Sadlar, sadlar, sadlar... Vilket gissel detta är. En så viktig detalj och samtidigt en så svår detalj. Den ene säger si och den andre säger så. Mina gamla hästar har varit "begagnade" och har haft sadel med på köpet. Med mina småttingar har det varit mycket funderingar. Hade man haft egen sedeltillverkning kunde man ha måttbeställt åt dem alla för att beställa nya när de ändrar sig i kroppen. Nu har man ingen sådan resurs, så man får fundera lite på hur man ska göra och vad man ska välja.

Numer har jag förstått hur viktigt det är med en passande sadel. Förr hade man inte kunskapen. På de första hästarna man red hos folk var det sadlar som lades på vilken häst som och t.o.m på senare tid när man red lektion så var man i en "duktig" grupp där en del hade egna sadlar med sig som man lade på den häst man fick. Är inte det fantastiskt? Va!?

Efter mycket velande hit och dit, bollande med Jeanette på Stall Rustorp och testande av olika sadlar beslöt jag mig för att köpa en Chezz Iberico. Den har ingen superkvalité men det är inget fel på funktionen, man hamnar i en lodsits i den och den är billig. Det får bli en (antagligen) temporär sadel tills jag hunnit rida mer, hästarna ändrat sig och jag verkligen vet vad jag vill ha. Jag har tex varit inne på en Schleesesadel. Funderar också lite på att skicka ned min älskade Deubersadel och få dem att sätta justerbar bom i den. Jag har nog inget att förlora på det. Den passar inte Loke och den passar inte Salle. 

I vilket fall fick jag fatt i en Cezz Iberico. Visserligen naturfärgad mocka (eller kanske det kallas råläder) men ändå. Den fanns nära (15 mils radie) så jag kunde hämta den själv och jag kunde lämna tillbaka den om jag ångrade mig. Den var köpt till Salle egentligen, men i förrgår beslöt jag mig för att prova den och då på Loke. Jag sadlade. Den låg fint på. Jag gick till min uppsittningsplats. Loke dockade in. Jag skulle glida över och  - tjoff - jag satt fast! Nja, jag satt väl inte fast egentligen men det kändes så. Faktum är att jag aldrig suttit i en sadel med natur/mocka eller vad det nu är. Vilken friktion! Då hade jag ändå bara ett par tunna, glidiga ex finbyxor (mina svala goa favoriter som jag har sex par av och som numer är väl snart 100 år ;-). Typiskt mig.) Fick ändå mig hasa rätt. När jag kom på plats såg jag har Loke hajade till och vände sig förvånat om. Något var uppenbart helt annorlunda än det brukade. Jag har nog aldrig sett någon häst se så förvånad ut! Det i kombination att jag själv kände mig limmad på trekvart var inte så skoj. Loke kan ju bli rädd sådär katapultartat. Men nä, det var lugnt. Förvåningen var nog åt det positiva hållet ;-).

Jag hade bara flyttat över stiglädren från den andra sadeln, men hur det var så var de alldeles för korta. Krafs, krafs, has, has. Jag hängde på tre kvart, pillade och grejade. Skrattade som en tok, hängande över hans hals, åt oss två amatörer. Fick inte till det. Tack och lov för Loke som tålmodigt stod och väntade medans jag försökte gräva åt mig stigbyglarna i hans mage. Han verkade tänka att "Kärringen på bryggan verkat ha tappat det helt. Bäst att vara försiktig med henne tills de kommer med en tröja som knäpps på ryggen". 

Jag fick hoppa av, justera lädren och göra om och göra rätt. Upp igen. Denna gång kändes uppsittningen lite bättre, men fortfarande när jag red kände jag mig låst. I övrigt satt jag ganska bra i den. Det blev en kort stund i paddocken bara.

I går var det så dags igen. Kunde knappt bärga mig på morgonen för få slänga mig ut och testa. Och denna gång kändes det MYCKET bättre. Antagligen hade jag blivit vanare vid friktionen eller också hade den varit fuktigare dagen innan ( det hade kommit några regndroppar på den) och det hade gjorde det värre. Nu kändes det finemang. Loke frustade lääääänge och nöjt, han följde min sits jättefint åt bägge håll och jag kände mig bekväm i den. Äntligen! Nu tror jag att jag har en sadel som funkar den första tiden i i alla fall :-).

Vi skojade lite om Lokes "rondör" på facebook. En vecka bakom plogen eller en vecka med mig på ryggen borde göra susen  =D ha ha. Tyckte det var lite roligt att då be Loke lägga sig på sidan lite utmattad för att illustrera hur mycket vi motionerade nu han och jag ;-) . Ha ha ha. Den godisråttan ställer upp på allt ;-).

Uj va trött man blir av allt ridande hit och dit... ;-)

Är han inte söt så säg!??! 

Kring läderbommar tviste de lärde. Tankar och synpunkter kring detta och kring mockasitsar, ställbara bommar och sadlar i allmänhet mottages gärna av I lärde!

 

Maria Y

25 juni 2012 12:23

Åh det är så svårt med sadlar! Jag kan ingenting, så vi har fått ta hjälp av "proffs". Men som du säger kan de ju oxå tycka olika...
Själv vet jag dock att jag HATAR mockasits. Känner mig helt låst då. Lägg till mockachaps på tävling, och man kunde ju lika gärna smeta epoxylim i rumpan direkt. Så Boogies Deuber är specialbeställd med vanligt läder i sitsen. Jeans mot läder ska det vara ;) då får man precis lagom friktion och kan följa med i hästens rörelser. (Höll i stället på att halka av när jag red i glatta canisbrallorna...) Hottis nuvarande sadel är begagnad med mockasits, men då är mockadelen så "schleten" att det inte är något problem. Så om du nu bara rider på ordentligt i din nya, så blir den säkert toppen till slut :)
Söta Loke! Tror han bara blir en allt bättre ridkompis av ditt kavande :) Om lite krångel (läs: variation) ingår i vardagen behöver man ju aldrig bli bekymrad vid avvikelser :)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Ann-Louise Ryrvik

25 juni 2012 12:31

Oj mocka mot mocka!!! Ha ha epoxy =D
Undrar om man kan påskynda nötandet eller ha på något?
Visst är han söt min lilla Dunderklump

 

Elina

25 juni 2012 23:25

Haha vilken underbar beskrivning!
Men jag inser ju efter att ha kollat länken, att jag ju helt klrt måste trolla fram 30 lax så att jag också kan köpa sadel (till hästen jag inte rider haha) :o haha

Ann-Louise Ryrvik

25 juni 2012 23:28

Jodu, så är livet på landet ;-) Herregud. Tur att det är "glesbefolkat" så ingen ser en ha ha.
Visst är det lockande. Det som är försonande med priset är att den är ställbar i bomvidd också vilket gör att det blir mer intressant. Det stoppar nog inte med 30 000 dock utan blir nog lite mer Hrmmm... till hästen du inte rider ;-) ha ha.

 

Malin Johansson

16 juli 2012 13:06

Jag älskar dig för din underbara kommentar "Kärringen på bryggan verkat ha tappat det helt. Bäst att vara försiktig med henne tills de kommer med en tröja som knäpps på ryggen".

Herregud vad roligt att vara tillbaka till denna blogg :-)
kram

http://www.havrefallen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

16 juli 2012 13:11

Ha ha men det är faktiskt sant. Du anar inte hur försiktig han blev. Här är det fara å färde att hon kasar av =D
Tack för glada tillrop!!!
Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...