Kom just in från en promenad med Cazal. Det var över en vecka sedan vi var på promenad och annars har han mest gått och skrotat med de andra grabbarna i hagen. Eftersom jag har kurs i helgen och det blir så mörkt på kvällarna kände jag att jag var tvungen ut och gå med honom i dag.

Han är alltid yster om han har varit hemma ett tag och vi sedan går ut. Att det också blåste halv storm i dag var ju bäddat för rodeo.

 I dag sprattlade han i alla ändar, men det är positivt för annars känns det som man är ute och går med en penisonär :-).

Kände efter ett tag att man borde haft hjälm och skyddsjacka på sig. Han vill inget illa men han blir uppspelt och är tvungen att sparka bakut och bocka lite. Sötingen! Jag satte igång att jobba lite med honom. Trav på kommando och halt. Mulen i marken. Då är han fullt koncentrerad. När vi sedan närmade oss hemma så var han sitt gamla vanliga mjuka, lugna jag.

Aha! Nu har jag sett lymmeln!

Jag slängde just en blick på hästarna som stod ute och tittade in på mig. Jag hade lämnat paddocklampan på, eftersom jag satt ett nytt täcke på Cazal nu i regnet och blåsten. Känns skönt att titta ut ibland och se att det sitter som det ska. Oftast "hänger" hästarna så jag kan se dem. De har också en förkärlek för att stå och titta in på mig när de vilar. Antagligen ser de väl det som någon sorts ljudlös TV-underhållning - en stumfilm :-D.

I vilket fall så tittade jag ut och fick då i lyktans sken se en liten krabat en räv, spatsera in bland hästarna som stod i skogsgläntan och tittade på míg. Det verkade som om det var en vanlig kamrat, för ingen av dem brydde sig.

Det förklarar varför soppåsar som man ställt ut på trappen helt plötsligt varit utrivna som om någon av hundarna hade gjort det, fast de varit med mig. Skator gör det ju på ett annat sätt. Undrars om det har blivit fler rävar för jag har hört många som nästan flyttat hem till folk. Gått in genom kattluckor och varit närgångna....

Man blir lite orolig för rävskabb, men denne såg fräch ut vad jag kunde bedöma på håll.....