Direktlänk till inlägg 14 oktober 2008

Förmätna funderingar

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 oktober 2008 08:06

Medan jag körde pojken till skolan, tänkte jag...

Jag tänkte än hit och än dit och så fick jag korn på något...

Jag tänkte på Anja Beran filmen vi såg i går. Det var ju magnifikt. Hästarna stolta, avslappnade och ståtliga. Öronen var avslappnade och det syntes hur bra de trivdes i denna situation.


Jag sa till flickorna att "- det är fantastiskt att hästarna gör detta utan piska eller morot... Vad driver dem?" Funderingen blev hängande i luften och idag när jag har börjat fundera över vad jag såg, så erinrade jag mig den igen.


Det jag slogs av i bilen i morse (och som kanske är helt oriktigt) är att jag fick känslan att hästarna "blev gjorda med". Förstår ni hur jag tänker? Att hästen arbetades med, förvisso superduper bra och trevligt, men att man inte arbetade tillsammans med varandra. Hästen är eg. inte så aktiv mer än observant på hjälper och fysiskt aktiv.


Jag får känsla i alla filmer och böcker att man tittar på hästen, tränar hästen, rider hästen men var kommer HÄSTEN in? Antagligen är jag supervelour och naiv, men jag saknar det... Det borde gå och det är kanske det som är ens mission att se hur man kan samarbeta fram saker med engagerade hästar. Hästar som själva driver träningen framåt. Jag kommer dock aldrig att kunna göra dessa fina rörelser. Jag kommer aldrig att kunna få en sådan sits. Jag kommer aldrig att få så vältränade hästar. Problemen är min egen brist på kunskap, men jag ska försöka göra det bästa av det lilla jag kan och utvecklas efter förmåga.


Kanske, och antagligen, har jag helt fel. Det var bara en tanke som jag inte är färdig med än.... men det var en ny tanke för mig och jag säger som Nalle Puh; "Jag vet vad jag tycker när jag sagt vad jag tänker!"



 
 
Ingen bild

Lin

14 oktober 2008 08:51

Det är ju när man tänker, analyserar, fördjupar sig, som man faktiskt också LÄR SIG.
Rätt vs fel...kanske inte finns något svar. Men om man följer den inre visdomen och sina egna känslor kan man finna svaret man kan leva med.

 
Ingen bild

Eiram

14 oktober 2008 12:09

Håller med Lin!Alla orden på raken!!Det känns som jag måste se filmen igen och begrunda, dels va jag ser,dels dina ord...för det är ju en VÄLDIGT intessant fundering...Upptäckte dock att det va ju visst en del som vi missa igår-där det var mer hur hon gick framåt med en häst under ett eller va det två år!Det va intressant och tjoa om Du vill glo!!!
Kram i det underbara vädret!!!!!!!!!

 
AK

AK

14 oktober 2008 14:08

Jag tror att jag förstår vad du menar.
Hur ser man då på hästen att den är så där delaktig? Finns det nåt facit? Är det något att sträva efter att hästen ska vara så delaktig? Mår hästen sämre av att bara följa? Jag har ingen aning alls ;) som du säger, jag saknar kunskapen.
Jag är nöjd när jag ser lilla Flisan bli riden av lilla K med avslappnad nacke, hals och svans och mjukt steg...jag blir nöjd för att lilla K då får möjlighet att känna och lära sig samarbeta med en häst som lyssnar...för oss blir det en bra början iaf.

http://bacillen.wordpress.com

 
AK

AK

14 oktober 2008 14:09

En sak till.
varför kallar du dina funderingar "förmätna"?
Sänk inte dig själv och dina tankar så.

http://bacillen.wordpress.com

 
Åsa

Åsa

15 oktober 2008 08:54

Håller med till en del, men ändå inte riktigt...jag TROR att mina hästar känner sig delaktiga och tycker att det är roligt när jag rider dem i hagen. Öronen är framåt, de gillar att springa, de är förväntansfulla för mina hjälper, och i de bästa stunderna ger jag inga medvetna hjälper alls utan vi rör oss som ett (kliché...) Jag VET att Tango älskar att hoppa (innan skadorna), hoppa bana var definitivt något vi gjorde tillsammans (ibland hoppade han fel hinder på eget bevåg i en omhoppning...). De flesta hästar jag har ridit har verkat gilla att samarbeta, jag tror att mycket av deras motivation är just att röra sig och känna uppskattning från ryttaren.
Visst, vi äter inte gräs tillsammans, men de älskar att bli pysslade med, och Benji kommer springande och ställer sig själv i selen.
Är inte större delen av vår hundträning likadan, vi gör saker med hundarna som vi väljer hur de ska se ut? Och de älskar att träna.
Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv och de hästar jag har pysslat med. Jag gillar dina inlägg, de får mig att tänka! Fortsätt!

http://www.asashundar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Ovido - Quiz & Flashcards