Nu dags för ett annat exempel från Ryrviks hage.
Jag hade en häst här en gång, vilken är ointressant. Han var en trevlig häst som var normalt hanterad. Av sin förre ägare hade han blivit normalt hunsad för "farliga beteenden" som att nafsa i armar och kläder. Lite då och då hade han väl nafsat och fått en hurring, men på det stora hela bet han inte.
Så kommer han till tant Ryrvik. Han provade väl att bita och inget hände, han bet igen och inget händer. Då eskalerade bitandet dramatiskt. Typiskt cross-over djur dvs. djur som blivit tränade med korrigeringar brukar bubbla ut en massa undantryckt ofog.
Det gjorde lite ont och tant Ryrvik funderade. Helst hade man kanske velat ge honom en durving, men då skulle jag ju behöva göra det lite då och då för att hålla beteendet stånget eller ta i såpass rejält att han aldrig gjorde om det. MEN det hade ju riskerat vår relation och förtroende och utgången av att försöka är heller inte säker. Om man skulle gå förlorande ur en drabbning skulle man vara körd sedan.
Nåväl, eftersom detta var en häst som ville jobba jättemycket och som var social, tänkte jag nyttja detta och om han bet mig skulle jag ta mitt pick och pack och gå. Inga mer karameller och inget mer kel. Hypotetiskt skulle detta bli ett negativt straff. Beteendet att bita matte skulle minska (straff) för att kliande matte och karameller skulle försvinna (negativt).
Om han däremot skulle ogilla min närvaro och karameller skulle man misstänka att beteendet att bita mig skulle öka (förstärkning) för att jag och karamellerna försvann då (negativ).
Jag testade min hypotes och mycket riktigt. När han nöp mig så bara vände jag och gick därifrån ur hagen. Det hade god effekt på beteendet. Man såg att frekvensen (hur ofta) minskade.
Dock är jag en lat människa så detta orkade jag inte så länge. Jag gick över till att ignorera beteendet och då föll beteendet rakt ned till noll, eller kanske man skulle säga nästan till noll för alla beteenden finns där även om de inte syns.
Vilken strategi man ska ta vid olika problem är olika, även vid problem som ser ut som samma kan strategierna för att få bort dem vara helt olika. Anledningen till det är beroende på vad det är som förstärker beteendet.
Två exempel;
1, Jag står och kliar hästen. Hästen nafsar mig. Jag går.
2, Jag står och kliar hästen. Hästen nafsar mig. Jag går.
Dessa är ju lika dana. Fast effekten av att jag går kan få beteendet att bita mig att öka i det ena fallet och minska i det andra.
Med andra ord måste man vara observant på vad som händer med beteendet. Minskar det eller ökar det?
Hur kommer det sig då? Ja, nu vet vi inte vad de tänker men vi gissar för en stund.
Vi säger att hästen i första exemplet tycker att det är trevligt med människor. Uppskattar sällskapet. Konsekvensen av att den biter blir att människan går. Det kan man misstänka att hästen tyckte var dumt och då kommer hans benägenhet att bita minska.
Vi säger att hästen i andra exemplet är osäker på människor. Tycker att det är obehagligt att ha dem nära. Konsekvensen av att den hästen biter blir också att människan går, men för denna häst kan man tänka att det var något bra. Den otäcka människan försvinner. Då kommer hans benägenhet att bita att öka.
Kerstin
9 mars 2011 19:21
Jag tycker att det är så intressant att läsa dina texter! Det är så mycket som vi mänskor gör utan att tänka igenom konsekvenserna till slut.
Ann-Louise Ryrvik
9 mars 2011 19:40
Tack! Ja, många gånger tänker vi inte utan bara gör. Skulle vi vara snabbare att ändra konsekvenser och settings så skulle vi få mindre problembeteenden.
Ann-Louise Ryrvik
9 mars 2011 19:39
Så sant så! Det är ett otyg och inte lätt för hästen...
Gudrun & Alfons
9 mars 2011 23:20
Det är ju så logiskt och så krånglar vi människor till det för vi tänker så mycket och gör så olika från gång till gång... När man väl har börjat fundera över saker och ting ur hunden/hästens perspektiv då är det ju inte så svårt att förstå hur det kan bli som det blir. Det som är himla svårt är att inte bara se varje händelse isolerat utan vara observant på olyckliga kedjor som hunden bygger, t ex om hunden springer från matte så kommer hon ofelbart att ropa tillbaka den och då får hunden belöning för att den kommer tillbaka. Detta kommer alltså att främja beteendet att springa från sin matte - tvärtom mot vad man önskar! Usch vad svårt det här är!
http://velourpojkenalfons.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
10 mars 2011 08:51
Jadu, du har så rätt. Ibland rör vi för mycket. Detta med kedjor är intressant. Jag har faktiskt inte sett dem mer än på yttepyttebeteenden, typ nackvridning vid halt på bordercollie... Annars tycker jag att det genar så fort som möjligt och försöker spara energi. Nu blev jag inspirerad igen! Attans ;-)! Mer att skriva =D!!!!
Tjohooo!
Malin
10 mars 2011 13:55
Jag älskar alla de här inläggen! Exempel från vardagen, suveränt!!!
Apropå kedjor så har jag ju en prickig hund som gjorde en väldigt "spännande" kedja... Prickiga hundar är väldigt energiska som ynglingar så de bryr sig inte så mycket om energibesparing vad det verkar. Han tog ett varv bakom hästen, hoppade upp o bet den i svansen o sprang sedan o satte sig framför matte o förväntade sig godis (jag hade belönat att han kom när jag ropade på honom när han stökade med hästarna). Tack o lov kom jag på det efter ett par tydliga repetitioner - han sprang iväg o gjorde om det direkt efter belöning - och det var sedan en intressant (men kort) utsläckningsprocess med extremt tålmodig häst.
http://www.vetmalin.dinstudio.se
Ann-Louise Ryrvik
10 mars 2011 15:32
Tack!
Ha ha prickpojkarna kan de!!! De är så roliga!
Bra med tålmodiga hästar när man har busiga kreativa hundar =D!
Gudrun & Alfons
10 mars 2011 18:17
Visst är det häftigt när man försöker tänka som hunden/hästen! Vilka fantastiska insikter som drabbar en! Det kan handla om en hund som alltid gör utfall mot mötande hundar just för att matte belönar när den vänder tillbaka mot henne. Hunden tror liksom att alla beteenden måste utföras för att få belöning. Det gäller att dröja så pass länge med belöningen så att inte hunden kopplar ihop den med beteendet den utförde innan. Svårt men intressant. Så borde det väl vara med hästar också, eller?
http://velourpojkenalfons.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 06:09
Ja, bäst och säkrast är att inte beteendet löses ut när ett visst stimuli blir presenterat tex hund.
Jo, det gäller att se vart beteendena tar vägen så att man belönar det man tror man belönar =D!
(Fast jag har provat någon gång att belöna utfall och det har gått det också...
Det har blivit kortare och kortare "utfall" tills det bara blir en huvudvridning. Successivt ser man i hur "känslan" eller "attityden" i "utfallen" ändras från; avståndsökande aggression till "jag måste titta däråt för då får jag belöning".
Det blir ju också en klassisk betingning av känslor... Attityden till det man vill öka avståndet till ändras och blir något positivt om man gillar sina belöningar... )
Ann-Louise Ryrvik
11 mars 2011 09:47
Ja, tänka till och inte bara agera...
Och sedan inte ta allt så personligt. När det "biter" så biter de egentligen inte - de "smånyper i kanten" tack och lov. Hade de bitit mig som de kärleksfullt biter varandra hade köttbitar släppt från armarna....
Charlotte
14 mars 2011 11:41
hej igen :) jag börjar kommentera flitigt på din blogg nu, hoppas du orkar med alla mina frågor haha! :D
jag funderar på det här med relationen mellan häst och människa. Jag är helt inne på din linje att det är trevligare och ger en bättre relation om man använder "ditt" synsätt ist för att ge bestraffningar i form av skrik och slag, då det mycket sannolikt försämrar relationen. Men hur funkar det att som byta bara sådär? det jag menar är, att jag är en sådan som säger till hästen på skarpen om den gör något som kan vara farligt. Jag måste ändå säga att vi har en relativt bra relation iaf, hästen och jagm, vilket har märkts tydligt sedan jag började ta hand om den då den blivit mycket mer harmonisk och avslappnad osv. Hur kommer övergången att bli mellan oss två? har du någon erfarenhet? i detta inlägg är det hästen som får en ny ägare som har ett annat träniongssätt, men om ägaren byter attityd och träningsmetoder så att säga, hur funkar det?
http://ridersdiary.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
14 mars 2011 15:22
Så kul!!! Det gillar jag!!!
Jag tror att det viktigaste är att man är konsekvent och har rimliga kriterier för sin häst plus bra timing. Då tror jag att de flesta hästar tycker att det är okey. De har något att förhålla sig till, även om de blir korrigerade.
Jag tror det värsta är när man som tränare är lynnig, humörsstyrd och helt plötsligt tappar kontrollen plus att man ställer alldeles för höga och omöjliga krav på hästen. Tyvärr tycker jag det stämmer på allt för många.
Om man har lite taskiga kriterier och labilt humör och man fokuserar på belöning så blir det inte så illa, men korrigerar man är det hemskt.
Jag tror att hästarna lever mycket här och nu och de är otroligt anpassningsbara. Jag tror inte att det blir något större problem. Det man kan ta lite tid är att få hästen att VÅGA prova om man vill shejpa. Det gäller inte alla men en del. Det är flera som hört av sig som har NH-tränat förut och sedan försöker klicka fast hästen blir passiv. "Ingen jagar mig och det är bra att stå still" väger över värdet av godiset (som många hästar måste vänja sig vid att vilja ha. De är ju lite skeptiska mot nya smaker.)
