Så var det dags för dag två i Säffle. Efter lite teorirepetition och lite frågor angånde dagen innan så skulle vi ut och jag skulle visa apportering. Det är ju Essies ”paradnummer” och jag hade redan innan berättat vilken bra lek jag hade gjort med henne och vilket ruskigt bra tempo hon har på återgångarna.

Jag tog Essie ur bilen. Här skulle visas apportering! Först lite plockövningar i olika varianter och nivåer. Det gick väl ok, fast det var nog för att hon fick stå stilla ;-).

Sedan var det dags för apporteringsleken. Här förväntade man sig världens drag och publikens ohejdade jubel. Daaaa. I stället för hennes normala ”svedda” framträdande joggar hon  bredbent ut och tar apporten och joggar sedan aningen snabbare tillbaka – lika bredbent!!!!!  Jag kände mig som ett FÅN! Antagligen berodde det på att planen stod under några centimeters vatten, dessutom rastades pensionatets hundar där. Men ändå!

Vi gick utanför där det var lite torrare för att visa frivilliga apporteringar med ingångar mot externbelöning. Nä! Inte det heller. Hon gjorde det men det gick trögt. Hon ville inte ens ta upp apporten i ett läge. Det låg en gammal bajs där så det gick inte. Inte så konstigt, men efter förra visningen så kändes det ju ännu värre.

Sedan var det så vad jag än skulle visa. Krypa? Någonting som hon också gör bra normalt sett. Nej inte då.  -Jag kan inte krypa här! Jag kan knappt ligga! Det enda som gick någolunda var visandet av början av framförgåendet/framåtsändandet. Det kunde man i alla fall skönja att hunden gjort förut.

Det var så pinsamt att jag önskade att någon alien skulle komma med ett rymdskepp och  beama upp mej.  Här är man i ett läge när man ska visa hur bra metoderna fungerar och det ser ut som om hunden aldrig hade gjort momentet förut. Det känns så otoligt fånigt när man säger att –Så här brukar hon inte vara... – Det här funkar jättebra.. – Det beror nog på att planen är blöt och att det låg en gammal bajs bredvid apporten....  Det låter bara som dåliga undanflykter. Bara därför säger man det fler gånger, som ett mantra och då blir det på något sätt ÄNNU värre.

Nu var dock dessa tjejer tålmodiga och tyckte antagligen att det ändå lät trovärdigt, för de bokade ett nytt datum redan. Då ska vi ha övat på blöta planer, för det är ju faktiskt så att det är frågan om att träna. Är man hemma under dagarna så tränar man ju bara när det är bra väder. Hade det varit gamle Kiro hade det nog inte spelat någon roll men Essie som har sitt temperament slutar ju helt.