Brrr va´ruggit det är. Det går knappt att göra något vettigt förrän klockan är två på em och vid fyra är det för burrigt igen och dags att gå in. Überdjävligt.

Nå, nu har jag väl beklagat mig tillräckligt över vädret (som man ändå inte kan göra något åt) och det är dags att acceptera läget.

Idag var det dags. Nyfixade däck återbördades till rockarden, ponny plockades ut och en (illasittande?) sele sattes på. Idag var det D-day. Milou skulle få en rockard efter sig.

Milou var på ett alldeles strålande och charmerande humör. Innan vi kom till skott och fick alla grejer framplockade fick han gå lös på gården. Han var riktigt i sitt esse. Tiggde godis än av mig, än av gubben, än av Johan. Johan hade plockat ihop en matsäck inför begivenheten och hade både banan och festis. Milou var himla intresserad av den bananen. Han var som en kalv på grönbete och tanken väcktes att man kanske skulle köra budföring med honom. Eller varför inte rapport?  Ni som kommer ihåg Casino, kommer kanske ihåg att han var en fena på att spåra. Synd att man aldrig kom till att prova appellen med honom hi hi.

Milou var så uppsluppen så han t.o.m hingstade sig. Krökte på nacken, skuttade och pep. Det är bara charmerande när en liten ponny gör det och man ser att det är pur glädje över uppståndelsen.

Efter att sele satt någotsånär på gick vi över krönet tills vi kom på den platta raksträckan, innan vårt hus. Gubben fick dra vagnen precis bakom oss och Johan bära hästgodis. Tur man har assistenter! Så provade vi att lägga skaklarna i läge  fast inte sätta fast dem. Vi gick och gubben fick hålla vagnen i läge medans jag berömde och gav godis emellanåt. Inte en reaktion. Detta trots att den nuddade sidor och nästan "körde på honom" när han stannade.

Han är ju fruktansvärt flexibel, orädd, cool och tillitsfull den lille pojken. Dessutom är han inte så reaktiv. Vi satte fast vagnen allt medan Milou stod som ett ljus. Först tog jag en vända rakt bortåt. Jag förberedde mig och iakttog Milou mycket nogsamt när det var dags att göra en u-sväng. Det var ju möjlighet att göra en ganska vid sådan. INGA problem. Som om ingenting var konstigt!

Skakel mot sidan - inga prob.

När vi nästan var tillbaka kom jag på. Hur vänder vi nu? Åt andra hållet blir det lite uppför plus lite snävare sväng och sedan lite nedför naturligtvis. Chansa? Ta av och sätta på igen? Nöja mig?

Gissa! Naturligtvis chansade jag. Han hade inte visat någon som helst berördhet hittills. Om han visade minsta missmod så skulle han snabbt tryckas i snask och sedan tas av.

Brydde han sig? Nej. Återigen som om inget hänt vände vi.

När vi stod åt starthållet igen var det dags att få någon i vagnen också. Glada optimister. Johan väger nada och allt var lugnt och stilla. Johan joxade upp sig i rockarden, plockade upp sin picknicksmat och sedan bar det av. Det blev fram och tillbaka med Johan i också och inga problem. Jag ser dock att lille ponnyn behöver skor om han ska ut och göra något på riktigt...

Hjälm! Missade det i hastigheten. Klart man ska ha hjälm!

Innan backen hem fick Johan kliva ur och Milou fick dra tom rockard upp och nedför kullen och hem på gårdsplanen. Där stod han fanimej som ett ljus, som en gammal ardenner, och blev avtagen vagnen. Det kan ju vara lite känsligt där.

Född till körponny?

Milou var väldans nöjd över uppståndelsen. Han fick kånka runt på Johan något varv på gräsmattan också. Sedan hade han ingen som helst lust att gå till hagen igen. Det är mycket skojsigare att vara med tvåbeningarna tycks han tycka. Klart det han är ju en godisgris .

Loke kollar på. Vad håller de på med?

 

ylle

16 oktober 2009 06:13

Härligt att Du kommit igång igen! Milou verkar ju vara en riktig SKATT! Dartmoorrasen verkar lika människotillvänd som welsh mountain!

Kul med hel bildserie! Lyckost Du som har medhjälpare, en lätt och en stark va? (låter som en ölbeställning på puben...) "Kan ja få en lätt å en stark ..." Tack!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

AK

16 oktober 2009 07:54

Som en dans!

http://bacillen.wordpress.com

 

Ann-Louise

16 oktober 2009 09:36

Milou är verkligen extraordinär vad det gäller att vara robust. Han är schysst men har ändå massor av humör. Konstant "på hugget" fast inte stressad eller dum. Svårt att förklara.
De är nog ganska lite lika, fast welsharna är nog "alertare i benen". Rörligare och "luftigare".
Kanske dartmoorerna är tuffare... Snacka om generaliseringar och fördomar :-P....

Ja, Johan är i perfekt storlek. Bäst att passa på ;-).

AK; Plättlätt ;-). Fast det brukar gå över. Snart får vi väl värsta åkturen....

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Fia

16 oktober 2009 10:17

Mitt tips som har en shettisdam som jag finåker med... Vi har också en rockard med bara skaklar och inga draglinor. Jag har köpt en baksele så att om jag kör i nerförslut så tar hon emot vagnen med remmen mot rumpan/bakbenen istället för att allt tryck ligger runt magen/frambenen... Sedan funkar det så att OM hon skulle av någon outgrundlig anledning skutta till med ett bakben så lyfts hela skakeln. Jag har en häst som är okörbar men underbar... hehe.. för den gamla ägaren hade ingen baksele, hon fick bakbenet över skakeln när hon skulle klia sej, blev rädd och SKENADE ner i ett dike.... Vet inte om det där blev en vettig beskrivning men jag ska se om jag har nåt kort på den...

 

Ann-Louise

16 oktober 2009 11:00

Fia; Så sant så!!!! Det är mycket som måste åtgärdas både vad gäller utrustning (rockarden köpte jag till min gamle shettis och fick selen med på köpet) och utbildning av kusken ;-).
Nu var det lite, vi tager vad vi haver, och känner på det lite. Om det är så att Milou och jag tycker att det är skoj och vill fortsätta, och innan jag lägger på tyngd och sträcka måste dessa punkter åtgärdas.
Först förstås en riktig utpassad sele, sedan körutbildning för matte och slutligen kanske en maratonvagn.....

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Caroline cc

16 oktober 2009 13:54

Wow,va´duktig han är! Kallt men kul...

http://www.preclassica.bloggsida.se

 

Cissi

16 oktober 2009 20:44

Vilken cool liten häst :-)
och så praktiskt att ha en "lättviktare" att sätta dit ;-)

http://www.tripora.se

 

Emelie

21 oktober 2009 01:04

Åh så dutti pojk!! Ja båda föresten :)

http://www.debijantes.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...