(Uppdatering)

En morgon härromveckan fick jag en rejält uppvaknande :-).

Släppte ut hundarna på framsidan och klockan var runt sju på morgonen. Precis i öppningsögonblicket hör jag ett hingstpip.  Iiiiiii... Ett enda, sedan var det helt tyst.  Inget konstigt med det, det händer då och då när mina konverserar, men direkt kände jag att det var något som var fel. Vet inte om det var för att det var fel tid, fel nyans eller vad det var. Alla alarmklockor i kroppen sa - skynda dig!!

Jag sprang in, ropade till gubbarna att jag trodde något var galet borta i hagen. Någon är nog ute, skadad eller... ja något fel är det. Slängde på mig kläder, för jag fick känslan att detta inte var något lättfixat och slet med mig telefonen för att kunna ringa på assistans. (Något lär man sig de gånger man står i dilemma och inte kan lämna platsen och heller inte kommunicera ochh be om hjälp ;-P) Även en grimma och grimmskaft åkte med.

Jag springer bort och över krönet. Det är alldeles tyst och jag tänkte att jag kanske överreagerat. När jag kommer över krönet blir jag rejält överraskad. Där står en annan häst vid grinden. Mina pojkar är på¨insidan och den andra hästen står på utsidan. De nedre tråden och bandet var nedvevade med framben och bara det översta bandet satt kvar. Milou och grannhästen kunde ha gått raklånga igenom, men tack och lov stod de fint på varsin sida. 

Först tänkte jag att det var ett av grannens ston, men sen såg jag att det var en hingst. Grannen brukar ha honom hos stona för fribetäckning över sommaren. Härligt om alla kom ut. Då hade det varit ett gäng på fyra hingstar springande runt på bygden. Huaaa... Tänkte på grannens fina halvblods hopphästar. Fint med en Salle på någon av dem... NOT uppskattat skulle jag gissa.

Jag drev den lille hingsten lite försiktigt från grinden för att få dem dit staketet var helt. Tänkte sedan hänga grimman som var full över honom på något sätt och gå hem med honom. Det gick inte. Han ville inte låta få någon grimma på sig.

Ringde Johan som i kallingarna fick springa och passa grinden ifall att mina hästar var så sluga att de skulle springa tillbaka dit och ta sig ut. Sedan föste jag honom hemöver längstvägen. Lungt och vackert gick vi hemöver hans håll. Såg att ingen var hemma. Shit. Ringde gubben och bad honom få fatt på grannen.

Jag fick honom på andra sidan bäcken, så jag stod på bron som brovakt. Han ville tillbaka till pojkarna, men nu hade jag en smalare passage att passa på. Vid något tillfälle försökte han ändå bryta sig igenom, men tanten stod där. Han kom fram och lät sig klappas och klia, jag smög grimmskaftet runt halsen på honom, men det märktes att han kunde detta. På en femöring svängde han runt och drog. Det var ingen ide att ens försöka hålla kvar. Så där stod vi och kikade på varandra.

Efter ett tag tröttnade han, vände på klacken och drog lite längre bort för att hitta nya äventyr. Strax efter kom grannen hem. Gubben hade fått fatt på honom så han vände och åkte hem. Sen blev det projekt, få fast/hem hingst. Inte heller nu var han sugen på att bli fångad. Däremot blev han hemdriven och hamnade tillbaka i hagen.

Två timmar senare var jag hemma igen och kunde köra Johan till skolan en timme efter skolstart och sedan fortsätta med den halvätna frukosten. Fortfarande med lite adrenalin rykande ur öronen.

(Gammal arkivbild)

 

MariaY

23 juni 2012 11:14

Ja, jisses! Gratis morgonpass, eller vad kallar man det för? Betydligt "smidigare" när 60+ kg St Bernhard har bosatt sig på verandan i löptider här...
Förresten kanske Salle x halvblod ska ses som kvalitetsutveckling? Finns ju lite att bidra med på mentalsidan där, #host - hum #

Ann-Louise Ryrvik

23 juni 2012 16:43

Uj uj nog illa med det :-). Inte lätt att få ut sina egna då...
Jo det är klart, ha ha ha. I vanliga fall Ja, absolut, fast just vår granne har väldigt bra mentalitet på sina så där behövs det inte.

 

Ann-Britt

23 juni 2012 12:55

Hej och hå som det kan gå :-) Vilken tur att inget mer dramatiskt hände.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

23 juni 2012 16:41

Ja, det gick nådigt. Inget ont som inte har något gott med sig. De verkar känna varnadra riktigt bra nu så de bryr sig ännu mindre om varandra :-)

 

Kim

24 juni 2012 11:37

Bra sätt att bli klarvaken på =O
Förstår känslan när man hör ljudet och känner i hela kroppen att nåt är fel.
Men skönt att det gick bra, och tur att ni fick fatt i grannen.
Bra för Johan att du tog med dej telefonen denna gången :))

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

24 juni 2012 18:59

Jejemän pigg som en lärka på noll sekunder ;-).
Ja telefoner är en bra uppfinning. Jag har stått i situationer á la moment 22, där jag inte kunnat lämna men heller inte kunnat åtgärda situationen om jag varit kvar... Då önskar man sig en telefon eller någon som råkar få syn på en ...

Kram kram

 

ubitt

25 juni 2012 09:32

Alltid händer det nåt för att få en att hålla igång........ Just för de där händelserna är väl mobilen en välsignelse!

http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

25 juni 2012 10:05

Jo, mobilen kan vara ett gissel, men i vissa lägen guld. Bl.a i sådana!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...