Denna diskussion har varit bra för jag har funderat. Mycket mer än jag brukar. Jag är retningsstyrd och tänker bara när jag står still mao bara när jag duschar. Det är faktiskt sant. Vilket ju också kan förklara ett och annat ;-). Nu har jag dock funderat mycket de sista dagarna.... kul
Tänkte nu på kvällskvisten att gå in på klickerforum och kolla vad de skrivit om mig. Döm om min förvåning när tråden efter några dar och 4 sidors diskuterande BYTT NAMN. Tråden heter numer Aversiva klickertränare. Jag som precis förlikat mig med tanken och tänkte trycka upp T-shirts med texten "Fråga mig -en avsersiv bloggare" =D!
I går försvann ett inlägg som var med från början spårlöst innan jag han kopiera det. Syntes inte ens att det funnits där. Annars kan det ju stå att något tagits bort på forum. Skumt.
Kanske skulle jag också frisera sanningen. Ändra lite här och där i mina gamla inlägg. Plocka bort om jag skrivit något hetsigt i någont svar till någon kommentar. Vilken makt man har egentligen! Att fixa lite med sanningen alltså...
-----------------------
En annan tanke jag fick här på kvällskvisten är att det ändå är ganska typiskt. I stället för att svara och förklara eller skälla på mig för jag har en tokig tanke i en sakfråga så är det MIG som fokus ligger på. Ganska knäppt egentligen. Jag är gärna en aversiv bloggare. Det är ju ganska ointressant. Är jag knäpp så är jag och då är det ju inget att fästa vikt vid.
Att argumentera för att det ett bra förhållningssätt att kontrollera allt i hundens miljö och att det är ok att stänga in den för att kunna kontrollera hunden vore mer relevant. Tycker man så , må vara hänt, och man får gärna uttrycka det. Det hade varit intressant. M.a.o får jag känslan att det är viktigare med att hålla garden uppe, pissa revir, markera gränser, du sa,jag sa,du sa, än att eg. diskutera essensen. Kan det vara så? Vad är då viktigast?
Jag har säkert bidragit till det också. Jag är säkert extra på hugget eftersom jag varit i svängen en gång tidigare i samma ärende. Det är säkert därför jag varit lite extra hård i vissa kommentarer också. Nya som inte var med då, tycker säkert att jag tar i för mycket.
----------------------
Något annat jag funderat på är alla dessa termer. Jag dras med i det. Någon som kommenterat har uttryck att man inte vet ord innebär och andra att man inte förstått riktigt.
Blev att tänka på det i kombination med Margaretas kommentar om termer. Snacka om att vi byggt en mur. Ingen vet vad vi snackar om typ. Man tror sig ha en aning, men man har inte orden att blanda sig i diskussionen. Det är allvarligt. Samtidigt måste vi i kulturen ha termerna för annars tas vi inte på allvar.
Det ger ju fler konsekvenser också. Vi kan dräpa varndra med termen, men människor utanför vi gruppen som vill kommentera, riskerar att använda mer vanligt språk. Som du är dum. Du har fel och jag tycker du är knäpp. Det hemska är att då kan vi hugga på det, medans om det står lite inlindat finns inget att ta på.....
-----------------
Jag har också funderat på detta med klickerträningens homogenitet. Vem definierar vem som är klickertränare? Är det canis, är det vissa personer, är det var och en själv? Vem definierar vad klickerträningen ska innehålla för att den ska kallas klickerträning?
Men faktum är att inom klickertärningens ramar finns olika riktningar. Tur är väl det annars kunde man gå till samma instruktör hela tiden. Inte behövde man gå på några kurser osv. Inga långväga tränare.
----------------------
Nä nu måste jag lägga mig för jag somnar snart vid tangenterna!!!!
---------------------
Och inte sover jag än:-). Var inne på Marias blogg där hade hon skrivit ett mycket tydligt inlägg om burlekar. Det var bra för jag hade skrivit burlekar i samband med förvaringen i bur och det blev ju fel. Fel av mig! Jag ska inte få sådan fadd smak i munnen av termen mer, fast det är ju ändå inte "my cup of tea". Dessa burlekar kan säkert vara bra om man ska träna agility och inte orkar hämta och lämna hunden själv. (Usch vad fördomsfull jag är. Jag känner det själv!!!)
Vet inte riktigt i vilket sammanhang det skulle vara nyttigt för mig och jag tror också att det skulle finnas en risk att de ligger i "på-läge" fastän de inte låter och håller på. (Någon form av inre stress.) Kanske väldigt bra på lite flegmatiska vovvar, för att hetta upp dem lite...
I vilket fall är Marias förklaring mycket tydlig och bra.
Maria Y
12 januari 2009 02:35
Det här går inte, vi måste sova ibland oxå!
Men:
Innan Burlekar hade jag en helt och hållet klickertränad hund som inte kunde sitta/ligga kvar i mer än ca 7 sek och med mig på högst 5 m avstånd. Trots idog, (men uppenbarligen kass) träning.
Efter Burlekar kan nu samma hund ligga kvar i 30 min medan jag går iväg 500 m. Pga av det både jag och hunden lärde mig när vi lekte burlekarna. Vad mer är, ibland somnar hon, i buren förstås, men även lagd på kommando på marken. Är väl inte helt korrekt ur tävlingshänsyn, hon går dessutom ur position då hon snurrar ihop sig som en kanelbulle. Men stressad - nä...
Carolina F
12 januari 2009 03:38
Nämen här åker man bort några dagar (på TAGteach kurs)och det är så klart då allt spännande händer på bloggarna... Nej, skämt åsido. Jag ska läsa när jag är lite mer vaken, just nu är jag mest förbryllad av diskussionerna som varit. Nu är jag förresten drillad i ett nytt sätt att uttrycka mina instruktioner på så: "TAG-punkten är: Ha det gott!"
Ann-Louise
12 januari 2009 05:54
Maria Y; Så bra. Oh 30 min och 500 m snacka seriös träning. En annan är glad om det går gömd i 5 minuter =D.
Carolina F;
Jajemän, här går det inte att åka på några kurser och vara off-line inte!!!
Förstår att du blir förbryllad. Jag blir lika förbryllad, vet knappt vad jag skrivit eller vad jag tyckte från början. Man driver på varandra ganska bra :-). Tror det började med att kontrollerad klickerträning inte var min variant...... Ojsan hoppsan!
Ärligt - jag tror inte att det är någon större vinst att läsa något varken inlägg, kommentarer eller forum om man inte vill ha en resa i mänskligt beteende förståss hi hi hi...
TAG; Sov gott! =D
Lin
12 januari 2009 07:38
Jag blir också förbryllad när jag märker att folk tar det så personligt.
Lin
12 januari 2009 08:19
Förresten, det där med texter som försvinner.
Fick mig att tänka på hur det var när jag var "anstormad" på internet.
Det som gör det hela så obehagligt är att texten som sedan försvinner, har hunnit läsas av så många andra människor först.
Folk kan i princip skriva vilken skit som helst om andra människor, det finns alltid några som hinner läsa den innan den plockas bort.
Är då skiten obefogad, känns det väldigt tråkigt för den som blivit utsatt.
På nåt vis är det väl bättre att sådant får stå kvar, då måste ju folk stå för vad de skriver.
( på många forum sparas texten, även om den ser raderad ut för oss, DET gillar inte jag)
AK
12 januari 2009 08:46
Ja visst kan det vara förvirrande när texter ändras. Jag tex blev lite förvirrad när jag var in här och läste din "may way" text, för att sedan några timmar senare hoppa in igen och hitta en ändrad "my way" text. Egentligen inte så himla märkligt, man kan komma på att formleringar man gjorde inte var så bra och vilja ändra. Jag minns faktiskt inte riktigt vad skillnaderna var på texterna, jag har hunnit läsa så himla mycket i ämnet sen dess (ni är produktiva ni aversiva bloggar OBS sagt med ett gigantiskt garv och en stoor blinkning!) Min poäng är bara att man kan ändra detaljer utan att helheten går förlorad.
Jag tycker fortfarande att det är bra och viktigt att tala om hur man tränar, jag och andra lär sig av det, men jag tycker också att man bör undvika, om möjligt, att göra det med hjälp av att berätta hur andra klickertränare tränar dåligt och är mindre måna om sina djur. Shit, är jag en mjukis eller...
Nu ska jag halka ut på planen och se om jag kan träna min hund!
http://bacillen.wordpress.com
Ann-Louise
12 januari 2009 14:45
Absolut! När man skrivit något i word, lyft över det till bloggen och kompletterat lite. Trycker på skicka. Tittar på det "som det blev" och får ändra stycken, något stavfel och något som kom två gånger allt inom några minuter. Det tycker jag är skillnad mot att ändra när det sått något i flera dagar och när det har skrivits kommentarer.
När jag ändrade efter ditt påpekande om olämpligt ordval, så skrev jag att jag ändrar genast den olämpliga formuleringen. Helt öppet. Då visar det att jag har ändrat.
Om någon skriver kommentarer och jag sedan skulle ändra utan att ange det - det kunde ju bli hur tokigt som helst.
Jag tycker att det ÄR en skillnad.
Hera
12 januari 2009 16:37
Jag som tidigare inte tyckt att dessa burlekar tilltalat mig blev nu riktigt inspirerad av Maria Y´s inlägg!
Ann-Louise
12 januari 2009 16:49
Så roligt Hera-Maria att du blev inspirerad. Kul att du hittade något som för din träning framåt, sådant är alltid upplyftande och man vill sätta igång bums :-)! Vad är det främst som du tror att du kommer få ut av burlekarna? Själv är jag så tråkig så jag har inte hittat någon praktisk nytta för mig. Jag behöver lite inspiration av dig nu :-). Det kan säkert vara roligt för att ha något att träna på, och måste också i den vevan säga att jag tycker att det är skillnad mot att Ruff Love bura dem för att förhindra dem att få privilegier. Fast det har jag ju redan sagt 1000 gåner :-).
Ingen tvekan - Maria Y är väldigt inspirerande och driftig.
Maria&Hera
12 januari 2009 17:03
Det jag skulle vilja få ut är att Hera känner sig trygg i att bli lämnad i bilen men jag måste erkänna att jag är helt novis på vad "bur-lekar" eg är för något. Jag blev som sagt bara inspirerad av hennes inlägg.
Ann-Louise
12 januari 2009 17:07
Aha. Kan säker fungera super! Var spännande. Maria Y skrev också så himla bra och tydligt. Som en mannual. Det är bara till att köra! Go for it Girl!
Tina
13 januari 2009 11:58
Tänkte bara upplysa om att jag aldrig kallat tråden för något annat än aversiva klickertränare. Vem som tagit bort inlägg och vilket du syftade på har jag ingen aning om, du får fråga Admnin som är den enda som kan göra så. Och nej Ann-Louise, tråden och rubriken handlar inte i första hand om dig.
http://workinglabs.wordpress.com
Ann-Louise
13 januari 2009 13:02
Va´besviken jag blir om det inte handlar om mig :-). Fasen också. Det enda jag tycker det pratas om är mig och ev. Morten. Äntligen fick jag ju lite uppmärksamhet. Det var ju det någon tyckte att jag var ute efter. Denna typ av uppmärksamhet är ju verkligen något att sträva efter också fniss fniss
Var tog de aversiva bloggare vägen då? (Konstigt att jag fick för mig att det stod så då.... Har jag börjat bli senil? Antagligen.)
Ann-Louise
13 januari 2009 13:11
Förresten såg att Maria hade skrivit detta;
"Är osäker på om jag ingår i "raden av aversivt bloggande tränare". Har lusläst och försökt hitta om jag oavsiktligt skrivit något elakt, men ser inte vad det skulle vara."
Skumt.....
Tina
13 januari 2009 16:44
Ja jag har aldrig skrivit något om det i alla fall. Du måste ha läst det någon annan stans. Jag upprepar mig för jag vet inte vilken gång i ordningen, tycker fortfarande det du skrev i ursprungsinlägget och i efterföljande inlägg är bra även om jag inte håller med i allt.
http://workinglabs.wordpress.com
Ann-Louise
13 januari 2009 17:46
Tina; okey fattar inte detta....
....men okey
Skit samma! Aversiva klickertränare är inte så dumt det heller :-)
Skämt åsido. Det är viktigare att diskutera sakfrågorna och djurens välbefinnande.
