Oj, sicket väder. Strålande sol och skön temperatur trots slutet av september. I like it. Det gör det uthärdligt att det är höst.

Så här års är skogen nog ändå som vackrast...

Färgen på ormbunkarna och doften från fuktig höstjord är ljuvlig!

Erik upplever sin första höst i barnvagn. Spännande.

Hundarna gillar alla årstider...  

Skogen vid huset är alldeles full av trattkantareller. Hur mycket som helst.

Vackra och höstiga.

Svamp-mutant!

En del fick följa med mig hem...

Fiskarna är pigga och glada. Snart ska jag härbärgera dem i ett annat akvarium. Då ska jag börja träningen. Spännande! Jag har provat att sänka ned ringen i vattnet och Oscarna x 3 slängde sig glatt kring den till skillnad mot Malawi-Danny. Så jag kan misstänka att det blir mindre energi på miljöträning och mer annan träning.

Johans fina fiskar.  

Oscar II, Karl-Oscar och Lars-Oscar är helt ljuvliga! Jag är fnittrigt förtjust i dem. Man känner verkligen kontakten med fisken trots glasrutan emellan. Förr i världen hade jag fiskar för att de var vackra och jag tittade på den ur ett ensidigt perspektiv. De var och jag studerade.

Nu är det HELT annorlunda. Vi studerar varandra! Jag kände det med Danny och än mer med mina Oscarspojkar. Det är nästan lite läskigt och det ställer världen lite upp och ned. Det blir också mycket mer tankar kring hur man kan göra livet hos en så bra som möjligt. Hur kan jag göra livet intressantare för dem än att bara stå och gapa...

Sen kommer ju tankar om berättigande att ha dessa liv, individer, i fångenskap... Hur rätt är det hur fel är det...

Jag tog några bilder på pojkarna, men insåg att de också reagerade på kameran. Trots att jag inte använder blixt så tror jag den skickar ut någon slags mätljus när man har autofokus. När jag tagit ett antal bilder så såg jag att de blev obekväma... Shit tänkte jag, nu har jag skrämt dessa också. De släppte det dock snabbt och så fort det var mat på tapeten så var de med i gemet igen. Skönt! Det blir till att ställa in manuellt i framtiden...

Karl-Oscar och Lars-Oscar

Lars-Oscar

Oscar II

Dålig bild, men här ser man hur Oscar II smyger och kikar fram bakom pumpen. Söting!!!

I förrgår var Johan ledig från skolan. Studiedag. Då åkte vi ned till Göteborg och shoppade. Johan skulle köpa något slags spel för födelsedagspengar och jag skulle hämta några lådor hästgodis på MyOne.  Efter att ha käkat lite gott så drog vi oss hemåt och passade på att stanna i Nol. Emelie hade berättat om Nols Ciklidhobby där hon sprungit ned dörrarna på sistone och jag skulle ju följa med henne dit igår.

Så många gånger jag passerat Nol och inte haft en aning om att en sådan guldgruva fanns där. Visserligen var det länge sedan jag var inne på fiskar men man brukar ju ändå ha lite koll och kika lite. Nu skruttade jag in där för att för kika inför mitt och Emelies besök. Det var som att komma in i en smågodisaffär när man är riktigt, riktigt sugen. Den ene fisken var vackrare än den andre... Det tog aldrig slut.

När jag hämtat mig från den värsta chocken frågade jag om innehavaren Kent hade några Påfågelsciklider (Oskarfiskar). Han hade tre stycken hemma. Vi gick och kikade på dem och de var helt bedårande. Det var en tigrerad och två albino.Jag tingade den tigrerade och en albino. Johan var också salig bland burkarna och såg några fina firrar.

Igår begav vi oss dit. Emelie, Christian och jag. De skulle dit för att hämta lite koi. Koi och allt runt dessa är en helt ny värld för mig. En värld som jag ska undvika för att slippa bygga dammar, köpa pumpar och skaffa mig ytterligare arbete. Nä, jag skulle hämta min Oscar II som visst blev utökad med Karl-Oscar. Men när jag skulle åka med dem fick jag dåligt samvete för den kvarvarande fisken. Han skulle ju bli ensam utan kamrater....så Lars-Oskar fick också följa med hem. Suck! Eftersom det bar mycket folk i butiken plus att mitt ressällskap skulle håva upp några fiskar i rätt färg och form ur stora kar med småkoi så  hade jag tid att gå runt och kolla igen. Ljuvligt. Fick då syn på Johans favoriter så det fick följa med några sådana hem. Guldig pansarmal, glödbandstetra och guldbarb neon. Plus en liten "algätare" som såg ut som en rocka. Hade lite ångest på väg hem, när jag satt där med 14 fiskar istället för TVÅ. Nåväl  värre brott har begåtts av mänskligheten och av Ryrvikskan...

(MÅSTE FÖRTYDLIGA att jag har TRE akvarier till förfogande så de kommer inte att bo tillsammans. De har olika krav på miljö och åt oscarsfiskarna blir allt mat he he. Jag måste införskaffa ett större, minst 750 l till Oscarsfiskarna så småning om. )

Efter att ha installerat alla liven där de skulle vara så blev det skratt och glamman och mycket tjöt tills morgonen dagades igen....

I går fyllde Johanprinsen år. Hela 11. Fantastiskt. Snart tonåring. Tiden går fort.

Istället för tårta - marängsviss (utan grädde - bara vanlijglass). Johans egen beställning.

På kvällen kom det lite besök. Bl.a Kristine, Noa och Elias. Kristine hade med en egenhändigt tillverkad bukett av löv. Fräckt.

Annorlunda.

En annorlunda present fick Erik också härromdagen när Emma var på besök. Han fick sin första fästing då. Det var alltså ett mjukdjur som såg ut som en fästing. Hur häftigt som helst. 

Till och med fästingar kan vara söta... ha ha  

Många frågar hur det går med fiskträningen. Sådär kan jag säga. Danny är väldigt nervöst lagd. Varje nytt föremål måste övervinnas.

Så småning om  så fick jag honom att simma igenom någotsånär. Gubben skulle ta kort och stod bredvid och då blev han skeptisk. Gömde sig i sin "grotta" och kikade ut emellanåt. 

Danny kikar ut. Söt är han.

Click för action, treat for position...

Så igår fick jag några kanon repetitioner där han simmade rakt igenom full fart till targeten en bit bort. ´Fyra gånger i rad. Jag hämtade kameran för att fotografera, men det gick inte. Trots att jag inte hade blixt vara det något som gjorde att han inte ville vara med... Kanske skickar kameran blinkljusnär man ställer skärpan eller också beter jag mig underligt så det kanske är det....

Nu har jag fått börja om ...

*Sugis* vill ocks vara med...

Nä, nu är det dags att lägga sig. Hundarna her redan knoppat in så godnatt!

Ja, var inte oroliga för att det är jag, för det är ingen risk he he...

Eriks favoritplats är mitt på köksbordet i sitt fina gym som han fått av goda vänner. Är det bara full fart och stim så ligger han där så nöjd, men attans om det blir tyst och stilla.....

Hoppas att hänga många timmar i gymmet håller i sig som vuxen, då lär han bli vältränad ;-).

.....skall icke glömmas.

Råkade här på morgonkvisten surfa iväg på någon våg och hamna på lite olika sidor med tränare och hundskolor m.m. Vissa av dem känner jag ganska bra till. Många är väldigt bra och skickliga. Jag kom dock att tänka på alla de otroligt duktiga människor jag mött inom tex SBK som verkar i det tysta. De har inga flashiga sidor, de säljer inte sig själva som bäst, de tar ingen plats och ändå är kanske de bästa vi har. De har kanske 30, 40 eller kanske t.o.m 50 års erfarenhet av hundar. Hundar av alla sorter, storlekar, fördelar och brister och med olika mentalitet. Visst, som jag läste någon stans, betyder inte det att man kan något, men faktum är att genom att se många kurshundar, träna många egna hundar och upplevt med och motgång så lär man sig också en hel del.

Att ha sin första hund och en massa fina teorier kan vara jättebra men är inte allt. Det finns många teoretiker som har väldigt svårt att träna hund och många som är helt ovetande om Premack, Pavlov och Skinner  som är hiskeligt skickliga i att träna.

Med det vill jag säga att glöm och ringakta inte de som inte syns och hörs, och att allt är inte guld som glimmar....

Dagarna går som en elvisp. Morgon - kväll, måndag - söndag... i en väldans fart.

Att ha en liten skrutt kräver tid och uppmärksamhet. Just nu är den lille killen i en period av tillväxt verkar det som. Han äter som en häst och är lite gnölig, så det blir inte så mycket annat gjort än att tillgodose hans behov. I dag var det 3 månaderskontroll (läkare), eller en månadskontroll beroende på hur man ser på det. Han har växt kopiöst sedan sist och jag blev nästan chockad när jag skulle lägga honom i vågskålen och den blev full av budda-bebis.

För de som det intresserar väger han nu 5.270 är 55,5 lång och har 40 cm huvudomfång (att jämföra med för 19 dagar sedan då an vägde 4.140, var 52,5 cm lång och hade 37,2 i huvudomfång). Tillväxt!

Är han lite gnällig finns det inget bättre än att ta en ångbastu. Han älskar det och blir som ett ljus. En ångbastu och sedan lindas in i handdukar och käka - då leker livet.

När jag inte är småbarnsmamma är jag fisktränare. Ja, äntligen har jag tagit tag i något som jag grunnat på ett tag; testa att träna fisk. Jag köpte en påfågelsciklid "Oskar" för en vecka sedan, men han mådde inte bra. Direkt han kom hem såg han missnöjd ut. Först tänkte jag att han kanske saknade sällskap och inte var nöjd med att tillbringa en tid tillsammans med en algätare. Visserligen såg han eländig ut från första sekunden i akvariet, men ändå.... (Tanke var att jag skulle träna lite med honom först för att seden köpa ett par kamrater till honom och de skulle bo i en större tank.)

För att lindra den misstänkta ensamheten så köpte jag en kompis. Affären jag köpte 'Oskar' i var semesterstängd så jag fick skaffa en  annan fisk i en annan affär eftersom de ingen 'Oskar' hade. Det fick bli en Malawiciklid. Tyvärr hjälpte det inte. 'Oskar' blev inte gladare och dog sedan. Malawicikliden som vi kallar 'Danny' däremot verkar trivas som fisken i vattnet. (Ha, ha nu var jag rolig!) Jag har börjat testa lite och det är inte så lätt med tanke på motorik för att få någon form av frekvens plus att belöningarna inte alltid hamnar där man vill de ska hamna trots belöningssticka. Dessutom har man inte många repetitioner på sig eftersom fiskar inte ska ha så mycket mat.

 Projekt just nu är att simma genom en ring. Återkommer med mer bilder om jag inte hunnit tröttna/ge upp innan dess.

   "Danny"

Denna helgen har varit görskoj. Först på lördagen fick jag besök av lite värmlandssläkt. Det är inte så ofta som vi träffas, men trevligt är det. De var här med tanke på firande av Johans födelsedag och Eriks födelse.

Normal värmländsk gåbort -stass ;-)

     och ändå är klockan tidig...

Christian och Frida

Frida är som Grävlingen 6 månader och en riktigt rolig hund. Orädd och cool.

Vacker blomma till mig.

Vilka färger!  

På söndag åkte jag till Christoffer på Hellekis där Bent höll helgkurs. It´s my Cup of Tea. Jag gillar både Christoffer och Bent jättemycket. Jag förstår, de får mig att se, de är pedagogiska och sedan tycker jag de är trevliga. När jag har haft någon tokig nybörjarfråga har jag mailat (eller ringt) någon av dem och alltid fått svar. Och svar där jag inte känt mig dum eller hopplös. Stor eloge.

På vägen hem svängde jag in på Lidköpings brukshundklubb för att träna en sväng med Grävlingen, men det var så många bilar att jag vände och åkte till Ursand i Vänersborg för att lägga ett spår och köra ett upplet. Det gick bra. Fasen vad jag gillar Grävlingen! Han är en riktig pärla. Det är så skoj att greja med honom.

Sånt här kan man få se när man går upp mitt i natten för att mata barn. Nattmys!

Vänner på hög.