Erik växer och frodas. Under helgen som gått och i dag har det hänt en massa saker.

Först fick Erik smaka på potatis. Bara yttepytte. Johan var den som gjorde debuten som servitör.

Här är det pappa som serverar lite....

Han har också lärt sig att ta tag i saker och sedan ska det snuttas på dem. Första favoriten var mjukiskatten. På bilden är det en annan goding -  elefanten.

I övrigt har han lärt sig (eller jag har sett att han gör) två nya saker; Han petar och drar i "prinsen som hänger i gymmet och sedan har han börjat stå med benen när man håller honom på tex bordet. Det går framåt. Fort. Väldigt fort.

Var inne på facebook och kikade nyss. (JAAA, jag SKA fortsätta städa snart ;-)! ). Där hade  Felicia lagt upp en länk; http://www.eurodressage.com/equestrian/2011/11/03/bitless-or-not-it’s-about-having-choice . Och vips blev jag inspirerad. Tack för det!

Det har varit lite "stimuli" på sistone kring detta och nu blev jag inspirerad att skriva lite. Kanske är det lite provokativt, för vad vet jag. Inget. Jag är ingen duktig ryttare och har inte bevisat något, men jag har en liten hjärna och lite tankar i alla fall =D.

BETT KONTRA BETTLÖST. Det har varit mycket prat om betts vara eller inte vara i flera år. Nevzorov´s filmer har cirkulerat och det är bra, för då blir det diskussion. Dock blir man nästan antikrist om man använder bett. Jag tror man kan se det mer nyanserat. Som nog alla vet så är jag en velourbralla med mina djur, men kan ändå tänka mig att använda både stångbett, tränsbett, kapson, grimma, halsring och "näck". (Hästen är näck och inte jag, tack och lov ;-9 Fniss.)

Så här tänker jag; problemet är  människan. Det är det oavsett om man rider med tränsbett, stångbett, på kapson, hackamore, repgrimma eller whatever. Drar man, rycker eller hänger i det så gör det ont oavsett! Att sätta tränsbett i händerna på alla ryttare och på alla hästar är olyckligt och ogenomtänkt.  Att sätta stångbett på alla hästar och med alla ryttare är inte bättre. Att sätta hackamore eller repgrimma i händerna på någon som hänger i tyglarna är ingen lösning . Vissa ryttare (kanske jag) ska inte ha tyglar i händerna över huvud taget! Kanske skulle tyglarna ha en del närmst bettet (eller det bettlösa huvudlaget) som var sytrådtjock, då skulle det straffa sig direkt om man har för hård hand =D. 

Det vi sätter på våra hästars huvuden eller i deras munnar är kommunikationshjälpmedel. Jag ser på bettet som ett hjälpmedel för att känsligt påverka på ett specifikt sätt. Olika bett har olika funktion och ska därför användas för att påverka (MJUKT!) på olika sätt, på olika hästar och vid olika utbildningssituationer/stadier.

SPÖ ELLER EJ. Pratade med en underbar tjej för några veckor sedan. Vi är i samma tänk när det gäller belöningsbaserad träning. Hon sa någonting om "hemskt - rider med spö". Whoa! Det gör jag också! Då kom vi att fundera lite på HUR man rider med spö. Själv försöker jag sätta signal på vad jag vill ha från marken t.ex flytta bogen om jag sätter fingret vid halsen. Om hästen gör det blir det karamell om inte - blir der just ingen karamell. Sedan när jag sitter på ska tygeln mot halsen indikera samma sak, men ibland kanske jag behöver gå tillbaka till första inlärningshjälpen. Jag vill "sätta fingret" där och använder därför spöet för att min finger inte räcker dit. Armarna är för korta och sträcker jag mig så påverkas sitsen. Om man använder spöet som bestraffningsredskap eller som tryck där trycket ökar (tills man slår) om reaktion uteblir blir det ju liksom något helt annat.

Jag läste någon artikel när jag gick Hästensbeteendebiologi (SLU) om spöförbud. Om jag inte missminner mig så var det McGreevy och allas vår McLean som skrivit den. Samma McLean som använde spöet väldigt kraftigt på den clinicen jag kollade på. Den glömmer jag aldrig. Snacka om ironi.

SUMMA KARDEMUMMA; 

Med tanke på artikeln. Naturligtvis borde man få rida bettlös eller helt utan huvudlag på tävling om man vill det. Det är väl hästens rörelser som ska bedömas och inte vad den har på sig!? Ska någon kunna ridas bettlöst så är det väl färdigutbildade hästar.

Och så lite funderingar. Målet, och kanske Utopia, som jag ser det måste väl vara att hästen ska ridas på sätet alena. Ben och händer är väl just HJÄLPER för att hästen ska förstå det den missar från sätet. Om det är så, då borde ju det idéala vara - sätet och sätet allena och allt annat vara överflödigt. Att rida med tex stång och bridong borde vara för de lägre klasserna eftersom hästen inte är färdigskolad eller? Sedan må det vara utopia kanske, men man måste drömma och sträva efter sin dröm....

Ps. Något jag funderat över är att det inte verkar göras någon skillnad på stång och bridong på de flesta dressyrbilder/filmer. Det dras i bägge samtidigt. Ser jag i syne eller använder man den ena utan den andra och i olika grad? Stång och bridong har ju olika uppgift. Är det något jag inte förstått? Ds.

I o f s den som inget har, kan heller inte missbruka....

Nu MÅSTE jag städa!!!!

Tjohooo. P!nk på max!!!!

I går var det en flitens dag. Zack, Puppis och Diva fick upplet och små spår. Hej å hå vad det gick i skogen. Puppis var sååå lycklig. Jag brukar vara försiktig med upplet eftersom han inte brukar tåla det fysiskt, men det fick bli ett i alla fall. Han sprang som bara den och var väldans duktig. Allra roligast är att han inte verkade få ont av det. Inte märkbart i alla fall. Nu var det i o f s inte jättekuperat, men såpass att han vanligtvis får ont efter.  

Här kommer en bildbomb på Zack i uppletsskogen. Det är lättare att ta bilder på honom eftersom han inte springer lika fort som Puppis. Zack springer fort, men är som en snigel i jämförelse med Puppis. ALLA hundar är sniglar i jämförelse ;-). Fasen vad den hunden kan springa. Det är lite orättvist mot Zack. Jag jämför honom med Puppis och tycker att han satsar dåligt. När jag tittar på bilderna så springer han ändå på ganska okey. Men hastigheten är ändå något helt annat än när Puppis springer.

Ett fotbollsbenskydd....

Ett tygbit 

En plånbok

En diskborste

Ett skohorn i metall

Efter hundarna var det hästarnas tur. Loke blev riden. Med Milou blev det långatyglar. Salle fick liten stund vid handen iklädd sadel och sååååå stilig. Fnasket fick trampa musmatta, sänka huvudet mot marken och stoppa boll i korg, plus lite annat smått och gott.

Sedan var det bara fiskarna kvar. De har fortfarande inte något stort akvarium. Jag hade ett 1000 l på G, men sumpade chansen i min velighet. Helst, om jag hade obegränsat med pengar, skulle jag vilja ha ett med måtten 300x65x65. Oscar, Karl-Oskar och Lars-Oskar är familjemedlemmar och helt annorlunda än gamla tiders akvariefiskar. Dessa är husdjur av samma dignitet som resten av djuren, enda skillnaden är att de måste ha vatten kring sig, vilket resulterar i att jag helst skulle vilja ha dem på lösdrift ;-).  Ha ha vore nå´t va. Tyvärr vill de ha varmt annars hade jag väl fått fixa en sjö åt dem. Nu är jag hänvisad till akvarium och vill då m.a.o ha ett så stort som möjligt. I värsta fall får de väl bo i poolen sen :-). Tanken är att storakvariet ska stå just i poolrummet för OM akvariet springer läck så rinner det ned där i alla fall.

Är det någon läsare som har eller vet om ett akvarium modell XL till ett bra pris, så hör av er. Allt över 900l är av intresse.

Som jag skrev härromdan så hade jag shoppat boots till Milou på Hööks. De hade halva priset på Old Mac´s och därför passade jag på. Ett par nollor fick jag tag på i Kungens Kurva och ett par ettor (till bakhovarna) hittade jag i Kållered. Jag har aldrig haft boots på någon häst förut, men eftersom jag har hästarna som jag har dem så är det läge att testa.

För de icke-invigda så har jag ju fyra hästar. Tre hingstar och en valack som går tillsammans på lösdrift. Det innebär att det busas en hel del. Stegras, klättras på ryggar och så Loke som, efter han blev kastrerad, använder bakbenen som bomber och granater :-). Detta innebär är jag inte vågar brodda dem på vintern pga skaderisk. Att ha skor vintertid ute utan att vara broddade är också farligt. Då är det bättre grepp barfota. Detta innebär att ridning och körning är väldigt beroende av underlagets beskaffenhet tex småhalkigt = ingenting. Stenar på grusvägen = ingen körning. Boots verkar, om det nu funkar för oss, vara lösningen.

Igår var det dags att testa dem på Milou. Första insikten var - shit! Eller snarare "skit". Med tanke på att de fortfarande springer över ravinen med bäck och allt och över på andra sidan så är de ju lindrigt rena. Leriga upp under magen av  springandet där och sedan leriga på resten av kroppen efter att ha rullat och busat. Började med att försöka borsta, men gav upp och tog slangen istället. Spolade av det värsta och borstade av lite uppepå för bildernas skull ;-). MÅSTE BARA FÖRTYDLIGA I EFTERHAND; Jag spolade noga av där bootsen skulle sitta, men lite slappare på andra ställen typ högre upp på bakbenen. Det pliktskyldiga borstandet var på ryggen och på halsen. Tror att det lät som om jag spolade av benen och borstade dem lite slappt, där bootsen skulle sitta. Så var alltså inte fallet. För säkerhets skull, så att ni inte tror jag är helt galen =D.

Snälle, go´e Milou! Hur tålmodig och robust är han inte. Snällt håller han upp hovarna medans jag grejar, donar, plockar och bänder för att få på pjucken och sedan går han i dem utan några som helst protester eller synpunkter! Finns bara ett ord - han är den perfekta ponnyn!

Milou - snygg i sina skor.

Jag satte bara på frambootsen nu på premiärturen och sedan gick vi bara bort förbi brevlådorna och en bit på grusvägen mot Hagen. Passade på att styra honom lite också. Stå, gå, sväng och böj.

När vi skulle passera grannens ston så kom de gnäggande och tjoande. Duktige Milou. Han gjorde ett gnäggande till svar och gick som ingenting. Jag stannade honom precis bredvid tjejerna och han fick karamell, och så gick vi vidare. Han bara traskade på. Duttige killen!

Aningen suddigt i skymningen.

Milous reaktion på brudarna. En vridning på halsen. (De står precis till höger.)

Testade bootsen i lite trav också.

Uppställning för fotografering :)

Min lille karamell

Zack in the lead.

På det hela taget verkade det funka bra. Han gjorde några "träsko-nigningar" typ 4-5 st. Undrar om det beror på passform,ovana eller någon stor sten....

Ge gärna kommentarer om era bootserfarenheter.

Tack så allra hjärtligast för kommentarer, telefonsamtal och glada tillrop!!! Ni är för underbara!

Att så många tyckte att mina tradiga, grådaskiga vardag var okey gjorde mig jätteglad.

Det har liksom känt som det gått på tomgång vad gäller bloggande, tränande och allt annat. Lillprinsen tar mycket tid och dygnets ljusa timmar räcker inte till så mycket roligt heller.  Så ni får hålla ut :-)

Idag tänkte jag muntra upp med några go´a bilder på Lokemannen. Jag red en stund i paddocken idag. Det kändes riktigt bra trots att det säkert är en vecka sedan sist. Vi har, som ni vet, inte så bråttom vi. Fast bara med korta och sporadiska stunder så känns det ändå som det går framåt. Idag försökte jag få till böjning först stillastående och sedan i rörelse och tja, ja, det är nog inte så tokigt.

Ett litet problem är "känslan" i sitsen. Eftersom det är sporadiskt ridet sista året, ja t.o.m sedan Junge blev "tumlad" för tre år sedan, så är man ju inte i värsta rid konditionen. Dock kommer stabilitet och sitskänsla fram efter ett tag och jag känner att det går fortare varje pass. Med stabilitet menar jag såpass balanserad att man inte ramlar av om hästen svänger eller stannar =D ha ha. Nämen, såpass att man kan inverka med hjälper strukturerat.

Idag kändes det så stabilt att jag inte tvekade när han började krumma sig. Han var lite bocksugen, men nu blev jag inte ens bekymrad. Jag bad honom bara gå fram istället och det gick finemang. När vi var klara  och han blev näck fick han fara runt lite.

Tror det var bra att det blev så. Risken är väl annars att om jag låter honom bocka av sig varje gång innan jag rider, kommer han att få större förväntan på bus i början. Nu fick han "hålla sig" och fick sedan busa efteråt.

Tog lite bilder med ful-kameran idag igen. De blir ju sådär. De flesta bilderna är mer eller mindre suddiga och det är för mörkt för att ta i sekvens, men strunt sak samma. Det blev inte mycket av några busbilder - för busade han rejält då blev det bara svart sudd i mitten på bilden, så småbusar-bilder får det bli på bloggen.

Vi är ganska lika Loke och jag. Lång rygg och tjocka, korta ben. Tjock mage och en frissa som har allt övrigt att önska. Enda skillnaden är väl att jag är ljus och han är mörk =D!

Är han inte söööööt!!!!!

Loke från ovan =D

Stimorol :-)

Rufstroll

Titt ut! eller heter det Titt in! ?

Loke vill ha vatten. Man blir törstig av godis :-)

.... så även vad gäller schäfrar ;-).

Soffmys.....

Fast på denna bild - bara en....  

Det har varit si och så med bloggandet på sistone. Jag har lidit av identitetskris. Varför skriver jag blogg? Vill jag lägga tid på det och på att fixa med bilder? Vem f-n bryr sig om vad jag gör? Varför ska jag skriva, när jag ändå inte skriver något vettigt? (Eller oftast inte i alla fall...)

Jag har grubblat en del och t.o.m känt det lite pinsamt att skriva mina små, fjuttiga trivialiteter "och så sitter hästen så gulligt", "nu har jag fått hösilag", "bilder från dagens långpromenad" o.s.v Bläääääääääää..... så sugigt dåligt! Det har varit lite kommentarer på sistone och det har gjort att det känts ännu mer meningslöst....

..... MEN! Jag har kommit till konklusionen; Skit samma! Jajemän, så får det bli. Jag skriver mina trivialiteter och kanske något vettigt de få gånger jag är inspirerad eller provocerad. De som vill läsa gör det, och andra behöver inte. Perfekt. Vill ni att jag ska skriva något "vettigt" så får ni fråga eller reta mig, fniss.

Därav kommer jag härmed att skriva om dagens triviala promenad =D!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Underbara höst! Jag har insett att jag inte har problem med höst med mörker och fukt så länge det inte är kallt. Det är kylan i sig som är mitt stora problem. Som det är nu kring 10 grader står jag ut. Faktiskt helt okey.

Jag tog med "ful-kameran" på dagens promenad för att se om jag kunde locka fram någon bild och se det kunde jag.

Jag, Erik och hundarna fick oss en skön promenad i skogen. Vi passade på att gå och vittja ett trattkantarellställe som jag inte plockat i år och som jag vet var smockfullt av svamp. De hade dock fört en tynande tillvaro så det var inget direkt att hämta. Tur är att övriga skogen fortfarande är full av svamp. Den blev smörstekt till lunchen sedan. Yummie!

Stopp för att plocka trattkantareller.

Lite längre fram gick vi på färska spår efter vildsvin. Hundarn reagerade väldans och nosade som tokar. De spanade också rejält inåt skogen. Som det verkade hade de vi precis skrämt iväg dem.

Hundarna hittade en grisskit. Vad tror ni hände? Till min förvåning RULLADE sig Puppis i den. Det har han aldrig gjort i något förut. Och vad gjorde Zack? Tog en tugga förstås, innan jag hann stoppa honom. Diva verkade mer intresserad av var grisarna verkligen var. Hon vill ha kött hon ;-)! 

Vittring i vinden.

Hundarna höll sig i skinnet och på vägen. Skönt det. Så att vi kunde gå vår promenad och komma hem igen utan att någon hund hade varit på turné.

I morgon hoppas jag få lite bilder på Milou och hans nya skor. Jag har köpt Old Mac´s boots till honom. De var på rea på Hööks. Halva priset. Eftersom jag ska ha dem när jag kör behövde jag till alla fötter. Perfekt tillfälle att kolla hur det funkar. Jag har aldrig haft boots på hästar förut. Nu kan jag till ett vettigt pris se om jag verkligen använder dem och hur det funkar, för att sedan kanske köpa ev. bättre längre fram.

Go´natt, go´natt!

Lite bilder tagna med "ful-kameran".

Hösten är inte bara grå....

Med löfte redan nu om en ny vår.

Sista rosen?