Vilken strålande morgon! Innan jag åkte till Borlänge och hönorna var jag tvungen att ta fram kameran och fota utsikten från svärföräldrarnas hus. Den var underbar när solen kom över horisonten och dimmorna på sjön lättade.

Vi tog oss an våran träningsuppgift med stort fokus och god optimism. Jag tyckte att mina hönor egentligen var klara igår och hade ju också försökt göra testet då men missat med 3 sek. Surt!

Konstigt. Egentligen är det ju ovesäntligt om hönorna klarar testen egentligen, det viktiga är ju att VI LÄR oss någonting. Ändå kommer det där med att vara duktig och redig och ställer till det.

Zonja fixade det galant när vi tränade. Hon väntade, vi kunde kasta och låtsaspicka på targetarna och hon stod emot. Jag ber Bob komma och.... det sket sig igen.... STOR FRUSTRATION! Va i h-vete....

Lite stukad jobbade jag vidare med mina hönapönor.

Caritas höna, "Den lilla Gal-ningen" har fått sitt namn för att den är helt maniac. Verkligen helt tokig! Den hänger i hennes armar och ruskar, och Carita ser numer ut som en kvalificerad sprutnarkoman... Lilla Gal-ningen har en annan egenhet också. Den kacklar och hållerpå hela tiden när den jobbar på bordet. "Man blir som man umgås" kanske gäller hönor också ;-). Stor glädje utbröt när Lilla Gal-ningen klarade testet, och det var inte bara för att testet var godkänt, utan för att Carita skulle slippa hand ha hönan igen. Tji fick hon, Carita alltså!

Så här glad blir man....

Caritas arm....

Min lilla Suss är ju proffs på form. Hennes target är cirkeln och oavsett hur den flyttas hittar hon den i ett nafs. Dock hade jag byggt in ett problem själv. (Egentligen är ju alla problem vi får vårt fel... men denna gång var det extremt mycket mitt fel.) När hon hade väntat och var duktig och stått emot alla frestelseförsök från Caritas sida har jag kastat till henne "rätt" target som belöning. Ofta lite slarvigt så den hamnat vid sidan av de andra och lite på andra sidan bordet.  När Carita kastade en felaktig, kall target på den platsen tittade hon inte utan pickade bara. -Nu kommer min target som är biljetten till belöning, hurra!!! Mycket träning gick till att ta bort min dåliga träning innan. Att få henne att titta på vad som kastades dit.

Så klarade hon att vänta mycket, mycket länge trots att vi fintade henne, provocerade henne och verkligen försökte få henne att begå misstag. Marie hade kikat och sa att hon fixar det definitivt nu. Jag bad Bob komma . Han hinner knappt testa något, innan hon börjar picka hejdlöst på ALLA lappar. Det gick bara någon sekund! Åter igen total RIDÅ! Hur går det till? Hon hade ju ALDRIG pickat på fel utom när den blev kastad i den position som jag brukade kasta rätt target, och det var ju borttränat nu. Ännu mer stukad, färdig att ge upp fick jag plåga mig vidare. Det kändes hopplöst för när vi tränade gjorde inte en höna något misstag fast vi var värre än Bob och så fort han kom bara FEL.

Nu är jag dock glad igen för efter lunch testade jag både Suss och Zonja och bägge klarade sig på raken! Jag är kung igen! HI HI.

Som grädde på moset fixade jag och Carita färgreverseringen på mycket kort tid. Man skulle alltså shejpa hönan att från att ha pickat tusentals gånger på gul skulle den nu picka på i mitt fall rött. (Carita hade till sitt stora förtret varit tvungen att plocka fram Lilla Gal-ningen igen för att göra denna uppgift. Om Gal-ningen varit bitsk förut kan jag säga att hon inte blev bättre nu när hon blev frustrerad. Hon hoppade och pickade på Carita när hon var på bordet också. När uppgiften var avklarad var det en själaglad höntränare som lyfte in Gal-ningen en sista gång =D. )

Jag är glad att jag har Carita som coach och bordskavaljer. Hon stöttar och tröstar bra, och vi har dessutom ENORMT roligt.