Vissa dagar är bara urstressiga. Sådana dar är det nu. Hinner knappt gå på toa. De är bra att hundarna kan sticka ut och härja lite med varandra när matte är tråkig. Här kommer några bilder från dagens framfarter....'

Helt huller om buller....

Sen kan man ju bara konstatera att det måste vara kul att vara hund och ha en bra hundlekkamrat. Det är svårt som människa att fylla detta behov... En hundkompis att snacka "hundspråk" med.  I alla fall EN som förstår vad man säger. Jag kan bara tänka mig själv om jag bodde i främmande land vad skönt det skulle vara med en annan svensk, engelskspråkig eller i alla fall människa att umgås med, i alla fall emelllanåt. 

Sen är hundar ju olika och dessutom kan naturligtvis ett stort kompisskap uppstå mellan människa och hund. Det beror ju på vilken tid man spenderar tillsammans och vad man gör under den tiden.

Nåväl. I vilket fall som helst så känns det bra att se vovvarna härja runt.  Det ska gärna borttas och bitas. De är lika goda bägge två.  Diva har lite egenheter. Det ena är att sikta på benen, bita tag och dra om kull. Sen när hon fått ned honom så trycker hon ned honom med bröstkorgen och nästan lägger sig över. Puppis leker väl lite hur som helst men gärna brottas i nacken och springa. Sen har han förståss alltid fullt upp med att hålla undan benen när Diva är i närheten....

Det är Svenska Hjältargala ikväll.... Det får mig osökt att tänka på en hjältemodig insats jag gjorde för många år sedan....

Det var på den tiden jag bodde i Karlstad och hade schäfertiken Queenie. Jag var ute på en nattrastning med henne i en närbelägen park. Det var sommar och vi njöt av livet. Queenie sprang lös och skuttade runt och lekte med pinnar och grejer. Jag ser en kille komma cyklande väldigt snabbt, som om han var jagad, på vägen några hundra meter bort.

Tänkte inte mer på det men när det några sekunder senare ser en bil körandes efter honom i ännu högre fart stelnade jag till. Bilen prejade cyklisten och ut ur bilen springer tre män och vräker sig över cyklisten.

Nä nu j-lar händer det saker och jag som närde en dröm om att bli polis tänkte att; Här ska ingripas och åtgärdas! Hunden var inte till mycket hjälp - vek och försiktig som hon var - så henne la jag plats och rusade sedan ned (jag var vältränad på den tiden och hade en hund som var lydig och kunde ligga plats  he he) och kastade mig över männen. De hade nu fått upp  mannen och höll på att trycka in honom i bilen. Stort tumult.

-Nu räcker det! Sluta! Vad håller ni på med! ropade jag med mycket myndig röst och med adrenalinet pumpande i ådrorna och bröstkorgen så tuppigt utskjutande jag bara förmådde... Först ignorerade de mig (konstigt ;-I ) men när jag blev allt ihärdigare och allt argare, vände sig en av dem mot mig och sa;

- Vi är vårdare och han har rymt från psyk!!!!!! Och fortsatte sedan med att ta med sig mannen därifrån.

Pinsamt! Lite snopen och stukad lommade jag därifrån. Det blev ingen hjältemodig insats, ingen uppskattning rönte jag och inte heller kom jag att bli polis.....

Snipp, snapp, snut och så var den showen slut!

Födelsedagsbarnet Mammasälsklingsgulleponke