Nyss hemkommen från en längre promenad i "grevskapet". Jag och Salle har varit ute på äventyr i nästan 1,5 timme. Vi begav oss över "stora vägen" (en liten pytteasfaltväg med återvändsgränd i Skogen).  På andra sidan är det både mer landet och mer liv och rörelse.

På dagens program stod konfrontation med kossor. När vi närmade oss kohagen mös jag för de stod aldeles bredvid vägen. Nu skall här tränas! Salle brydde sig knappast. Stod bara och kollade på dem lite. Inga trampningar eller funderingar på att dra. Lite mer; - Jaha, där står sådanadär konstiga hästar och glor. Undrar om de skall göra något roligt...???

Vad vi fick träna i övrigt var bilar som kom åt alla håll. Vi stöter aldrig på en bil (knappt) på vår sida av "stora vägen". Här kom det bilar i ett (typ nio-tio stycken). Det var heller inga problem. Han struntade i dem. Jag försökte att inte göra honom rädd genom att förflytta mig till mötesplatser för fort. Vägen är nämligen så smal att det inte går att mötas bil - människa - häst i bredd.

Vad han däremot upptäckte, och så också jag, var att han är en hingst. Vi passerade två hagar med hästar när vi gick bort. Inte ett ljud. Det var väl för spännande, men när vi gick hem hände något. Han verkade mer förvånad än jag. Han riktigt hajade till. -Vad händer i min kropp?

 -Jag måste bara dansa lite, sväva lite på steget och gnägga lite!!!!
Jag var tvungen att garva lite. Han var som en tonåring som inte riktigt fattar vad som händer i kroppen. Hur konstigt allt blir... Han är så väldans snäll och mjuk så än kan jag skratta. Det kanske jag inte gör om några månader eller några år..................

Ja, ja den dagen den sorgen..... Lyssnar på Red Hot, dricker GT och skall till Emelie på taklagsfest. No problem!

 

Lin

8 juli 2007 10:07

Svävande vackra steg, du har tur du som har en sådan vacker hingst!!!

 

eiram

8 juli 2007 21:28

Å... det e bara början, välkommen till hingstmaffian!!!;))

 

emma på maá

10 juli 2007 10:42

Jag tror nog godheten hos Salle håller i sig och glädjs åt att han inte då och då hugger efter din strupe vilket kan vara fallet med den lille svartgrå pajsaren på sopemaden.
Nu vill vi komma på husesyn så hur har du det i veckan med sysslor?
Jag måste få se de fantastiska hästarna och trädgården lajv. Bästa hälsningar Emma på maá

http://emma-sopemaden

 

skogsfrun

10 juli 2007 12:09

Klokt att träna kopassering. Skogsfrun var ute på en 10-mila ritt en gång i forntiden när en av deltagarna inte kom längre än några km för att hennes häst vägrade passera en hage med en flock betande kossor. Hon slapp därmed bli bränd i baken;)

http://barasaras

 

Ann-Louise

10 juli 2007 22:46

Lin: Nu ska vi inte överdriva. Han blir nog ruskigt fin, men än ser han fortfarande ut som en älg!!! Med vit man och svans måste tilläggas...

Marie: Tackar, tackar. Jag vet var jag skall söka stöd när kulorna hänger löst ;-D!

Emma: Drop in! Kom när du vill! Dessutom är partaj planerat till nästa helg. Kan du/vill du?

Skogsfrun: Undrar om hon var glad eller ledsen?!? 10 mil.... det låter hiskeligt långt men samtidigt hiskeligt kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...