Senaste inläggen

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 september 2013 23:06


Åh så skönt det känns. Nu är halmen inne. Jag som har mina pojkar på lösdrift och kör bädd är beroende av halm. Nu har jag X antal fina havrehalmsbalar under tak. Tjohoo. Jag passade på att bädda lite nytt åt pojkarna också, och de blev så glada. 



 




 




 



 





 







   





   




Av Ann-Louise Ryrvik - 17 augusti 2013 17:55


Jaha, å så var det då ett tag sedan jag skrev sist igen då. Att det ska vara så svårt. Har väl med motivation att göra, antar jag. Tiden är alltid en bristvara så det är väl just motivationen som fäller avgörandet om vad som blir gjort eller inte gjort. Nu kan jag inte skylla på datorn heller. Jag har nämligen införskaffat en ny. Först köpte jag en HP. Den hade Windows 8 och jag fick krupp. Fattade inget. Verkade hur krångligt och dumt som helst. Morrade ett par dagar över den, och Gubben som inte gillar att jag morrar - eftersom han gärna får en släng av sleven - tyckte att jag skulle lämna tillbaka och skaffa en MAC. Bra ide´. Lämnade tillbaka HPn och köpte en Mac Book PRO. Det blev typ dubbelt så dyrt, men minst trippelt så angenämnt, så det var det värt.


Nu vet jag inte om det är nya datorn, eller om det är att jag dödat så många flugor som gör att jag har fått tennisarm. Jag tror det är tennisarm i alla fall. Gör ont som tusan i vissa rörelser med högerarmen. Känns som om det är en inflammation längst mitt inne i :-( . Ja, ja det är ju ett löjligt gnyende i en värld där folk har så mycket värre elände att förtälja. 


Vad som fick mig att logga in på bloggen och skriva ett inlägg var främst detta; 


http://www.expressen.se/nyheter/tyskland-far-tredje-kon/


Bra tycker jag! Jag tycker att man ska få välja om man vill definiera sig som kvinna, man eller som något annat. Man ska också slippa definiera det också om man inte vill. 

Själv tycker jag att allt detta fokus på kön, och med det tillskrivna könsroller, är så in i märgen tröttande. Hur ointressant är inte det i de flesta fall!??! Vid vilka tillfällen är könet det som avgör? Ja det är när det är fråga om sexualitet. Själv vill jag absolut främst identifiera mig som människa. Jag går inte och tänker "jag är kvinna, jag är kvinna, jag är kvinna" om dagarna. Jag går inte och tittar på andra och tänker "det är en man" och "det där är en kvinna". Jag hoppas också att jag inte heller har alltför många och djupa fördomar om vad de ska prestera utifrån sina eventuella kön.

Sen undrar jag varför så många blir provocerade av att kön och könsroller blir ifrågasatta? Är man osäker på sin egen identitet?


I vilket fall blir jag skitirriterad när jag måste kryssa i Mr, Mrs eller Miss när man ska t.ex beställa något på nätet eller fylla i något formulär för något oviktigt. Är inte det för fan helt irrelevant om jag har en "apparat" eller en "dosa" . Och är det mer väsentligt att veta om jag är gift ifall jag är av kvinnligt kön eftersom män inte behöver specificera det? Morrr....


Jag är en stor fan av hen. Mer hen åt folket :-)!!!



 

   Stina som sett alla bilder på tjejer med plutande munnar och särade läppar från facebook och i tidningar, försökte göra samma "sexigakåtabimboposer" åt Kalle när han kom hem på kvällen. Kanske skulle det bli riktigt mysigt. Hon försökte och försökte få till det. Det enda det resulterade i var att Kalle tillslut bekymrat undrade - Har du fått en stroke?




=D

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 juli 2013 10:00

Här kommer en bildbomb på lille hjärtegrynet. Milou är en skön liten dartmoorponny. Lite humör och med ett stort hjärta. Lite terrierlik faktiskt.


 

Jag har varit till garaget och hämtat lite mer träningsgrejor och Milou står och trånar.



 Inte alltid så lätt att ta bilder på hästar som vill vara I kameran...



Ett sätt att tigga till sig godis....



 

och ännu ett sätt.....



 

och ytterligare ett #sötsomfå



  

Gummifejset har ännu fler strängar på sin lyra....




   Så där underifrån ser hästar lite extra roliga ut.





 

  - Du ser allt också ganska rolig ut där du sitter på marken och tränar. Verkar i o f s gå bra det också.

Du kan sitta, ligga eller hjula hur du vill så länge jag får godis så...


Av Ann-Louise Ryrvik - 29 juli 2013 08:12


I går eftermiddag släpade jag mig änligen ut. Det var över en vecka sedan jag grejat med hästarna. Först var jag ensam hemma med Erik och det funkar inte. Han har radar om jag kliver över tröskeln även om det så är mitt i natten, då vaknar han och börjar gråta. Det var ingen ide att ens försök. Sen kom gubbe, Johan och släktingar hem i fredags, men då har jag åkt på en förkyldning eller ev. halsfluss för det har andra i släkten haft och fått penicillin för. Strunt samma. Jag tänkte dock trotsa sjukdom, värme och blinningar och ge mig ut. Det gick sådär. Dessutom hade jag lite publik på håll och det är ju alltid lite stressande.


Först Loke. Inget funkade. Fick inte till det alls. Han lyssnade inte och jag vet inte vad jag försökte förmedla. Jag fick inte fram vänster höft. Jag hängde och slängde. Kände mig som världens otvivelaktigt sämsta ryttare och dåligaste människa. Lite bättre blev det dock på slutet, men inte var det bra inte. Sen tog jag de andra och det var inte så illa men heller inte så himla bra. Vad det berodde på är svårt att sia om. Det var i alla fall så varmt att salle var löddrig på pungen :-P Stackarn.

  • länge sedan vi tränade?
  • värmen?
  • hunger (de står och hänger i stallet under dagarna och stoppar bara i sig lite halm)?
  • blinningar och bromsar
  • sjuk matte
  • publik
  • fel tid på dygnet

Svårt att sia, spelar ingen roll heller. Man ser liksom lägstanivå. Eller i alla fall bortåt. Och ser man det så blev jag lite mer positiv.



   


 

Afterwork

Gulleplutt..


 

Så sött man kan tigga då...



 



 

  



Idag gick jag upp på morgonen som jag brukar. Aningens piggare. Och idag blev det skillnad. Loke hamnade i lyssnamodus kanske för att jag själv var mentalt med och hade bättre inställning. Det finns hopp, men det är så mycket, så himla mycket jag måste lära mig. Fast det är väl inte illa att inse att man har att träna på :-).

De andra hästarna var störtcoola idag och det gick fint med dem alla. Klockan åtta var jag inne igen och det är så gott!


   



By the way passade jag på att kolla in rävskiten. Vi har en räv som springer i paddocken och städar efter mig när jag dräller godis. Han har varit där i natt och städat sedan i går kväll. Det var inte rävhögar i alla fall som jag såg i skogen. Färg och innehåll liknade varandra men de här var inte ens en tiondel i storlek mot de jag såg i skogen..

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 juli 2013 00:18


I dag (eg. igår klockan är över midnatt) har varit en bajsdag i flera aspekter. I går kväll kom hela släkten hem från Stockholm där de varit en vecka, så nu skulle jag äntligen kunna träna med hästarna efter en veckas uppehåll. När jag gick upp vid halv fem så hade jag jätteont i halsen, feber och det regnade. Typiskt! Orkade inte helt enkelt utan gick och la mig igen.Lå Så tråkigt, för jag hade verkligen behövt igång igen.

När jag vaknade nästa gång låg jag och mornade mig med vovvarna. Gubben hade haft ut dem en sväng så de var nyrastade. Zack var riktigt gullig och jag fick pussar i hela fejset. Ingående pussar. Han märkte nog att jag var sjuk. Efter en stund gjorde han en djup utandning och då kände jag vad han käkat till frukost - bajs :-(. Jamen fy fasen sicka otäckingar de är ;-). Å andra sidan är de ju bajsätare av börd så det är bara att gilla läget fast kanske undvika ingående mysningar direkt efter. Urk.


Frampå dagen orkade jag palla mig iväg på en promenad med hundarna. Primärt letade jag svamp - optimistiskt med tanke på den torka som varit - men ändå. Hittade några förskrämda svampar, men jag hittade annat istället. Bajs. Några konstiga bajsar. Eller snarare så var det Puppis som hittade. Han ville rulla sig i den, och han rullar sig ALDRIG i skit annars. Så han var lika ovan vid den som jag..



 

La en doko bredvid för att visa lie på storleken. Efter lite rådfrågande och grunnande tror jag nog att det är... vildsvin.. Någon som har någon annan teori?



 

Nästa bajs vi stötte på hade legat ett tag och det fanns en likadan inte långt ifrån. De var stora, större än schäferhögar, och fulla i ragg. Ca 2  iPhoner långa dvs. 20-25 cm lång . Grunnar på om det kan vara varg, det har varit varg här förut och det är inte alltför långt till områden med varg.. Någon som har någon teori?





Nåväl. Nog om bajs nu. Vi hade i varje fall en skön promenad och jag tog lite andra bilder också. De kommer här.


                         


       




               

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 juli 2013 21:28

Detta med att försöka utveckla sin ridning är en bergochdalbana. Vissa dagar tycker jag att jag får till det på ett bra sätt och att jag utvecklas lite, lite, medan andra dagar är jag helt lost, och inget fungerar. Tack och lov känns det står 9/1 till de bra dagarna och hela tåget går sakta uppåt.
Jag har kanske en tendens att bli lite carried away och då tappar jag det lite. Å andra sidan tror jag de tillfällena blir färre och färre och mindre förödande för varje gång. När jag blir sån så glömmer jag nämligen att känna och att vänta in och då blir jag forcerad och yvig, Loke blir stressad och allt blir pannkaka. Så m.a.o ska jag sluta med det ;-).

När jag tänker efter så är utvecklingen stor. Det jag lärt mig och förstått de senaste åren, och speciellt sista året, är mer än vad jag lärt mig under alla år innan. Både på ridskola och med egen häst. Det är så kul!!! Äntligen har jag ett hyfsat förstånd för vad jag ska träna och hur jag ska träna. Det är ingen risk att jag är sysslolös och inte vet vad jag ska göra :-) .

Nyss hade jag efter en tids uppgång en dipp. Ett halvdåligt pass i fredags och ett dåligt pass i lördags. I går tog jag sovmorgon och så var jag på det igen idag. Det var nog nyttigt att få en natt med nästan åtta timmars sömn och att få en dags perspektiv, för idag var vi så bra efter våra mått mätta. Vi kände oss som kungar :-).



kursiv text Kungen av sandlådan i Paradiset ;-)

kursiv text Han är allt var söööt!?!?


Nu är det snart dags att koja. i morgon är en annan dag.

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 juli 2013 22:17


Det går trögt med skrivandet, trots att jag gjort en nystart med bloggen. Min dator har fått något virus som tömmer våra gigabyte i ett nafs. Den kan jag m.a.o inte använda. Då fixade gubben en ny dator till mig med ljus kring tangenterna så det såg ut som kommandobryggan på ett rymdskepp, men den åkte i marken dag två så att elsladdsingången blev skev och slutade ladda :-( . Just nu sitter jag vid gubbens dator och hafsar ur mig en kort sammanfattning om dagen så jag kan lägga ut lite bilder :-).


I dag hade jag och hästarna vilodag. Vilken lyx att stiga upp kvart över sju. Trevligt besök hade vi under dagen, med många givande diskussioner och glada skratt.

På kvällskvisten tog vi en lite längre promenad med vovvisarna och kollade efter svamp. Det blev lite kantareller och en Karl-Johansvamp. Jag ÄLSKAR Karl-Johansvamp! Absolut bästa svampen. Lite bilder kommer här från promenaden.





 

                             







Och helt kan jag ju inte avhålla mig från några rosbilder....


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 juli 2013 09:46

Rubriken kom sig först av att jag euforiskt tyckte att jag utvecklats. Jag fick till samspel med hästen och jag började få hopp om att jag kanske, kanske kommer lära mig detta. Dag två ville jag för mycket och allt ramlade ihop som en sufflé som man lättar på ungsluckan förtidigt för.
Sen dess så har det varit en liten berg och dalbana, fast med ganska små dippar och hela härligheten gungar sig sakta men säkert uppåt. Det är så skoj. Loke är främste försökskaninen. Han kanske inte är den av mina hästar som har lättast för sig (underdrift ;-) ) men han är långsammare, tålmodigare och robustare, så han passar suveränt att experimentera och öva på, så JAG kan lära mig och sedan flytta över på de andra.
Nu på morgonkvisten kastade jag mig ut en snabbis med Loke. De andra var på andra sidan ravinen och betade. Passet blev riktigt bra, trots att jag tvekat att gå ut eftersom det var så kort om tid innan jag var tvungen iväg på annat. Jag blir så lycklig av att träna med honom. Vi samarbetar på ett härligt sätt. Jag provar och ser om han svarar, tålmodigt försöker han hitta vad jag vill och söker sin belöning. Det blir mycket karameller och många skratt. Nog för att blind kanske leder blind och varken han eller jag har kanske den bästa exteriören eller atletiska balansen för ridkonsten, men vi har jäkligt mysigt och vi gör det i samförstånd. Jag försöker hitta kroppen och förmedla genom sätet vad jag vill och han försöker hitta och förstå vad jag vill för att få sina karameller och glada tillrop. Det ligger i bägge våra intressen att lyckas och vi njuter......


Allmänt

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards