Lena

8 november 2011 09:57

Visst är det vemod med höst. "Att skiljas är att dö en smula". Men allt kommer ju tillbaka bara vi ger oss lite till tåls. Och om vi inte uppskattat nuet kan vi då uppskatta det vi längtar efter när det väl kommer, eller längtar vi bara vidare efter nåt annat hela tiden? Jag försöker se höst, kyla och mörker som "shit happens", värre saker har hänt, ingen håller på att dö, jag har tak över huvudet, mat på bordet och fryser inte om nätterna. Som så mycket annat så går det ju över och det är inte farligt =)
Där kom det lite "djup" till och med ur mig så här dags ;)
Kramen

Ann-Louise Ryrvik

8 november 2011 18:35

Nu jäklar slog du djuprekord =D!!! Så sant så. Jag måste skärpa mig. Jag tjötar, ältar och gnyr. Går ändå inte att göra något åt saken så det är bara att gilla läget och göra det uthärdligt!

kram kram!!

Malin

8 november 2011 13:05

Underbara höstfärger,man blir så glad av denna varma höst! bara det inte regnar för mycket så kan det vara så här ett tag till....

Ann-Louise Ryrvik

8 november 2011 18:24

Håller helt med dig. Det rullar på fint ändå nu när det i alla fall är dräglig temp. Fast antar de flesta har problem med lera och då är det ju inte så skoj..