I förrgår gnydde jag över väder och vind och jämmer och elände. Idag är det tvärt om . Med sol och värme kommer mer energi.

Började dagen med en underbar promenad med hundar och Erik. Vi höll oss längs vägarna eftersom det är jakt här. Jag vill varken bli skjuten eller störa jägarna, så det är bäst att hålla sig ur skogen. Nu tror jag att det satt folk på pass utmed vägen för hundarna markerade, men längs vägen räknar de väl att det kan komma både det ena och det andra som inte är lovligt :-).

    Tre galna och sugna hundar som bara vill iväg på promenad.

Vackraste Lokemannen :-)!  

Schäferstimmet

Jag tycker det är så vackert när mossa växer över stenhäll. Det liksom väller, eller rinner....  

Kissepaus. Än lyfter inte Zack på benet, men det kanske beror på att Puppis finns i familjen. 

Efter promenaden var det lite kaffe och sedan delvattenbyte hos OscarII, Karl-Oscar och Lars-Oscar. Uj vad de växer, ciklidpojkarna.

Sedan bar det av bort och hämta Loke för en liten ridtur.

  En liten mulletur ute och gräspaus innan paddocken.

Loke har verkligen blivit modigare. Saker som är konstiga går han fram och targetar på. Härromdagen sköt man (antagligen övningssköt inför älgjakten) och han var lugn ändå. Idag kom ett reaplan och jag trodde mig också få en flygtur men inte. Tack och lov för det! Det verkar som om han verkligen uppskattar våra lekar tillsammans. Han kommer glatt i hagen och står ut med allt möjligt ditt och datt som jag hittar på och verkar gör det med förnöjsamt lugn.

Loke har verkligen blivit duktig på att docka in till pallen. Bra det. Här har jag lämnat honom vid grinden och gått bort till pallen.

Här kommer han "till undsättning".

och ställer in sig bredvid. Varsågod och hoppa upp!

Roligt är också att han verkligen knör sig nära pallen. Jag vill inte trampa i stigbygeln ifall sadeln snurrar plus att jag inte vill hoppa upp så jag dunsar honom i ryggen. Därför måste han stå nära, riktigt nära. Detta tar han på stort allvar för han riktigt skaver mot pallen, efter ett tag vrider han om huvudet åt utsidan och kikar om jag inte ska komma över

Faktiskt en liten hörnpassering...

Tvärs över ridbanan...

Utmed långsidan...  

Och så KARAMELLSTOPP!!!!  

Fasen va skoj det är! Det är som sagt inget märkvärdigt (till och med löjligt för de flesta), men det är roligt och vad jag kan avgöra så har Loke det också.

Usch i förrgår hade jag riktigt höstdepp. Det hade varit varmt och skönt och sedan vid lunchtid - PANG - då kom hösten! Luften blev verkligen iskall och då var det definitivt hösten har kommit och vintern är på väg... SURT! Jag avskyr den kalla årstiden och jag bor antagligen i fel ände av världen. Jag är av den devisen att skulle vi människor bo där det är kallare än 15 plus hade vi haft PÄLS! Nu är vi som nakenråttor och behöver m.a.o värme och sol.

Varje vinter går jag i ide och får inget särskilt gjort, men de två sista vintrarna har varit så rejäla och långdragna att det inte funkar. Jag måste ändra inställning. Kanske köpa skoteroverall/överlevnadsutrustning och sedan försöka få saker och ting att rulla någotsånär. Slipper man bara snön, så skulle det nog kunna gå.

I vilket fall var jag lite nere. Jag satt inne med mössa och halsduk och mådde pyton. Jag har ju en mentalitet lite som Tiger i Nalle Puh. Full fart, happy, happy, happy och sedan en eftermiddag/en dag är det såååååååå dystert. Såååååå eländigt och såååååå fruktansvärt (för att sedan dagen efter sudsa och skratta som vanligt.) Nu inträffade dyster-dagen. Jag satt med min mössa och halsduk i skinnsoffan och tittade tomt framför mig. Kroppen kunde inte röra sig och det var nattsvart. Gubben hade försökt pigga upp mig men det gör mig ännu mer irriterad och sur.

Vem kom inte då? Zack. Han hoppade upp och satte sig bredvid mig i soffan. Tittade lite stillsamt och konstigt på mig (han brukar bita en rakt av annars :-) ). Han satte försiktigt nosen mot min kind, det som stack ut mellan mössa och halsduk. Han nosade försiktigt och sedan slickade han mig sakta i ansiktet. Då la jag händerna om honom och han borrade in sin nos i halsduken och satt helt stilla. Jag började klia honom och han kliade tillbaka. Nopprade i halsduken och nopprade i tröjan. Nopprandet är dock så smärtsamt, och han gjorde det med sådan inlevelse att jag började skratta - och sedan vände det. Älskade vovve såg att matte var låg och lyckades muntra upp henne bara sådär som hundar kan

Finns det något bättre än fyrfota vänner?!?

Det blev ett bryskt uppvaknande efter en underbart skön natt. Gubben hade haft hand om Erik hela natten och jag hade sovit nästan åtta timmar. Rekord. Inte sedan i början av juni har jag sovit så länge. Riktigt skönt var det. Men kort är den lycka som varar.

I arla morgonstund kom grannen förbi. Han hade varit ute och gått i skogen med sin tax och där hade han träffat på Milou. Milou beslöt att göra sällskap och traskade med dem. Nu stod de på gårdsplanen eftersom grannen var orolig att Milou skulle följa med honom hem och därmed både ut på grusväg och asfaltsväg.

Gubben väckte mig och jag fick yrvaket lokalisera lite kläder och skutta ut. Underbara jäkla Milou. När han fick syn på mig så knödde han sig mellan de parkerade bilarna och kom för att möta mig <3.

I såna situationer tror jag det underlättar att man belöningsbaserar sin träning. Både att han slogföje med granne och att han glatt följde med hem. Svansade efter som en hund :-) och att han följde med mig in i hagen igen utan varken grimma eller grimskaft.

Denna händelse fick som följd att jag fick ägna dagen åt staket. Gubben var tvungen iväg. Då kom gulliga Annika förbi och hjälpte mig med Erik så jag kunde staketa i lugn och ro. Hittade inte mätaren att kolla strömmen i staketet, men satte upp lite ny tråd/elband och grejade lite. Nu får vi se om den lilla rymmar-rumpan är hemma i morgon när jag vaknar. Undrar om jag kan sova.

Här är några bilder tagna med ful-kameran i skymningen. Inte så bra bilder men ändå....

Rymmarrumpan Milou!

Där står pojkarna på rad. Milou är inne men funderar på annat....

Ganska fredlig stämning i hagen eller hur. Varför stå en bit från varandra när man kan knô???

Å lite mat ska det vara. Här är det Milou och Loke som gottar sig.

Lite gos efter maten. Cazal och Edipo hjälper varandra att klia svansarna.

Iberiska hästar; P.R.E och lusitano.

Snygg profil tycker jag som är lite svag för det konvexa.

De hungrigare hästarna städar efter de andra. 

Erik <3 Edipo = Forever!

Mammas minste pojke - Oscar II. Snart ska träningen börja. Måste bara få i gång det större akvariet bara, så jag kan avdela så jag inte får all tre i träningen på samma gång :-).

Längtar...  

Tja, månaden har i alla fall börjat bra. Gott väder - sommartemperaturen - och fortfarande sitter vi och häckar på altanen på kvällarna. En liten brasa och sedan är det inga problem. Skönt. Bäst att passa på innan snöeländet anländer.

Mycket svampplockande blir det. Eller mycket och mycket. En del. Jag orkar ofta inte rensa (i-lands problem Charlotte! ;-)). Plocka däremot är kul. I alla fall de gula som kräver lite letande - i alla fall ibland. Annars har det varit gott om sådana också i år. Jag gillar trattisar och det är det så gott om så jag orkar inte ens plocka ibland.

 PÅ väg. Barnvagnen är fådd. Tack och lov för det. En ny kostar bortåt 10 000 och eftersom vi oftast kör off-road så vore ju det vansinne.... Över stock och sten, bäckar och krondiken =D .

     Så vackert det är nu....

Här kommer en panorering över trattkantarellbestånd. Jag plockade dem inte. De ska få växa till sig några dagar till innan jag plockar. Men gott om trattisar är det.

Ett...  

Två...

Tre...  

Älskade hundar! De tycker svamppromenader är skoj. De gillar också att gå off-road. Diva löper, Zack växer och Puppis är snäll och go.  Zack är en riktig pärla. Han är jättelik Kiro i sättet med sina jämfotaskutt och hans bitande i mina fingrar. Nä, han biter väl inte, men jag kommer ändå alltid ikläm när jag tränar. Precis så var det alltid med Kiro också. I stort sett varje träning hade jag blodvite någonstans.

Hösthundar. De är vackra i kvällssolen.

Ett litet upplet....

Så sakterliga börjar hundträningen tugga igång och planer att smidas. Så även ridningen efter kejsarsnittet. Loke - min snälle hjälte - får hasa runt med mig i krumelurer och verkar tycka att det är okey.

Han får lite karameller och krävs det inte mer än så för att han ska ställa upp så är det nog inte så plågsamt, som man ibland tror. Ibland känner man sig så klumpig, otimad och allmänt dålig, men som sagt han ruskar väl av mig om han inte vill ha mig kvar på ryggen :-).Vad som är extra hjärtknipande är att han går och ställer sig vid ingången till paddocken vid ungefär den tid jag brukar komma. Pussgurkan. Det är plågsamt de dagar jag hoppar över. Då brukar jag gå ut och ge honom ett äpple i alla fall

En annan liten intressant sak är att han är "häst" igen. Efter kastreringen blev han ju lite låg och osäker, fast nu är han med i gemet igen. Nu hänger han med grabbarna utan några somhelst oro. De står i hög och sover tillsammans =D. Förut har ju Loke varit några meter vid sidan av, så det är roligt nu. 

Fick se denna på Facebook. Cesar Millan besöker Southpark. Ni som inte orkar - titta nu trots dåligt ljud o bild.

Kommentarer?

...och det finns kvällar då Fru Ryrvik lämnar skogen och går på stadens gator som en (hyfsat) vanlig kvinna   .

Ni som känner mig vet att jag inte är någon fan av att springa på stan. Det är jobbigt. Det är jobbigt att gå i affärer, det är jobbigt att trängas, det är jobbigt att hitta parkering... Ja kort sagt - det är jobbigt.

Sen måste man ju krypa ur sina ridbyxor och sin slitna T-shirt och sätta på sig något mindre skitigt och mindre söndertvättat. Man måste dessutom duscha och kamma håret, fniss fniss.

Tack och lov har Johan lite kvällsaktiviteter som jag måste iväg på. Kör på onsdagar och hiphop/streetdance på fredagar. Det för nämligen det goda med sig att jag måste till stan och då kan jag passa på att ta med en hund, eller två, eller tre och gå på stan.

I kväll mötte Gubben upp på stan och tog med Erik och Johan hem så jag och Zack-Grävlingen kunde ta en sväng. Vi gick runt ett par timmar. Nyttigt. Han skötte sig bra som vanligt, men det gäller att passa på nu när han växer och underhålla det.

I kväll fick han uppleva;

•  en blandras, två vita pudlar, en amstaff, en kuvaz (tror jag), en annan blandras, en pudel till, en tax som skällde ut honom, en bordercollie... Alla passerades utan ett ljud från honom och utan att han brydde sig speciellt. Det var bara b.c.n som han ville gå baklänges och kolla på. Skällande taxen brydde han sig inte om över huvud taget.
• lite förfriskade personer som skulle klappa. Det var bra att vara ute såpass tidigt att folk var "lagom lulliga". Nyttigt. Han brydde sig typ inte alls. Hälsade fint och lät sig klappas utan att lägga någon större vikt och intresse. Perfekt.
• Gigantum-kaj-flockarna i allén. Som skränar och dånar utan dess like.
• Torgets skumma fontän som det sprutar vatten åt alla håll (någon stor boll - ser ut som huvudet på någon som ska göra slingor he he -  och någon slags skumt vattenfall som dunkar till och ökar och minskar i volym.).
• En levande "dumpe" som dök upp vid en parkerad bilrad precis framför honom. Shit. Han neg till men sen var det inget mer. Suvve.  
• Mörka gator och gränder.
• Gå i parkeringshus. Det har vi inte gjort förut. Inga problem förstås. Men bra att göra det i alla fall.
• Han gick över ett stort gatubrunnslock, typ 1x2m, som var instabilt och small till så jag nästan lättade. Han däremot verkade inte uppmärksamma det över huvud taget. Vi vände och gick över en gång till och inte heller då brydde han sig. Fint det.
• Fick stå och vänta medans mamma kollade skyltfönster. Nyttig passivitet.
• Fick höra en massa "Nej, Nej, NEEEEEJ". Fast inte från mig förstås. Nästan varenda hundmänniska vi mötte hördes "NEJ!!!!" från oss hördes "BRAAAAA!!!" varje gång han såg en hund och vände upp. Och så fick han karamell förstås. Lustigt hur det är. Många vägar till Rom.

Kort och gott - jag är supernöjd. Både Zack och jag blev miljötränade ;-) ha ha.

Bor(d)ta bra men hemma bäst. ("Arkivbild")

Oj, sicket väder. Strålande sol och skön temperatur trots slutet av september. I like it. Det gör det uthärdligt att det är höst.

Så här års är skogen nog ändå som vackrast...

Färgen på ormbunkarna och doften från fuktig höstjord är ljuvlig!

Erik upplever sin första höst i barnvagn. Spännande.

Hundarna gillar alla årstider...  

Skogen vid huset är alldeles full av trattkantareller. Hur mycket som helst.

Vackra och höstiga.

Svamp-mutant!

En del fick följa med mig hem...

Fiskarna är pigga och glada. Snart ska jag härbärgera dem i ett annat akvarium. Då ska jag börja träningen. Spännande! Jag har provat att sänka ned ringen i vattnet och Oscarna x 3 slängde sig glatt kring den till skillnad mot Malawi-Danny. Så jag kan misstänka att det blir mindre energi på miljöträning och mer annan träning.

Johans fina fiskar.