Alla inlägg under mars 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 20 mars 2011 21:28


Ganska tidiga var vi på benen idag och efter en ytterst smaskig frukost gick jag och Johan ut och lade spår. Innan det var dags att ta dem fick Puppis ett upplet.

Oj, vad kul det var tyckte han. Sex föremål; en strumpa, en leksaksgroda, en jätteliten nyckelrings Nalle Puh, en duschdutt, en plastsoldat och en liten plyschmus.  













    




  

En nöjd Puppis med sin boll...       


På vägen hem så ruschade han lite till. Det är ju så kul att springa! Tyvärr så har han nu på kvällskvisten ont :-(. Han har fått Norocarp. Jäkla skit. Vad ska man göra med en hund som är full av livslust och energi och som inte håller för att få lite, lite utlopp för den???   


 


 


  Fina, goa, älskade Puppis...

 

Sedan var det dags att spåra. Det blev gärdesspår eftersom det var mest tinat där. Här kommer lite bilder på Diva....



Jag och Diva spårar ett spår som Johan lagt. Tanken var att Johan skulle spåra med henne, men när vi kom fram till gärdet så fick jag se att spårselen var trasig. Spännet under magen hade gått sönder. Vi orkade förstås inte gå tillbaka och det var lättare för mig än för Johan att lösa problemet.   


Johan hade lagt leksaker i spåret istället för pinnar. Här har Diva hittat första leksaken... 



...och så lite karamell...

 


Diva


Som belöning efter avslutat spår blev det sele av och lite bollkast.

Kolla blicken ;-)!

Diva på väg in till Johan.

 

Fina Diva!

 

 

Efter att hundarna fått sitt var det dags för hästarna. De bilderna kommer dock i morgon. För nu är jag trött och ska snart nana.... Go´natt!

Av Ann-Louise Ryrvik - 20 mars 2011 07:41


Ännu en underbar dag verkar stå för dörren. Det är kallt men solen skiner från en klarblå himmel och om några timmar är det nog varmt igen.


Egentligen skulle jag ha varit en sväng till Strängnäs över helgen, men jag vaknade med halsont och huvudvärk. Så det blev inget av det. Frampå dan tog jag mig ut och fick en underbar ridtur på Loke. Han är så fantastisk snäll med mig! Snäll och tålmodig!


  

Loke mammas hjärtgryn, med sängrufs....

 



Pojkarna spanar på grannens hästar. Det har dykt upp en ny häst där som gnäggar och står i...

 


  

Fast vad är det mot en mamma som kanske har karameller... Lille Milou är också på ingång...




Underbara små fyllda snödroppar tittar fram!

 



       

Knoppar som är i väntans tider!    



I dag ska jag försöka få mycket uträttade; hästarna ska ha sitt och förhoppningsvis blir det spår och upplet med hundarna. Kanske ska trädgården få lite upplyftning. Rensa bort lite skräp som tinat fram och kanske börja dona lite...

Visst är det skönt när det är vår och energin är på topp!!!!

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2011 15:12


även om jag inte håller på med denna sport måste jag tycka att den ser för bedrövligt ut. Det var inte lång tid det tog innan ja öppnade käften igen. Hornen växer ut lika fort som de kapas ;-).


Jag förstår att man inte ska yttra sig huruvida hästar mår bra eller inte, för det kan jag inte avgöra, ändå kan jag inte låta bli att ifrågasätta om detta verkligen är bra för hästen. Det kanske det är... vad vet jag. Jag har inte provat.


Dessa människor som håller på med denna sport måste tycka att den är bra, funktionell och inte se något problem med träningen, annars hade de säkert inte gjort det. Domarna har säkert det bästa för ögonen i bedömningen. Att det sedan krävs lite speciella metoder får man räkna med om man vill nå toppen... 

Ändå kan jag som hästpromenerare undra... 


Det är spännande med bedömningssporter....



Förresten. Kolla kommentarerna under... Som vanligt kan man se saker på olika sätt.... Speciellt kommentaren; "shut up fanninfire if u dnt like it dnt watch it bitch!!!!"


Kommentarerna börjar med den första längst ned...

----------------------------------------------------------------------------------------




amandamunns- I know for a fact that is an out right Lie, I know personally the owners of Jose' and the people who sold him. That is a viscous and unfounded lie that you know absolutely nothing about.

Jose Jose was sold for over One Million Dollars, the First TWH to ever sell that high. Jose Jose has been the TWH breed's Top sire for 4 years back to back, He is the LEADING Sire of both Performance Big Lick TWH's AND Pleasure Flat Shod TWH's....The Big Lick is the SAME movement of Flat Shod horses only more exaggerated
  • Unfortunately that did happen to this horse Kywalkinhorses - he was sold on, and his new owners were found guilty of soring him. But I suspect many people just turn a blind eye

  • OK some horses dont go through the pain others do... it aint bad if you dont do nothing to these horses..... They know how to pick em up and put em down!! He is one of my favorite horses, one of my family members is a vet tech and she goes on farm calls and has heard about Jose' Jose' and many great other horses(: he is beautiful and a heck of a horse!

  • Absolutely by far without a doubt my most favorite horse in the world!!!! Wish I could afford a colt out of him, he will go down in the books as one of the GREATEST WALKING HORSE EVER!!!!!

  • Thank your for posting these wonderful videos. Do you have any videos of the great Sun's Delight, and are there any highlights of The Whole Nine Yards? I realize it is hard to find the older ones, but they sure do bring back some wonderful memories! If memory serves, the 1963 championship included Sun's Delight, Hill's Perfection and Triple Threat in the same class--now, that was a competition. Do you have any video of other horses like Rock-A-Bye Lady, The Untouchable or Moonglow, Jr.?

  • shut up fanninfire if u dnt like it dnt watch it bitch!!!!

  • Someone should let the public know how these horses are trained to walk like that. It is no better than dog fighting. Pure cruelty. Imagine having to wear a pair of high heels 24/7, then imagine the back, hip, and leg pain you would suffer. That is what these horses live with and that doesn't include what the ones who are sored with burning chemicals go through. So sad. Ban the "Big Lick"

  • yes sir! yes sir!

  • Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2011 05:34


    Puppis i full fart. Retsamt tycker Diva som hänger på...

     







    Jäklar när jag får tag på honom, säger Diva ...












    Attans, han lyckades krångla sig undan denna gången också...












    Om Puppis sprungit för mycket och Diva har fått jaga efter länge, så får hon drevskall och blir lite upprörd. När hon då får tag på honom, ska det bitas i bakben och ridas på....


      

    Ibland får Diva fatt i Puppis och då blir det bett i bakbenen.... Kolla greppet!!!



    Första gången hon gjorde det, när hon nyss kommit till oss, blev det riktigt slagsmål. Nu vet Puppis att det inte är så illa ment, och trocklar sig bara ur greppet...


    Kolla gapet! Gud va´jobbig hon är tycker nog Puppis.  


        

    Men Diva då... Du har visst fått något om bakfoten ;-). Puppis bryr sig inte.

     


    Å så var det över för denna gången. I alla fall i ungefär en minut, innan Puppis tar ny fart och cirkusen är igång igen...                                   

    Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2011 04:34



    och dags att för en stund att återgå till att lägga in "gulliga" bilder.

    Att vara djur är en sorglös tillvaro, i alla fall ibland och i alla fall för vissa.






      



                  

    Av Ann-Louise Ryrvik - 18 mars 2011 15:34


    Jag har visst lyckats provocera IGEN! Jag må vara mästare på detta, och jag ser det i o f s som uppfriskande =D.


    För att lindra tå-trampet en aning, så måste jag bara säga att jag menar inte att ALLA idag som rider "modern" dressyr är grymma, drar hästarna i munnen och plågar dem. Det finns många som gör det bra. Men de flesta måste väl hålla med om att det tyvärr förekommer A LOT!?!? 


    Jag vill heller inte "pracka på någon min åsikt", folk måste få göra som de vill precis som jag gör det som intresserar mig. (Sedan kan jag tycka att det är tråkigt att inte allt man gör med sin häst ses som gott, utan det är bara att rida tävlingsdressyr som har något värde.)


    Jag har själv inte så bråttom att rida in, men jag förstår att det är viktigt för andra. För mig är inte att rida det allra viktigaste. Jag förstår att det är den vanligaste anledningen till att ha häst, och ofta den enda för många. Funkar inte hästen att rida på, ja då gör man sig av med den. Det är okey för mig, men jag har ett annat sätt att ha hästar. För mig är det inte prestationen som är det viktigaste utan individen.  

    Jag har tid att vänta! Jag är inte SÅÅÅ gammal än ;-) och jag hoppas få ha mina hästar i 30 år i alla fall. Det är kul att rida och jag gillar det, men det är inte min drivkraft. Jag älskar hästarna för deras skull och rida är en del i det. Jag har ridit i många år, många hästar och det är kul. Att arbeta från marken är också trevligt. Jag rider på Loke när "föret" är bra och kommer att börja rida på Cazal också så fort underlaget tillåter. Så det är inte det att jag tycker att det är hemskt att rida.


    Jag hade gärna haft skor på mina hästar om inte skaderisken hade varit så stor. Alternativet hade varit att de fått gå en och en, fast jag tycker att det är synd när man har hästar som kan gå tillsammans och ha socialt utbyte av varandra. Då får jag helt enkelt vänta tills det är barmark. Återigen funkar det för mig som inte är enkomes ridorienterad. Att andra gör annorlunda är helt okey.


    Det finns sååå många krafter som talar och förespråkar "modern dressyr". Det är det som socialt värderas som seriöst och riktigt. Det är det som fyller sidorna i de flesta tidningar,  så att det finns några som skriver om annat borde också vara okey kan man tycka!?!??


    Då kommer man till summa kardemumma. Ska man sluta skriva för att folk blir provocerade... Ja kanske... eller kanske inte... Vet inte...

    Fast det är inte utan att luften går ur en. Snacka om att man inte har någon självinsikt, jag som trodde att jag var ödmjuk...    Dumma mej!



    Av Ann-Louise Ryrvik - 18 mars 2011 12:41


    Nu har ni bakgrunden om "Fnasket" (Edipo).

    Räknar man ihop hans erfarenheter av mänsklig hantering så har de varit ganska negativa. Han var tämligen skygg när jag tittade på honom. Skygg men ändå nyfiken. Stod han utanför boxen kom han fram och öppnade gick han in i ett hörn... Att han sedan fick skadan på benet, blev tvungen att sys plus sedan ta stygn kanske inte var så kanon om man redan innan är lite skygg.

    Att sedan hamna i Skara och tvångshållas av en hel arbetsgrupp för att kunna göra rent såren, gjorde det hella ännu värre kan jag tro...


    I början hade han ett ganska intressant beteende -  kom jag bakom hans bog så sparkade han. Han hade en fantastisk förmåga att stå blickstilla i några sekunder och så - pang- en spark rätt i magen! Han träffade oavsett om jag stod nära, då var det kospark, långt ut -side kick eller snett bakom - en rak kick. Skitsnabb, rejält pricksäker och mycket smidig. Han var som en kobra.

     Som tur var så var det kall årstid med många kläder på plus att jag är väl vadderad på dessa platser =D. Ingen ska komma och säga att det är fel med flera bilringar kring magen =D! Huvudsakligen var det nog att han var lite, oskodd, och mest markerade.


    Första gången jag skulle ta honom på promenad tog jag grimma och vanligt grimmskaft. Jag kom inte längre än halvägs uppför min backe, innnan jag fick vända. Det var inte smart, han pepprade mig då också. Några goa kickar i magen och en hel del flajs. Stegrade, bockade och for. Jag fick med andra ord vända och sätta på longerlina och långspö så jag kunde hålla honom från mig (och min mage ;-9 ). Varje gång linan nuddade hans sida så slog han. Men med lina och långspö kunde vi promenera, alltid nåt.


    Naturligtvis kommer tanken om att åtgärda saken. Om han får hålla på såhär, hur blir han när han blir stor då. 160 cm, hingst och testosteronstinn - uj uj...

    Alla gamla röster om att minsann inte komma undan, att mota olle i grind o.s.v börjar snurra i huvudet. Efter lite enskild överläggning med mig själv kom jag fram till min vanliga slutsats; Äsch, det går över!

    Han är rädd för mig, annars hade han inte orkat hålla på sådär i onödan. Han kommer säkert att börja lita på mig efter ett tag, eftersom jag är en sån snäll varelse ;-). Och att bli arg på honom kan inte få honom att lita på mig.... alltså jag gör ingenting.


    Jag lät hans bakdel vara i fred som mycket som möjligt och fortsatte vara snäll. Efter två veckor provade jag att gå bak och  lyfta hovarna - och se! Inga sparkar!

    Först ett litet lyft och sedan godis och nöjde mig med det. Jag började med benet som inte varit skadat, för han var mindre rädd om det. Nästa gång tog jag det benet lite längre - godis. Efter ett par dagar gjorde jag samma med det ben han var mest rädd om och det gick bra. Sedan gick det snabbt över.

    Hovis kan t.o.m verka utan krångel och det trodde jag skulle sitta långt inne med tanke på hans veterinärserfarenhet...


    BILD KOMMER



    Ett problem som dock kvarstår - tror jag - är vaccinsprutan. Första grundvaccineringssprutan tog han ute med Junge bredvid sig. Junge fick först och sedan fick Fnasket sin. Jag såg att han hajade till men lade inte så mycket vikt vid det. När han skulle ha andra grundvaccinsdosen, hade jag tagit ut honom ur hagen själv - dumt - fast jag vet inte om det hjälpt med en annan häst med ändå. Han var direkt på sin vakt. Vi försökte men vi gick bet. Alla larmklockor i hans kropp drog igång och han fick i stort sett panik. Jag var rädd att han skulle gå i försvar och vi skulle förlora så vi hoppade sprutan. Jag tror att lusitano är en hästsort som lättare tar till offensivt försvar än många andra och de sidorna vill man ju inte plocka fram. Hua!


    Just nu väljer jag strategin; Äsch det går över! i kombination med träning. Att han får träffa många människor och att de bara står för något trevligt. Så småning om peta på halsen = godis. Peta på halsen med föremål = godis. Peta på halsen med spik = godis. Så får vi se hur det går....


    Sedan verkar den allmänna mognaden gör så mycket. Jag kommer ihåg hur rädd Cazal var för flugsprayen när han var yngre. Oj oj oj vad läskigt det var. Jag var tvungen att ha på den för alla bromsar och elände. Det var ett aber att få på den, men den kan man ju applicera med lägre precision än en spruta. Året efter stod han lös i hagen och blev sprayad trots att det inte hade tränats.


    En annan intressant skillnad är om jag jämför med gamle Junge. Han tolererar allt om han sitter fast i en grimma, var han lös tolererade han inget. Spännande va!?! Antagligen pga att den gängse träning är att de "inte kommer undan". Det betyder inte att de accepterar det egentligen. De har bara gett upp i att försöka komma undan. Han kunde duschas med vatten och sprejas med flugmedel hur som helst om han hade grimma och grimmskaft på, men om han var lös. ICKE! Då stack han och såg rädd ut.

    Cazal som har blivit belöningstränad. Står kvar och tycker att det är okey att bli sprayad. Hänger ni med på skillnaden.


    Det är dithän jag önskar med Fnasket också. Visst kunde jag stoppat honom i en tvångsspilta eller bundit upp honom på ett sätt så att oavsett hur han försökt komma undan/slagits inte lyckats utan ändå fått sprutan. Efter ett några sådana sessioner skulle han kanske ge upp (om man har tur) och låta sig stickas. Det betyder dock inte att han inte skulle vara rädd.... 

     

    Fnasket är inte så sparkbenägen längre :-).  

    Av Ann-Louise Ryrvik - 17 mars 2011 17:16

    Varnar för otäck bild!!


    Så då var Fnasket på Skara hästsjukhus då.  Flera har frågat efter bilder på skadan. Jag tyckte nog det var så hemskt så jag tog inga bilder. Det jag hittade var bilden som en veterinär tog på honom när de fick av bandaget i Skara. 


       

    Nu ser inte det här så illa ut ändå. Det var här det sprack, men det var ihåligt längre ned på halsen också och även uppåt.


    När man sprutade i koksalt mitt i sprutade det ut som strålar lite överallti ifrån längs halsen ned mot bogen. I vilket fall var veterinärerna positiva. De menade på att sårskador är alltid "roligare" än hältor, för åt sår kan man göra någonting. Problemet var att huden var död så det fanns inget att sy ihop, utan det var tvungen att bildas ny hud via sidorna. Det tog lite tid....


    Efter en tids vård där skulle jag få hem honom för att sköta resten hemifrån. Svårigheten låg i att det var tvunget att riktigt rensas varje dag. Eftersom det var hål innuti halsen både på djupet och uppåt och nedåt så var det bökigt, speciellt eftersom de hade gett honom lugnande intravenöst och var en hel stab för att hålla honom...


    I vilket fall så fick jag utskrivet detta nya lugnande medel som skulle sprutas in i munnen. Första dagen hemma skulle jag spruta i honom detta. Jag gjorde som med avmaskningsmedlet. Jag vet inte om det var det som var felet för i vilket fall hade det ingen inverkan tyckte jag. (Den skulle ha sprutats under tungan läste jag sedan på instruktionerna...) I vilket fall så var han lika alert som vanligt. Vi försökte hålla honom och göra rent, men det gick inte.


    Eftersom det inte verkade ha någon verkan sa jag till Gubben. Du får assistera mig här! Jag hackade rejält med morötter i små stavar, fyllde en kasse, och satte gubben på uppgiften - mata så mycket du kan.  Så Fnasket fick stå uppbunden med jättelångt grimskaft och gubben matade i  morötter fram allt vad hästen lyckades tugga i sig. Och se det fungerade!!!!! Jag fick gräva inne i halsen med gasbindebitare med koksaltlösning. (Det var så långt som fingrarna räckte in och lite till och gräva ut var och gegg.) Sedan fick jag sticka in sprutor i gamla dränhål och spruta i koksaltlösning där också. Det var flera dränhål lite här och där och halsen sprutade som en fontän. Sen var det att torka och rengöra hela den köttytan som inte hade någon hud och slutligen pudra hela såret med något sårpuder...


    Jag är ju ganska "bonnig" av mig och ganska intresserad av anatomi så jag fixade det ju tämligen lätt. Att Gubben fixade det är ju ett under, för även om han matade morötter fram så kunde han ju inte undgå att se vad jag höll på. Jag är också helt faschinerad. Hur kan de klara det?!?!? Om jag hade ett sådant öppet sår utan hud och någon hade petat på det hade jag ju mördat dem eller svimmat antar jag. Det var inga problem. Trots att jag nästan fick skrubba bort var som kommit ur själva köttet.... Otroligt! För Fnasket verkade det värsta vara att bli fasthållen. Nu stod han som ett ljus! Bättre och bättre för varje gång tills han kunde stå lös och göra detta.


    Alla som råkade komma förbi av en eller annan anledning, blev ofta stående och titta på honom helt förundrade. Kan man leva och se ut så!?!?!? Och ja, tydligen.


    Det tog nog ett par månader innan det hade fyllt ut så själva "hackspetthålet" var läkt. Det var i grevens tid innan det blev riktigt varmt och flugorna kom. Tänk vilken fantastisk plats för ett gäng flugor att krypa in och föröka sig i! Uääääkk!

    Han fick ha en av mina Buffar på sig några dagar när det var varmt och innan det hade slutits. Luften kunde komma igenom Buffen men inte flugorna. Det funkade.


    I dag verkar han helt rörlig i halsen. Det enda är att den är skrovlig och buktar lite konstigt på olika ställen. Att han klarade sig så bra var för att han var så ung och hade bra läkkött plus växer och fyller väl ut på något sätt då....


    Halsens utseende för 30 minuter sedan. Jag var ute och fodrade och passade på att ta några bilder på halsen....

     

    De blev inte så tydliga för han ville äta, och jag frös, för jag hade skuttat ut i en innefeecetröja och det blåste rakt igenom den... Brrr... Så jag skuttade in igen.  

      


    Eftersom Loke hade många andra synder på sitt register så valde jag att kastrera honom. Jag tänkte att även om han kanske hade gjort detta ändå hade det varit oansvarigt att inte göra det och det hänt en olycka med kanske i värsta fall någon som rider förbi hagen!!! Han kunde heller inte bli godkänd hingst pga travarinslag i sjätte led. (Han hade kunnat bli det om han varit kvar i Norge, men här i Sverige var det kört.)


    Nu går alla ihop; Fnasket, Loke, Cazal och Milou och det funkar hur fint som helst. (ÄN måste man väl tillägga för det vet man aldrig hur det svänger.)




      

    Presentation

    Fotoutmaningen 2015

     

    Kategorier

    Fråga mig

    88 besvarade frågor

    Kalender

    Ti On To Fr
      1
    2
    3
    4
    5 6
    7 8 9 10 11
    12
    13
    14
    15
    16 17 18 19 20
    21 22 23 24 25
    26
    27
    28
    29
    30 31
    <<< Mars 2011 >>>

    Tidigare år

    Sök i bloggen

    Senaste inläggen

    Arkiv

    Länkar

    RSS

    Besöksstatistik

    Gästboken!!!


    Skapa flashcards