Det är stjärnklart och stormen verkar ha bedarrat där ute och jag är hemma igen. Sitter här vid datorn med en kopp kaffe, några snaskbitar....funderar över helgen.

En riktig rolig helg har det varit. Jag har tillbringat den på Nordens Ark med en massa trevliga människor och lyssnat på Ken Ramirez. I dag har det varit Ken Ramirez för hela slanten och i går fick vi en visning av Nordens Ark och lite av hur man tränade några av djuren. Vi blev delade i två grupper. Min grupp började med träningen och fick se amurtiger, amurleopard och utter tränas. Gemensamt för träningen var att den skulle vara för att minska stress och aggressivitet vid tex flytt mellan olika inhängnader och att kunna hålla koll på hälsotillstånd på djuren.

Onekligen majestätiska djur

Gott med gotter... Med tigrarna visade man ligg på signal, target, följa target mellan olika avdelningar, plus stanna i slussen mellan avdelningarna.

Söt amurleopard (tjej?). Gå till target och öppna munnen visades.

Uttrarna var söta. Här jobbar man med att uttern ska lära sig att ställa sig på vågen för att bli vägd.

När vi kikat på detta fick vi lite guidning av parken. Jag har ju varit ganska många gånger på Nordens Ark, men det är alltid kul. En sak som var lite extra skojjigt var de europeiska vildkatterna. De har jag aldrig sett förut. Hägnet har funnits men inget liv stått att skåda. Annat var det i dag. De fyra katterna tronade som värsta soffkuddarna uppe på trädpelarna. How come? Jo, egentligen är de väldigt skygga. De gömmer sig när människor kommer och det är därför som hägnet verkar tomt. Även skötarna har de varit jätterädda för.

De har dock i somras tränats. En period har de varit liksom tryckta mot staketet i värsta Katten Gustav anda. Nu var det mer lagom kanske. "Jag ser att ni kommer, men jag bryr mig inte".

Europeisk vildkatt

På kvällen var de smaskig middag och trevligt sällskap. Så många spännande och kunskapsdignande människor. En guldgruva. Jag skulle ha velat ha tid att prata med alla. De hann jag förstås inte. Men några både nya och gamla bekantskaper fick jag tillfälle att utbyta tankar med. Så inspirerande. Det är precis det här man behöver lite då och då.

Idag var det alltså dags för Ken Ramirez. Det var inte första gången jag hört honom. Han var i Oslo för några år sedan. Men det var kul att få en heldag med honom nu. Helst hade man velat haft två eller ännu hellre ännu fler så man hunnit lite djupare  ;-). Det var inget som var speciellt nytt, men väl värt att upprepas och få höras ur andra vinklingar och med andra exempel. Och bara att få bekräftelse i det man tänker är alltid skönt.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att han tränar affirmativ träning ;-) hehe. Kunde bara sitta och le lite när han pratade om saker där jag har stuckit ut hakan och ofta känt mig lite ensam om i min åsikter som t.e.x. time-outer, felsignaler och att begränsa djurs tillgångar för att kunna träna.

Jag har ingen avsikt att skriva så mycket om vad han pratade om, eftersom det så lätt blir fel. (Efter att själv ha upplevt att blivit felciterad och missförstådd, så undviker jag helst det. Kan bli så tokigt.) Säkert finns det någon bättre skickad som har bloggat om detta, annars har han skrivit bl.a boken "Animal Training: Successful Animal Management through Positive Reinforcement" - en riktigt "fet" bok - om någon vill läsa. Jag har faktiskt inte läst den än, fast den stått något år i bokhyllan, men ska försöka ta mig i kragen.

Något som jag tyckte var lite roligt var hans dokumentation av härmningsträning. Lite hade han filmat då han var i Oslo. Lite delfin och lite hund. Sedan dess har han gjort mer och det var riktigt roligt att se. Något att ge sig i kast med någon gång när man har gott om tid och en annan galen hundförare ;-).

När dagen var slut, blev jag stående och tjõta med Irja. Hon jobbar där och var sist kvar. Bla, bla, bla i några timmar. Helt plötsligt blev det strömlöst. Nödbelysnig tändes. Irja gick på toa. Medans jag stod där och grunnade fick jag en sjuk tanke - Jurassic Park! Ha ha helt sjukt! Så likt det var. Köket bredvid, matsalen, hallen... nödbelysning. Regn och storm utanför. Ensamma. Vilddjur. Irja kom på att grindarna var elektriska och att hennes bil var inlåst. Vi gick ut för att försöka lokalisera bil och se om vi kunde ta oss ut. Det var kolsvart ute, regnet piskade, vinden ven och det var svårt att gå i byarna. Vi trevade oss skrattande ut. Såg först inte bilen, men så småningom hade ögonen vant sig och man kunde urskilja den. Kunde nästan ana tigrar och leoparder som tagit sig ut ur sina strömlösa inhängnader och nu lurade i mörkret. Som tur är så är jag varken mörkrädd eller pessimistisk så jag kan njuta av såna sjuka situationer och bara fantisera vidare. Irja sa att reservaggregat fanns OM de gått igång :-).

Vi skuttade in i bilen och körde till grinden för att testa - nope - gick inte. Att sitta i bilen, med regnet piskande framför en grind i en djurpark... Det var nästan så att det började vibrera och ge svallvågor i kaffekoppen, när t-rex närmade sig eller i detta fall amurtigern - fast det var bara stormbyar som ruskade bilen...

Sedan vi suttit där en liten stund så kom strömmen tillbaka, grinden funkade och vi kunde åka ut. Irja skjutsade ner mig till min bil som jag nog annars aldrig hade hittat i mörkret. När jag sedan styrde kosan mot Vänersborg, så jag i backspegeln hur ljuset slocknade igen och allt blev mörkt igen....