Snart ska jag ge mig ut till hästarna och förhoppningsvis hinna greja med dem alla i ett svep. Kom att tänka på att det var länge sedan jag skrev något om hur relationen var mellan dem i hagen.

Hingstpojkarna är ju som tre tummar i samma. Såååå tighta! Och sedan så har det varit stackars Loke då som blev valack för drygt ett år sedan eller så.

Direkt efter kastreringen var han überhingstig. En överdrivenhet som man såg att Cazal inte gick på. Cazal brydde sig inte, men verkade vara mer förundrad över hur Loke betedde sig och hur han luktade. Något skumt hade hänt. Cazal var aldrig dum mot honom på något sätt.

Efter ett tag blev Loke en "blöt fläck". Han höll sig undan från de andra och verkade väldigt nervös när någon kom mot honom eller kom nära. Förra vintern kunde man se hur han stod och åt. Kom då, speciellt Milou, emot honom så sprang han "för livet" därifrån. Milou eller de andra hingastarna visade ingen aggressivitet mot honom. De verkade förvånade igen över hans springande.

Ibland tänkte jag att det ändå kanske fanns ett hot med i bilden (det som de flesta säger) fast jag aldrig upplevt det så. Då var det intressant att se de gånger som Loke var hungrig. Dvs. riktigt hungrig. Då stod han kvar och de andra ställde sig endera bredvid och åt eller gick någon annan stans.  Som jag då tolkar det hela. MOTIVATION. När Loke inte var så hungrig så hade han låg motivation för det och högre motivation att inte hamna i ev. trubbel. När han var hungrig var hans motivation hög att äta och den var större än hans motivation att hålla sig undan ev. trubbel.

Jag kom nu också på att tänka den gången i somras som någon tidning skulle komma och göra reportage och jag hade spolat och badat Loke. Det var trevligt tyckte han nog - mycket godis och uppmärksamhet - så när sedan reportern kom var han först framme vid grinden. Normalt sett håller han sig längst bak. Nu var han antagligen så högt motiverad att komma ut att han valde att stå främst. När Milou utan onda avsikter, glatt ställde sig bredvid honom kände sig nog Loke plötsligt för pressad så att han dubbelslog och skickade Milou in i staketet. (Har aldrig hänt varken för eller efter. Kul med en journalist på plats. De är så vänner sååååå.... Ironi.) Det lustiga var då att Milou inte tog illa upp utan bara ruskade på sig, medans Loke flydde som ett jehu därifrån.

I vilket fall har jag funderat varför Loke höll sig undan från de andra trots att de aldrig gjorde något mot honom. Det satt i hans egna självförtroende. Nu har han insett, kan man tro, att de inte är farliga och han är med i gänget på ett helt annat sätt. Enda gången han håller sig lite undan är när de kör värsta hingstlekarna med totaljakt och brottning. Det är tooo much. I övrigt är de som en enhet.

Känner han sig lite pressad någon enstaka gång så hingstkrafsar och nosar han i någon hög. Om det inte får de andra att göra likadant, så backar han lite med baken. Då går de undan för hans dubbelmissiler därbak vill de inte känna på.

Hästhög. Tre hästar och en ponny på liten yta...

Ofta hänger de ihop alla grabbarna, fast Loke är lite enstörig så han kommer och går lite i gemenskapen. Ibland hänger Loke och Fnasket för sig och Cazal och Milou för sig. Cazal är den som vill hålla ihop gruppen, Milou och Loke är de som klarar sig själva och inte är ett dugg bekymrade om de är helt ensamma. Fnasket bara hänger på någonstans. 

Julkrubba anno 2011. Loke käkar nog som vanligt. 

Appropå den konstiga lösdriften. Hästarna har två utrymmen att variera mellan. Ett större med fyra väggar och ett mindre med tre. Då kan de välja var de helst vill vara och vill man vara alla fyra på samma plats, två och två eller en ensam så går det bra. Det är inte så vackert men det är funktionellt. Jag tycker att de utnyttjar utrymmena bra och verkar trivas.

 

Ulla

4 december 2011 15:38

Underbar bild på dom i Julkrubban! DET är riktig julstämning:-))

Ann-Louise Ryrvik

4 december 2011 16:40

Ja!
Och det är så skönt när man själv ska gå och lägga sig och man ser detta när man tittar ut genom fönstret. Då kan man lägga sig med ro i hjärtat.

 

Viveca

4 december 2011 15:39

Skönt att Loke hittat sin frid. Vet att du var orolig ett tag.

Visst blir man orolig om man misstänker att någon inte trivs i flocken. Det där med motivation är nog en klockren analys.

De verkar ha det jättemysigt i julkrubban, speciellt i detta skitväder.

Mina är som två tummar...och blev det redan andra dagen fast de då gick ihop med andra hästar. Första dagen hunsade Vilda runt Marko så jag blev lite orolig eftersom de faktiskt skulle flytta hem till gården och sedan gå bara de två ihop. Hon tog väl chansen när någon äntligen var yngre än hon;) Från andra dagen var de oskiljaktiga. De åt ihop, sov ihop och putsade varandra, skönt:)

Ha de gott med alla grabbarna!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

4 december 2011 16:38

Ja det var lite jobbigt där en period och man var lite förtvivlad. VIlle gå in och ruska om honom - skärp dig!!!! De gör ju ingenting!!! Men han insåg med tidens gång att det var så.

Såå gott när de hittar varandra som Marko och Vilda. Kärlek!!!

 

Malin

5 december 2011 11:56

Underbara bilder på julkrubban
Sånt kunde man ha mer av :-)
God Jul på Er

http://www.havrefallen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

5 december 2011 13:53

Tack och tack detsamma!!!! =D

 

ylle

6 december 2011 13:41

En sån fantastisk julkrubbebild! Friden bara strålar om den!
Skööönt att det verkar ordna sig i hagen. Mannen från fjällen (Loke) verkar ju ha en del inombords att bearbeta. Sån tur för honom att han kom till dig!!!!!!!!!!!!

Ann-Louise Ryrvik

6 december 2011 16:27

Tack! Lite gullig är den.
Ja, det är skönt. Det har ju varit lugnt ett tag, men jag har inte skrivit om det.
Loke ja. Att bli snöpt "på gamla dar" är nog inte så kul...
Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...