Just nu är det hett om öronen i trippel bemärkelse som gäller.........
Nu ska vi se vad jag vågar skriva... Jag börjar med vädret.
Hett om öronen I; Det brukar vara ofarligt i det svenska sammhället;-). Solen skiner från en klarblå himmel och temperaturen är väl bortåt 6 grader plus. Hade bylsat på mig när jag gick ut och jag kan säga att jag fick det hett om öronen. Rena vårvärmen. Det var bara att kasta av sig mössa, vantar och halsduk. Härligt!
Hett om öronen II; Lite mer risky.
Märker att hästarna REDAN känner av att våren är i antågande. Fantastiskt redan efter årsskiftet. Det fälls av bara tusan och saven börjar stiga i hingstarna. Det kråmas och tjoas lite extra. Ska bli spännande om någon månad när jag har tre pubertala pungpojkar som bara tänker på sex. Hoppas jag inte blir jämnad med paddockgruset ;-)
Hett om öronen III; Helfarligt. Minerat område.
Med tanke på mitt inlägg om affirmativ träning så är jag nog och rör i en öm punkt, med tanke på alla reaktioner. Om jag blir ifrågasatt av någon och jag känner att det inte finns någon anledning till ifrågasättandet skulle jag inte bry mig. Bara vifta bort det med en axelryckning, med "one born every minute". Om det däremot funnis en gnutta vett i ifrågasättandet hade jag reagerat med försvar. Undrar om fler är som mig.
Jag har tydligen uttryckt mig på ett bedrövligt sätt, och har i och med det insett att jag nog måste skaffa en redigerare. Annars är andra välkomna att KONKRET påvisa vilka övertramp jag gjort. Så får vi se om jag rycker på axlarna eller går i försvar ;-). Fniss. Nu vet ni min inställning, så nu kan jag ju inte bluffa... Intressant är att många av kommentarerna jag fått är HÅRDARE som jag ser det. Rena påhopp och antydningar om vad jag menar och vad jag tycker utan något som helst stöd i texten. Tråkigt, men jag blir inte kränkt för det. Sticker man ut hakan får man räkna med storm och det är uppfriskande. Kanske det kyler ned de heta öronen ;-).
Salle och Loke i sommarhagen med småttingarna i bakgrunden.
Lin
9 januari 2009 15:59
Ja, idag är vädret underbart!!!
Vi som just fått tillbaka vindrutetorkarna;)
ylle
9 januari 2009 16:08
Vädret: Jo tack. Värmebölja här med!
Fällning? VA - börjar Dina hästar fälla redan? Ja, ni bor ju några fler grader söderut, men ändå... här sitter pälsen fast!
Hett om öronen: Va???? Den som inte TÅL att granskas/kritiseras, måste tänka om! Är man säker på sin sak, så kan man som AL skriver, strunta i att ta åt sig. Om man INTE är säker på sin sak (vem är det i dagens läge när allt upp är ner och allt ner är upp???) så kan man väl bara utvecklas mer om man ger sig in i en saklig debatt?? Eller??? Hmmmm.... Ylle
http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
AK
9 januari 2009 16:49
Nog kan man,även om man är säker på sin sak, bli ledsen eller upprörd över saker?
Jag kan det i alla fall.
Jag upprörs inte över att du klargör hur du vill träna hund, tvärtom, jag tycker det är väldigt lärorikt och skulle gärna gå kurs hos dig! Jag älskar att lära mig och att se saker ur olika synvinklar.
Jag tycker däremot inte om när man talar om hur man själv vill träna med hjälp av att måla upp hur andra tränar dåligt.
Det som upprör folk mest, tror j a g, är inte att du beskriver hur du ser på träning utan att det polariseras så i klickervärlden, vi mot dom, fast vi borde vara enade under världens bästa sätt att träna djur.
Min tolkning bara :)
http://bacillen.wordpress.com
Annelie
9 januari 2009 16:56
Hittade till din blogg av en slump och jag måste säga att ditt inlägg om affirmativ hundträning och förhållningsätt.
Jag är trött på folk som tränar mer på att "lära hunden" konsekvens av sitt beteende (vilket jag inte tror den lär sig av att ex. inte få fortsätta träna för att den inte har rätt attityd). Visst sätt undan hunden, men gör det isådana fall för att du själv måste tänka igenom hur du ska fortsätta träna på ett -för hunden Rättvist sätt.
De som jag anser gör hundträning intressant är diskussioner, olika förhållningsätt, att få klura, förklara hur man menar, kanske få omvärdera sina sätt att hantera hunden osv. Den dagen vi inte vågar diskutera, kritisera, ifrågasätta, då borde vi syssla med annat. Alla behöver inte tycka lika, en debatt är härlig så länge den är saklig!
Många vägar bär till Rom. Men om jag fastnade och tränade på SAMMA saker år efter år, satte upp samma mål varje år med min hundträning. Då skulle jag börja fundera på om jag tränar på ett sätt som är rättvist mot hunden.
För jag tror att alla hundar är formbara det handlar bara om att bemöta hunden på rätt sätt (sen finns det alltid saker som gör att en hund inte fungerar i samhället, men då är vi inne på djupare saker än träningsproblem)
Nää vi borde rannsaka oss själva, erkänna att de blir galet och ta hundträning lite lättsammare. Det ska vara roligt att ha och träna hund!
nää en befriande blogg och jag hoppas du fortsätter skriva i samma anda. det här blir ett bokmärke.
hälsningar
Annelie
http://www.tigra.se
Annelie
9 januari 2009 16:58
Hittade till din blogg av en slump och jag måste säga att ditt inlägg om affirmativ hundträning och förhållningsätt VAR INTRESSANT, ska det ju stå ;)
http://www.tigra.se
Ann-Louise
9 januari 2009 17:14
Ak; Aha...förstår hur du menar.
Nu tyckte jag inte att jag gjorde det i min text. Att jag skrev om kontrollerande klickerträning kontra mitt synsätt beror nog mest på att jag fick en undran tidigare om jag bara tyckte att klickerträning var the only way. Jag skrev då att klickerträning är ett spretigt begrepp och att alla varianter inte passar just mig. Jag skrev också att klickerträning som inte bygger på frivilliga beteenden inte heller passar mig fullt ut.
Att det blivit en polarisering i kommentarerna beror snarare på de som kommenterat och ifrågasatt mig och ingenting som jag önskat alltså. JAG ser det inte som att det är polariserat och täta skott. Bara att det är varianter.
AK
9 januari 2009 17:28
Jag förstår nu hur du menar också. :D
Fortsätt skriva engagerat och inspirerande.
Jag tycker det är häftigt att så många engageras i vad klickerträning är och bör vara! Kan man bara undvika pajkastning och snack bakom ryggar blir det kanon!
http://bacillen.wordpress.com
Maria Y
9 januari 2009 21:33
Det är omöjligt att uttrycka sig i skrift utan att bli tolkad på mer än ett sätt. Även om man väger orden på guldvåg.
Jag tror inte klickerträning utvecklas som metod om alla bara håller med varandra. Ur oliktänkande och diskussioner sker nytänkande och utveckling som gynnar alla som vågar delta.
En liten passus om burar - jag tycker de funkar lysande för att lära in stationsbeteende på ett konkret och lustfyllt sätt. Personligen time-outar jag inte hunden, men jag kan skicka hunden till buren för att få en tankepaus själv. Jag kan bli galet frusterad när jag tränar ibland, men aldrig på hunden, bara på mina egna klantigheter. Risken är dock att hunden känner av det, och då är det bättre att skicka den till den positivt värdeladdade buren i tid!
I många sammanhang, särskilt när man håller kurs eller hjälper andra ekipage på träning är det mer praktiskt med bur än en "laddad fäll", eftersom jag faktiskt kan stänga om jag bedömer att det av någon anledning blir för svårt för hunden att klara av att hålla sig kvar.
Ann-Louise
10 januari 2009 00:56
Annelie; Tack. Vad glad jag blir! Du förklarar ju mycket bättre än mig! Ha dock inga stora förhoppningar. Jag skriver sällan såna här diskussioner för det tar så mycket energi och tid. Det mesta jag lägger upp är "snälla" saker.
Ann-Louise
10 januari 2009 00:59
AK; Så bra då. Nä man får nog vara lite försiktig...
Maria Y; Absolut enig. Som lugn plats medan matte dunkar huvudet i väggen - kanon.
Som förvaring i kurssammanhang, transporter och dyl javisst! Helt med på det tåget!
