "grejs" emellan mig och hästen. Det kändes mycket bättre vad gäller min balans och stabilitet, jag upplevde att sadeln låg mycket bättre och det allra bästa var att Loke lyssnade fint på min vikt. Jag kunde svänga honom med bara lite kroppsändring och kunde flytta honom i öppna lätt.

Inga storverk, men jag kan säga att jag var bubblande glad när jag skuttade av!!! För MIG är detta stort! (Man får väl vara tacksam att man är så okunnig och oerfaren så att sådana petetesser kan skapa glädjepirr i kroppen och hoppsa steg.)

Ha en fortsatt bra dag, gott folk!!!!

 

Kim

23 mars 2011 16:50

Härligt att det går så bra för er!
Förstår känslan!!
Fint att han är så lyhörd.

Jag vill inte ha för mycket mellan mej och hästen när jag rider, gillar att känna hästen rörelser ordentligt.
Och den känner mina så mycket tydligare.
Rider helst i longerings-gjord och tjockt shabrak när vi tränar på ridbanan.

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

23 mars 2011 17:22

Ja, det är skojsigt! Små framsteg men härliga.
Jag tror att det är viktigt att finna glädjen i det lilla så att man inte är glad förrän man kommit till målet...
Ja, jag förstår. Det är nog bra för balansen också.
Jag vill ha sadel och lite uppbyggd sådan, antagligen beroende på min anatomi eller för mycket sådan fniss fniss ;-), men jag vill inte ha för mycket mellan låren och hästen...

 

Viveca

24 mars 2011 08:55

Förstår känslan. Den är enorm. Kände liknande när jag provade den bomlösa sadeln första gången och även nu när jag tog bort paden efter att ha skaffat en ny kortare sadel och vidare koppjärn till Vilda. Hade velat våga rida barbacka, men tidigare har hon haft lite klena ryggmuskler och jag har inte världens balans. Fast inridningen påbörjades faktiskt barbacka och bettlöst, hmm fast med en snäll sambo bredvid. Kanske dags igen då när det slutat blåsa lite annars vet jag var tanten hamnar;)

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

24 mars 2011 10:01

Ja. Riktigt härligt!
De första gångerna satt jag också barbacka, tills han ville bralla en dag. Visserligen satt jag kvar, hur nu det gick till för jag är heller inte så balanserad, men kände att jag nog var tvungen att skaffa en sadel... Säkert är det en falsk tilltro, men det känns bättre mentalt :-).
Praktiskt med snäll sambo! Jag har också en snäll sambo, men i detta fall gör han tyvärr ingen nytta ha ha :-)

 

ylle

24 mars 2011 09:54

Jag förstår din lyckligt pirrande känsla efter ett sånt framsteg!
Har också upplevt att vissa paddar kan göra att sadeln känns ostadig, och det måste kännas olustigt även för hästen. Bäst att gå på den egna känslan!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

24 mars 2011 09:56

Ja, det är ljuvligt, men kan te sig fjuttigt. Inte har man vunnit någon tävling stor tävling och inte har man lyckats med något annat storverk. Precis som du skriver med att få klappa en alpacka! Fast man ska nog vara tacksam att man blir glad för det lilla för man har nog större sannolikhet att känna sig lycklig. Det är så lite man kräver....

 

Kerstin

26 mars 2011 07:03

Halkar in här med jämna mellanrum och alltid lika trevlig läsning. Läsning som gör mig glad och inspirerad. Nu har jag äntligen klickat i bloglovin knappen så att du kan förgylla alla mina dagar! Underbart!! :) Tack!

http://stallrosen.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

26 mars 2011 22:21

Å va gullig du är!!! Nu måste jag ju skärpa mig igen och skriva något vettigt ;-)!
Tack själv!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...