går akvariets färdigställande framåt. Idag var det dags för ifyllning av vattnet. Med stor spänning drog jag slang och började fylla... Först en dm. Det höll tätt. Sedan lite till successivt under dagen. Snart, snart....

Sakta, sakta väcks också tron på att äntligen få börja tävla med vovve igen. Jag har suttit och kollat i tävlingskalendern på nätet och kikat ut intressant tävlingar och lagt upp en plan för nästa år. Oh så skoj. Efter två sjuka vovvar så kanske.... peppar, peppar...

Vi är inte klara än, förstås, men vid gott hopp :-)

Puppis passar på att nyttja Eriks gym, när han inte är där.....

När kamerna åkte fram kom Zack och ville vara med på bild han också. Han sätter sig helt sonika på Puppis huvud. (Zack är ett under av fräckhet!) Därav Puppis trötta uppsyn.

Nu när det blir mer träning så försöker jag göra eget godis för att minska salt- och lökintaget lite plus, att ge lite variation. (Köttbullar och korv, vilket man gärna använder, innehåller mycket salt och lök) Dagens godis smak tonfisk.

På eftermiddagen var Zonja och Annette här.  Så skoj! Det var så länge sedan så. De hade med sig värsta bakelserna. Speciellt god var en "morotskaka" fast den innehöll rödbetor och valnötter och hade glasyr med saffran i. Låter konstigt men var jättegott. Det var så mysigt att sitta och tjöta hund med gamla vänner.

Vi blev bortskämda allihop. Både jag, Erik och Johan. Erik var helt betuttad i det fina pappret!

rolig beteckning på årets luciadag. Jag passade på att lussa för Johan med lite falsksång och varmchoklad och pepparkaka på sängen. Sedan låg vi där och myste och kikade på luciaprogramet på TV, tills vi höll på att missa skolan. Skönt var det i alla fall. Kvällen innan hade vi varit på instruktörsmöte på klubben och det blev lite sent sedan. Instruktörsmöten är bra miljöträning för små bebisar. Många glada människor. Många nya bekantskaper. Snälla Agneta bjöd honom också på smakprov av pepparkaka i mjölk. Gissa om han gillade det :-).

   Familjens egna favorittomte :-).

Tydligen var det länge sedan Erik var med på bloggen. Har nog glömt det lite eftersom jag ofta slänger in någon bild på facebook. Här kommer några därifrån på grynet.

Som ni ser så leker jag lite med min iPhone....

Kompis och Erik goasar.

Allt under Divas vakande blick...

BabyTV; Full av välkända figurer.... ;-) 

Trogna vänner...

Avslutar med en söt Zackbild

Nu är det alls VÄLDANS mörkt. Nästan inte ens ljust mitt på dan. Men snart vänder det hurrey!!! Två veckor kvar. Sen är det snart vår igen.

Tills dess får man göra det bästa av situationen. Vi gör så gott vi kan. Mörka kvällar kan användas till att...

  '

Mysa med familjen. Här har Johan gjort jättegod hallonsmothie och tänt lite ljus.

Tomteadventskalenderljuset har farmor stöpt och adventsstaken har han gjort i slöjden. (De röda ljusen passade inte i hållarna så jag vet att det lutar. Orkade inte fixa till det utan tände och höll tummarna ;-).)

Man kan passa på att göra eget hundgodis. (Lilla lådan är till första passet.)

Nästan fööör gott. Zack gick som på speed.

Träna lite inomhus.

(Kolla Zacks söta ögon. Naaawww....) 

Det är dagar jag har funderat hur smart jag egentligen är. Kastar mig iväg och köper ett jätteakvarium. Suck! Eftersom jag har fått en helt annan bild av fiskar nu. Förstått och insett att det är husdjur precis som hundar, hästar och katter. Jag får ångest över alla fiskar jag "plågat ihjäl". Uaaahhh... Hoppas de inte kommer och hämnas på domedagen.

I vilket fall vill jag ju att mina tre O:n (Oscar II, Karl-Oscar och Lars-Oscar) ska ha ett så bra liv som det bara går så letade jag ju naturligtvis efter det största jag hittade. Att köpa nytt blev för dyrt och att hitta stort begagnat var inte så lätt. Först tänkte jag 720 liter. Det fanns det gott om. Sedan såg jag ett på 960 liter. Jamen det är ju bättre. Det fanns i Karlstad men pga en massa velande hann det bli sålt. Och  sedan så hittade jag ett på 1125 l ! ÄNNU bättre!!!

Oscar I

Karl-Oscar

Lars-Oscar. Precis som sina kompisar alltid hungrig.

Endast det bästa är gott nog till mina "pojkar". Helst skulle jag vilja ha ännu större, men sen ska man få hem det och in det också. 250 x 75 x 60 kändes ju inte så stort... men det var det. Det är inte lätt att lyfta en sådan grej. Liksom inget att hålla i. När vi drog och hämtade det körde jag det i hästtransporten. Ut med mellanväggen och in med akvariet. Två stackars snälla grannar, Hasse och Janne följde med tillsammans med mig och Gubben. Med gemensamma krafter tillsammans med säljaren fick vi det in i transporte. Ett rätt. Glad ihågen krypkörde jag hemöver. Trodde att slaget var vunnet. 

Nu är det så viktigt att det står helt rakt, annars blir det spänningar och spricker. DET vore ingen hit.  Det går inte! Får inte hända O:na något. Sedan är det inte så kul med allt detta vatten på golvet heller. Först tänkte vi ställa det i poolrummet. Där finns gott om plats och ev. vatten vid en katastrof hade någonstans att ta vägen he he. Först behövde ju akvarieställningen ställas in med pass/laser för att sedan få på sig akvariet och ställas in igen. Det var just det. Jag och gubben med tummen i handen. Veckorna gick. Akvariet stod i transporten och jag stod och stampade. Fast inget ont i det. Ibland är det bra (tror jag, det återstår att se) att man får grunna ett tag. Helt plötsligt insåg jag att det inte alls var en bra placering. Där borta vid väggen på undantag. Nä, mina pojkar ska vara i köket precis som vi andra. Det är ju där de är vana att vara och det är där det är action. Måste vara en stimulerande miljö. Borta vid den tänkta väggen skulle de vars så off. Antagligen skulle jag inte sköta om dem lika bra där heller. Visst är det bökigt i köket, men det är det värt. Vi bar dit ställningen. Uj, vad stor den blev där, men what the f**k.

I går kom så äntligen genombrottet. Clemet var på besök och hade både pass och rätskiva med sig i bilen. Kan du hjälpa oss? Hipp, happ och så var ställningen på plats. Sen kom snällaste grannarna; Janne, Hasse och Anders förbi och hjälpte oss att få in karet. Ytterdörren var lite trixig men sen så var det straight through. Kan säga att de var gött skeptiska till att ha denna stora balja i köket och tittade medlidsamt på Gubben, som suckade lite och mummlade. De erbjöd sig också helt frivilligt att komma och flytta ut det närhelst :-) ha ha. Ja, det blev lite dominerande i miljön, men det blir bra ändå. Speciellt för fiskarna.

När akvariet ställdes ned blev det lite flyttat på ställningen. Några cm. Gulle Clemet kom förbi idag och kontrolljusterade. Nu har vi gjort efter bästa förmåga. I morgon ska jag tvätta grus och kanske börja fylla på vatten.

Håll tummarna gott folk!!! 

Karl-Oscar och OscarII = BFF. Ska snart få flytta till en större "lägenhet".

Diva som "tändsticksask" för att se storleken.

 Från andra hållet....

Snart ska jag ge mig ut till hästarna och förhoppningsvis hinna greja med dem alla i ett svep. Kom att tänka på att det var länge sedan jag skrev något om hur relationen var mellan dem i hagen.

Hingstpojkarna är ju som tre tummar i samma. Såååå tighta! Och sedan så har det varit stackars Loke då som blev valack för drygt ett år sedan eller så.

Direkt efter kastreringen var han überhingstig. En överdrivenhet som man såg att Cazal inte gick på. Cazal brydde sig inte, men verkade vara mer förundrad över hur Loke betedde sig och hur han luktade. Något skumt hade hänt. Cazal var aldrig dum mot honom på något sätt.

Efter ett tag blev Loke en "blöt fläck". Han höll sig undan från de andra och verkade väldigt nervös när någon kom mot honom eller kom nära. Förra vintern kunde man se hur han stod och åt. Kom då, speciellt Milou, emot honom så sprang han "för livet" därifrån. Milou eller de andra hingastarna visade ingen aggressivitet mot honom. De verkade förvånade igen över hans springande.

Ibland tänkte jag att det ändå kanske fanns ett hot med i bilden (det som de flesta säger) fast jag aldrig upplevt det så. Då var det intressant att se de gånger som Loke var hungrig. Dvs. riktigt hungrig. Då stod han kvar och de andra ställde sig endera bredvid och åt eller gick någon annan stans.  Som jag då tolkar det hela. MOTIVATION. När Loke inte var så hungrig så hade han låg motivation för det och högre motivation att inte hamna i ev. trubbel. När han var hungrig var hans motivation hög att äta och den var större än hans motivation att hålla sig undan ev. trubbel.

Jag kom nu också på att tänka den gången i somras som någon tidning skulle komma och göra reportage och jag hade spolat och badat Loke. Det var trevligt tyckte han nog - mycket godis och uppmärksamhet - så när sedan reportern kom var han först framme vid grinden. Normalt sett håller han sig längst bak. Nu var han antagligen så högt motiverad att komma ut att han valde att stå främst. När Milou utan onda avsikter, glatt ställde sig bredvid honom kände sig nog Loke plötsligt för pressad så att han dubbelslog och skickade Milou in i staketet. (Har aldrig hänt varken för eller efter. Kul med en journalist på plats. De är så vänner sååååå.... Ironi.) Det lustiga var då att Milou inte tog illa upp utan bara ruskade på sig, medans Loke flydde som ett jehu därifrån.

I vilket fall har jag funderat varför Loke höll sig undan från de andra trots att de aldrig gjorde något mot honom. Det satt i hans egna självförtroende. Nu har han insett, kan man tro, att de inte är farliga och han är med i gänget på ett helt annat sätt. Enda gången han håller sig lite undan är när de kör värsta hingstlekarna med totaljakt och brottning. Det är tooo much. I övrigt är de som en enhet.

Känner han sig lite pressad någon enstaka gång så hingstkrafsar och nosar han i någon hög. Om det inte får de andra att göra likadant, så backar han lite med baken. Då går de undan för hans dubbelmissiler därbak vill de inte känna på.

Hästhög. Tre hästar och en ponny på liten yta...

Ofta hänger de ihop alla grabbarna, fast Loke är lite enstörig så han kommer och går lite i gemenskapen. Ibland hänger Loke och Fnasket för sig och Cazal och Milou för sig. Cazal är den som vill hålla ihop gruppen, Milou och Loke är de som klarar sig själva och inte är ett dugg bekymrade om de är helt ensamma. Fnasket bara hänger på någonstans. 

Julkrubba anno 2011. Loke käkar nog som vanligt. 

Appropå den konstiga lösdriften. Hästarna har två utrymmen att variera mellan. Ett större med fyra väggar och ett mindre med tre. Då kan de välja var de helst vill vara och vill man vara alla fyra på samma plats, två och två eller en ensam så går det bra. Det är inte så vackert men det är funktionellt. Jag tycker att de utnyttjar utrymmena bra och verkar trivas.

Jag är egentligen ingen husmoderlig typ, fast jag gillar nybakt bröd. Jag har hittat ett enkelt Bondbröd med durumvete som jag gör ibland. Mmmm. Gott! Jag har hittat ett bullrecept som gör att bullarna inte blir "kaststjärnor". Fantastiskt. Det jag har saknat är ett grovt, enkelt bröd eftersom jag föredrar grovt bröd. Nu har jag hittat det. Tjohoo. Busenkelt och gott.

Look!

ETT;

TVÅ;

TRE;

Perfekt. Godast dan efter och framåt.  

Någon som är sugen på receptet? Det kommer här!

Hotel Swanias filmjölkslimpa (2 limpor)

5 dl vetemjöl

3 dl rågsikt

3 dl grahamsmjöl

1 tsk salt

4 tsk bikarbonat

1 l lättfil

1/2 dl olja (solros- eller rapsolja)

2 dl mörk sirap

4 dl blandade gryn & frön (tex solrosfrö, hirs, linfrö, rågkross)

Blanda de torra ingredienserna, Rör ned fil, olja och sirap. Blanda väl!

Häll upp smeten i två smorda och bröade 1.5l formar. Grädda i 175 grader ca 100 minuter.

att få tränat lite mellan varven. Tidigt mörker, storm och liten Erik begränsar klart träningstiden. Eftersom lågtrycken med stormar avlöser varandra så får man helt enkelt passa på när tillfälle ges.

Idag slutade Johan tidigt, så jag hämtade honom direkt på skolan. Vi åkte, efter att ha köpt fika på Statoil, direkt ut till skogen. Vad har man unga raska killar till? Gå spår förstås :-). Dock har han nog ärvt aningen av sin pappas lokalsinne vilket innebär att jag  inte släpper honom alltför långt ur mitt synfält. Han fick gå en sväng i alla fall. Ett kort u-spår, med tre pinnar i.

När han gått halva spåret såg jag att han gick ut i en terräng med mycket blöthålor.

- Du får sicksacka bäst du behöver, så du inte blir blöt om fötterna! ropade jag.

- Okey! fick jag till svar.

Tio sekunder senare...

- Iiiiiiiaaaaaaahhhh!!!!

Han hade hoppat över ett blötområde, fast hamnat rakt i en myrpöl och skuttat ur sina skor. I bara strumporna stod han nu i vattnet och tittade frågande på mig. - Bara att vända, vada ut och hämta dem, svarade den hjärtlösa modern. Häll ut vattnet. På med dem igen och fortsätt!

Stackars krake. Å andra sidan så ser han positivt på allt. När han vinklat ned mot mig och lagt sista apporten tittade han upp, log stort och sa; Det känns faktiskt riktigt skönt nu när man har värmt upp vattnet!!!

Sicken grabb.

Han fick dock ta av sig sina strumpor och linda in fötterna i en av mina luvtröjor som låg i bilen. Han fick sitta där i bilen och fika samt värma sig och fossingarna medans jag vallade en liten ruta och körde ett litet upplet. Idag valde jag att ta med några större föremål också. En McDonaldsmugg, en barnsko, en keps, en tom liten plastflaska och en läderremsknut.

Kanske dags att Zack får ett eget skynke och slipper låna Puppis...

Jag undrade på vad han skulle tycka om muggen, men det var den han kom med först.

Hemsk bild, men söt rumpa så den fick vara med ändå :-).

Keps. Coolt med ett sådant stort föremål, verkade Zack tycka.

Läderknuten

Duttiga hundar ska ha duttar som belöning!!

Appropå tjänstetecken. Jag slarvar ofta med att sätta på det. Mest för att inte Zack har något eget utan får låna av Puppis. Det är lite för stort. Att han är ovan fick jag detta upplet klart för mig. Efter fjärde föremålet springer han ut, efter tio meter vädrar han till, lokaliserar skynket på ryggen  och försöker apportera det! Såg för galet ut. Jag lyckades dock förmedla med någon harang att han inte skulle ta det utan springa och leta efter något annat. Han fattade och drog ut. Dags m.a.o att kontakta uppfödaren, som syr och broderar tjänstetecken och beställa ett :-).

Efter ett väl genomfört upplet var det dags att ta spåret. Jag lurade på Johan ett par skinnstövlar jag hade i bilen och fick honom att ta några bilder.

Tant och vovve på spåret.

Bitvis var det lite brötigt...

Johan passade på att ta lite andra, konstnärliga bilder...

Lite hund igen... och sedan var vi utom synhåll...

Spåret gick fint. Han är väldigt noggrann med pinnarna.

Måste spåra mer. Jag är ju en sökmänniska, men nu när jag inte kan köra nå´t sök så får jag ju spåra. Det är faktiskt ganska kul det också.