Har haft Cazal ute en vända till. Det gick jättebra. Fick två fina lägganden och bröt sedan för kvällsmat....

Spännande!!!!

Ljuvligt blå hortensia!

 

Jag lyckades vänta till klockan tio innan jag hämtade Salle för ett nytt försök. Denna gången fick han ha en gammal grimma, som visade sig vara tämligen urväxt, så så skrockfull är jag inte ;-).

Jag gjorde ungefär samma saker innan som jag gjorde i går. Lite multarget, hovtarget och så gick vi bakom huset och till jordhögen. Han lade sig omgående! Eftersom jag verkligen ville förstärka hans liggande hade jag höjt förstärkningskvalitén och tagit äpplen i dag. Denna gång lyckades han dock lägga sig på grimskaftet och han satt lite fast i det. Jag fick knäppa av grimmskaftet medans han låg ned, som tur var så var det inte mer spänt utan det gick. Äpplen var mumsiga tyckte han.

 

Det går inget vidare bra att fota själv samtidigt som man tränar.....

 Han lade sig en gång till, denna gång kast jag grimskaftet framför honom när han påbörjat läggandet så att han inte skulle fastna. Han fick äpplen igen.

Tredje gången började det uppstå lite strul. Antagligen var han lite uppspelt över att han fick äpplen och att det kanske var lite spännande, för när han började lägga sig så kastade jag iväg grimskaftet, han trodde då att det var klart - antagligen hade berömmet kommit ungefär samtidigt förut - så han skuttar upp och slår bakut medan han reser sig och lyckas träffa mitt lår. Aj, aj, aj - det var en bra smäll, men som tur är han oskodd och som tur hade jag en gigantkasse med godis i min ficka som dämpade smällen.  Ett gôtt blåmärke lär det dock bli. Skit samma! Han fick beröm, äpplen och klapp. Mao man ska aldrig underskatta godisbelöning =D!!!!

Efter en stunds betande var det dags igen. Det var egentligen först nu som jag insåg vilka problem jag byggt in i passet innan.

- antagligen var belöningskvaliten lite för hög för nu hade han helfokus på mig. Försökte targeta med mule och med hov. Belönade det några gånger men det var svårt att få honom vidare från det. Höll lite på belöningen och då blev han frustrerad och nafsade och tom bet mig. Det var solklart ren frustration och inget illa ment - dock är jag lite lilagrönblå på armar och händer =D. Började känna mig som  någon i Jackass....

Lugnt försökte jag hålla honom i från mig samtidigt som jag var tvungen att höja kriterierna från mul och hovtarget.....

- då kom nästa strul. När han då började lägga sig kastade jag grimskaftet för han inte skulle fastna och då avbröt han läggandet och ställde sig upp. Belönade ändå och då fick jag honom att göra läggrörelser utan att lägga sig, skit! Eller rättare sagt intressant!!! Provade att ta av honom grimskaftet, men det hade blivit en del i stimulit för att lägga sig så då fattade han ingenting. provade också att stå framför honom, men jag var också en del i stimulit och skulle stå på en speciell plats till höger om hans höft....... (lurig position med tanke på vad som hände tidigare under första passet ;-P, men vad gör man inte!??!??)

Nya tag. Lugn och stilla väntan. Denna gång var han tvungen att vara nere innan godis och beröm kom. Efter någon minut och funderande lade han sig ända ned - godis och beröm.

Sedan lade han sig ytterligare en gång - massor med godis och beröm!!! Kändes som vi kommit över en tröskel!!! Kul, spännande, intressant!!!!

Kanske inte att rekommendera om man inte är lugn av sig och har kläm på detta med beteenden. Vissa stunder var han lite yster, han testade genom att skutta, stod på bakbenen lite, ruska på nacken.  Eftersom han är en så genomvänlig varelse kan man bara le åt det, men jag förstår folk som blir rädda och tycker att de blir pestiga. Om man tror på teorierna så håller man bara ut, förstärker det man vill ha och så är det inga problem. (Kanske ska lägga in en passus om att vi får väl se hur landet ligger om fem år ..... han kanske är ett monster då... ;-) ) 

Sedan blev det smaskelunch för honom och jag passade på att borsta och även introducera vatten på benen genom att använda hink och blöta borsten i. Det gick fint. Detta är ju ett av stegen på vägen mot att spola benen med slang......

Antagligen blir det ett pass till i dag, men först ska de andra tottisarna ha sitt och även vovvarna. Tur att det är lördagag och man är gräsänka så man har tid. Att det är ostädat hemma är underordnat. Vad spelar väl lite disk på bänken och hundhår och grus på golvet när man har djur att leka med?!?

 

Efter en hektisk dag skulle hästarna få sitt. Ödets lott föll först på Cazal. Jag hittade inte hans lädergrimma så jag tog chansen att prova den jättefina Glen Gordon grimman som jag fått av Inger när hon var på besök. Grimman och dess grimskaft var urläcker på honom i samma cremévita nyans som hans man.  Med silkeslyster och med spännen lackerade i samma färg och sammetsmatta var den gudomlig. Här skulle fotas och sedan skulle grimman nogsamt hängas in igen för att vara fingrimma.

Cazal var lite mer på alerten än han vanligtvis är. För det första har hästarna haft en dryg veckas semester från i stort sett all mänsklig inblandning och för det andra har hela hans världsbilds omstrukturerats. Allt på gården ser helt annorlunda ut. Det är maskiner, jordhögar, nedhuggna träd, grävda vallgravar, skyttevärn och pooler………Han gjorde själv multarget på det han blir lite fundersam på, och jag kunde bara gå med och klicka och belöna. Vi ställde upp bredvid ett robust föremål och jag tänkte se om han skulle bjuda på en hovtarget också. Jepp, den kom. Super. Då finns den på andra föremål än just bordet och jag måste sätta stimuli på så att jag kan få det när jag vill och var jag vill och, väl så viktigt, att jag inte får det överallt.

Gick sedan vidare in på gräsmattan som heller inte är som den har varit. Det står grejor och har också grävts ut för att bygga en stenlagd gång till lösdriften från huset. Spännande tyckte Salle. Vi gick vidare till baksidan av huset och kollade på utgrävningarna. Han var jättenyfiken. Och så………

…. vid en jordhög som alla andra lade han sig ner för att rulla. Antagligen var det spänningar som släppte. Wow! Jag lade på stora jättberömmet. Slängde ned mig och stack till honom godis. Han bet mig av misstag i fingret och jag fortsatte att berömma – skit samma ett finger mer eller mindre. Och så upp… En gång till lade han sig och fick samma beröm.

Jag var uppspelt och alldeles bubblig i bröstet. Hade jag äntligen hittat tillfället att fånga ett ligg på honom???  Grimman var förståss både lerig och gräsig. Det är så typiskt, men i denna situation var det inte svårt att välja – skit i grimman!   Efter lite betande gick jag till samma ställe klickade och gav godis för mule, klickade gav godis för hov och så – lade han sig ned!! HOLY MOSES!!!!!!  Jag upprepade det två gånger till, med betande emellan.

 

Jag var så upprymd och jag tänkte att jag måste vänta en längre stund nu innan jag provar en sista gång. En sista gång för att verkligen grunda så att det kommer utlösas i morgon igen. För att ge honom lite tid att beta och lite glömma bort samt för att jag skulle lugna ner mig ringde jag till Emelie.

Efter ett tjugominuterssamtal, vilket i vårt perspektiv är mycket kort, tog jag med mig Salle till liggplatsen – och han lade sig! Sedan blev det mycket godis till Salle, mer samtal till Emelie och sedan fick det vara slut för denna dag – mitt hjärta och min hjärna orkade inte med mer…

Ni förstår att trick för trickets skull inte är det jag är ute efter. Då hade det gått snabbare att använda linor och ömsom lockat ömsom hållit/dragit ned hästen. För mig är det inte så viktigt att hästen ska ligga ned att jag skulle tvingas pressa hästen över en kant där jag riskerar att skada förtroende och tillit. En kant där jag rubbar och får ned hästen efter att den välvilligt har låtit mig komma dit. Förstår ni hur jag tänker? Det är inte säkert att hästen skulle uppleva det så, men jag känner att risken finns och jag har sett hästar som verkar ha upplevt det så.

För mig är trick ett utslag av frivilligt samarbete och träning. Ni må tro att jag har funderat över hur jag skulle få till det; locking, targeting, shejping, capturing. Skulle det ha lyckats med capturing (fånga)  i dag så är det urballt! För mig ett drömscenario.

Gissa vem som i arla morgonstund ska ut och testa. Samma plats och samma setting i övrigt. Skulle det inte funka så får jag intala mig att det dyker upp igen. Grunden finns där. Han lade sig sju gånger och det hade han inte gjort av en slump om han inte sett att det var uppskattat ;-). Om han lägger sig ska jag försöka sätta stimuli på så fort som möjligt för jag vill ju kunna få fram det var som helst (inte många dagar den platsen finns kvar – den ska grävas bort) dessutom vill jag ju absolut inte att han ska lägga sig när som helst och överallt utan kontroll. Hörde om en tjej som hade lärt sin lägga sig – hovslagaren hade ringt och varit mäkta upprörd för att hästen gång på gång dök ned på marken =D.

Håll tummarna för mig i morgon!!!!!

…… om  att  skriva ner sig – skriva upp sig – erkänna sina brister.

För mig är att lägga korten på bordet det enda möjliga. Det är skönt att slippa hålla uppe någon fasad och man kan då också göra något åt sin okunskap.  Man kan ställa alla dumma frågor och man kan erkänna att någonting har gått dåligt/strulat.

Samtidigt är det otroligt läskigt för man ligger med blottad strupe. Man känner också att man blir ansatt ibland både av de som trampar för att växa själv och av en del som är "bror Duktig och fröken Präktig".  Det har en tendens att bli "lilla vännen förstår du inte" och att man inte blir tagen på allvar.  – Jasså, så tråkigt att det inte fungerad för dig i dag, men JAG kan dittan och dattan och det gick SÅÅÅÅ bra  för mig!

Det gör ont för man känner sig dålig och mindre värd och man skulle vilja hålla uppe ”jag är också världsbäst – garden” men jag VÄGRAR låta mig förledas och dras ned i jag-kan-träsket. För är man väl där är det svårt att kravla sig upp och retirera. Så det är bara att bita ihop.

 Att inte kunna (ännu, förhoppningsvis... ;-) ) är inte automatiskt likställt med att vara dum i huvudet.  När jag träffar någon som är nybörjare på hundträning, tänker jag att de bara inte har lärt sig än. Det betyder inte att de är sämre i slutändan än någon annan...

Det skulle vara samma sak som att anse att en unghäst som ännu inte kan galoppombyten är en dålig häst eller att en vuxen hund om inte tränats i fritt följ är omöjlig att lära……. Det är bara beteenden och det gäller väl för oss också.

Förresten läste jag ett bra uttryck på Marcus Holst hemsida;

”Hellre inspirera än imponera!”

Jag tror att det är många som skulle ha nytta av det mottot…

Å andra sidan är det kanske någon knasig taktik från mig om att, om jag inte säger att jag kan något kan jag heller inte ifrågasättas….. det  får bli nästa veckas filosofiska diskussion, he he…

 Vet en ordförande på en brukshundklubb jag var med i. Han sa alltid när det kom upp någon diskussion  eller tex en insändare i tidningar eller så

- Ge er aldrig in i en diskussion för det tar aldrig slut, det blir större och större och du kommer bara att missförstås. Bättre att strunta i det och då blåser det över fortare!

Så sant, så sant....

Det började med detta;

( Ja, det huset gick inte av för hackor. Fast jag tycker att ditt verkar MYCKET CHARMIGARE!!!!

Måste bara förtydliga;

"Andalusier" kan vara en P.R.E utan papper, men kan också vara en blandras. Det enda benämningen säger är att det är "en häst från Andalusien"....

Hälsningar från mig som tog morsarvet och köpte en P.R.E ;-D. Happy, happy, happy! Snällare, vänligare och godare häst finns inte!

                                                  
                                            Ann-Louise)

och slutade .... aldrig

Sista ordet läggs härmed. För nu kan det väl inte missförstås? Eller kan man tolka detta som att "andalusier" är identiskt med P.R.E.?  Att "andalusier" är en ras?

Jag är ingen forskare (kanske vore något förresten. Intressant ämne.)

Har därför, igen, hämtat in info från några som borde veta... Vet inte om detta är tydligt nog?

 ANCCE - (spanska uppfödarföreningen som har hand om stamboken för världens alla P.R.E )

Important data about the purebred spanish horse

1-. Name: Purebres spanish Horse.
It is also known by its initials (P.R.E.). Other names such as Andalusian or Iberian horse do not represent this horse. These should generally be regarded along with the cross-breds that lack the quality controls and purity, as well as of the official documentation of the Spanish Stud Book.
Those known as Carthusian horses are a family (or line) within the Purebred Spanish Horse breed.

 (http://www.ancce.es/ver_wysiwyg.php?id=datos&seccion=El%20Caballo%20Español&subseccion=Datos%20del%20Caballo%20Español)

Norska föreningen för P.R.E

Hva er forskjellen på en P.R.E og Andalusier?
PRE er en forkortelse på Pura raza española, som betyr ren spansk rase. For at en hest kan kalles P.R.E må den være registrert i den spanske stambokens register for rasen. Tidligere ble rasen omtalt som Andalusier, fordi den har sin opprinnelse i Cordoba, Andalusia. Nå blir det avlet seriøst på rasen i hele Spania, og det korrekte navnet er nå P.R.E Spanske hester fra Andalusia er Andalusiere.

(http://www.pre-norge.com/index2.htm)

Dansk P.R.E Avlsforening

The conclusion is documented by studying ancient documents, that have shown that authors have called even crossbreeds for Spanish Horses. This was caused by ignorance, and they even managed to call the real breed for bastards! Centuries ago, the Spanish people define a horse from the region where it was bred -  even though it wasn´t a purebred horse.  For example a crossbreed of a Spanish horse and a thoroughbred was called an Andalusian horse, because it came from and was bred in Andalusia. Today we also say “I have bought a German Horse” without specifying the breed. (http://www.pre-horse.dk/breed/page2.html)

På danska med lite annat innehåll….Men denne forvirring har sin forklaring, når man bliver oplyst om, at fra gamle tider – inden ordet race fik sin nuvaerende betydning – blev hesten betegnet ud fra det område, hvor den kom fra. Det vil sige, at dengang blev en hest uanset race – benaevnt som en Andalusier, når den forlod området. Det gjaldt også for de heste, som var opdraettet der, selv en engelsk fuldblod opdraettet i Andalusien og senere solgt til en anden region, blev benaevnt som en Andalusisk Hest. Sådant fortsatte det. Kom en hest till Spanien fra Friesland, blev den betegnet som  en Frieser, en napolitask enaevnt som en Napolitaner, en portugisisk som en Portugieser og så videre. I dag siger vi f.eks stadig ”jag har kÖbt en tysk hest” uden at specificere racen

(http://www.pre-horse.dk/racen/page2.html)

 Svenska avelsföreningen fö Pura Raza Espanola;

Vad är det för skillnad på en P.R.E och en Andalusier?
Hästar av rasen P.R.E kallas ibland i olika sammanhang för Andalusier eller Andalusisk häst, en benämning som kommit till under 1800- och 1900-talen, vilket kan leda till viss förvirring. Det förekommer också att en spansk häst som inte är stambokförd kallas för Andalusier.

http://www.swedishprehorses.se/Fragor_och_svar.htm

Sveriges förening för Pura Raza Espanola;

Som sammanfattning kan man väl säga att under benämningen andalusier hamnar allt som man inte hittar något annat rasnamn på. De korsningar med PRE som faktiskt har egna namn är ju hispano-arab (PRE/arab) som är en egen ras i Spanien och Hispano-anglo-arab (PRE/arab/eng fullblod) som mera bara är en benämning. I Sverige har vi ju infört part-bred PRE för korsningar med minst 50% PRE för att kunna skilja ut dem från övriga hästar med okända och kända härstamningar (den benämningen finns inte i Spanien).  (mail)

Uppfödare och hingstägare;

Det kan både vara en pre utan papper och en helt vanlig ickeprehäst från Andalusien eller annorstädes i Spanien.
 

Annan uppfödare och hingstägare;

Jo, de flesta kallar allt som överhuvudtaget varit i närheten av Spanien för andalusier. Det finns inget som  heter så så man kan inte säga vad det innebär att vara en andalusier.