Underbara årstid. Det är så härligt att vandrar runt om dagarna och se vad som har hänt  trädgården. Alltid är det något..

Ett urval.....

 

Jättevallmo

Frühlingsduft

Favorit Funkia

 Aïcha

 Aïcha igen

Björnbärsblom

 Poppius

På kvällskvisten åkte jag över till Emma för att beskåda underverket Miramis. Han var helt fantastiskt söt! Han är en lippizanerkille och kommer säkert att bli någonting alldeles extra. Emma tränade lite med Zamora i paddocken och då var han Wild and Crazy. Han var orädd, lite tuff och mycket lekfull.

Sen blev det förståss kaffe och häst´och hundsnack i några timmar.....

Vacker pålla!!!!!!!

I dag kom då den dagen då Robban skulle lämna oss och flytta hem till Emelie och hennes nybyggda stall och hagar. Fast man har vetat det hela tiden så kommer dagen ändå för fort och som en överraskning. Det är tråkigt för mig att inte ha Emelie springande här hela dagarna med sitt glada skratt och alltid soliga humör, samtidigt är jag så glad å hennes vägnar att hon kan ha hästarna hemma nu. Det är något alldeles speciellt med det.Emelie och Christian kom och hämtade Robban vid tvåtiden. Jag åkte efter dem på rulle hem till Skalltorp där de bor. Junge tittade långt efter transporten när den åkte iväg…

Hemma på sin ”gård” hade Emelie och Christian gjort jättefint. Fina nya uteboxar och en alldeles underbar hage med varierande terräng.

 

Jag och Robban väntade i hagen medan de åkte och hämtade sin nya häst Fran. Robban tog det med jämnmod men ville ha mig i hagen så där fick jag sitta och läsa en etologibok medan han betade några strån – kollade mig – betade några strån – kollade mig… Gick jag iväg för att hämta något kom han springande och gnäggade. Och jag som tyckte att han var opersonlig och avtrubbad i början. Det kanske han var också men dag ut och dag in på lösdrift med polare har kanske väckt upp honom (han hade ju varit avställd och mest stått i stall sista månaderna innan Emelie köpte honom.)  

Efter en stund kom Emelies mysiga mamma och pratade och sedan stod det inte på förrän Fran anlände. De hade gått tillsammans vid ett tidigare tillfälle och man vet inte om de kände igen varandra, säkert gjorde de det, i vilket fall så trivdes de fint i varandras sällskap.

 

Så härligt det är med sommarbete!!! Hästarna riktigt njuter...

Salle behöver lägga på sig lite också för han har dragit iväg i höjd och smalnat av.

Sjuk, sjuk, sjuk - ELÄNDE!

Lyckades dock ge mig iväg på en tur med Junge i skogen. Det var ett härligt väder och en underbar ridtur. På en äng fick vi en skymt av ett rådjur som drog iväg. Junge som normalt inte är rädda för dem, måste ha sett illa för han menade på att det var Mördar-Bambi som var ute efter honom. Att ett sådant stort djur kan vara så fjompigt!!!! 

Nu var det inte  Mördar-Bambi, men den gången vi stöter ihop med ett vill jag ha engelsk sadel, kortare stigläder och Quick-out stigbyglar. Jag kan inte säga att jag har någon fri och oberoende sits när det börjar rista och skaka under mig. Skulle han verkligen lägga av skulle jag vara helt lost och skulle han då hoppa över någonting… – det kan jag glömma….. Jag vet inte om det  beror på att jag är ”rôten” (se där nu kom det där ordet igen..) eller om det är ålderns vishet eller helt enkelt ett felaktigt antagande att jag skulle rida ut stormar bättre enl. ovan, men strunt samma huvudsaken att man tror på det själv ;-).

 

Ps. Kanske var det förresten Mördar-Bambi.....  för vi såg fler rådjur och harar sen men de var ofarliga… Ds.

På kvällen var det dags att stå öga mot öga med ett gäng gråbensättlingar. (Hade några klickerkurshundar på brukshundklubben att terrorisera med olika övningar. )De är sååååå tålmodiga med mig och min aldrig sinande svada. En stor del av kvällens folkus låg på apportering, ingångar och att ha koll på sin TKFF (timing, kriterier, förstärkningsfrekvens, förstärkningskvalite). De var jätteduktiga. Som extra förstärkning till oss hade en annan grupp lämnat avslutningstårta till oss. Mums!

Inte beror det på alkoholhaltiga drycker utan på en elak förkylning... Den har ruvat sedan hönskursen förra veckan och ett tag trodde jag att det var fågelinfluensa ;-P. Den låg och lurade för att slå till denna helg och ridkursen för Christina Drangel. (Många kurser är det!!!! Håller man inte kurs så går man....) 

Inget ont som inte har något gott med sig... som jag skall komma till.

Jag har ju varit lite bekymrad inför helgens kurs för våren har varit så hysterisk och det har blivit så lite ridet med Junge. Det är ju lite pinsamt att komma på kurs och ha gått BAKÅT i utvecklingen. Beslutade mig ändå för att det bara var att lägga korten på borden och visa hur "rôten" (övers. värmländska för rutten, dålig, usel ) man är.

Så jättesjuk, jätte trött och allt annat jätte ni kan tänka er, plus med en häst som är oborstad, oriden och allt annat O ni kan tänkar er, anlände jag till Kungälv och Mariebergs gård.

Berättade som det var för den närvarande skaran och satte mig bara på hästen för att börja om från ruta noll.

Det gick dock bra! Junge var osedvanligt lugn och icke-psykotisk. Tydligen enl. närvarandes utsago var min sits jättefin. Svårt att tro men det var många som sa det. Jag tyckte jag satt som vanligt jag. Sanningen är nog den att jag inte försökte göra något. Annars är jag alltid så ambitiös och försöker och då blir det för mycket av allt. Nu ORKADE jag inte vara ambitiös eller ens bry mig nämvärt och DÅ blir det bra. Något att tänka på. Det gäller att försätta sig i samma sinnesstämning. Ett par snapsar innan kanske vore bra ;-D, undrar om det räknas som doping =D?